Jag vet inte om ni har noterat den debatt som har gått kring Cyrus ”nya grej” som i stort går ut på att hen ska vara ”farlig” och så vidare. För att uppnå detta så sysslar hen med något som kallas kulturell appropriation (läs mer om saken här), det vill säga hen tar andra människors kulturella uttryck och klär ut sig i dem, gör dem till sina egna och så vidare. I det här fallet har Cyrus valt att appropriera svart kultur. Jag utgår framförallt ifrån videon till låten We can’t stop och hens uppträdande på VMA. Hen twerkar, hen har på sig olika accessoarer som tydligt är till för att associeras med detta, hen har med svarta kvinnor i sin video som hen behandlar som någon slags accessoarer. Hen objektifierar dessa kvinnor å det grövsta, tar tag om deras rumpor och slappar dem. Det är tydligt att de svarta kvinnorna finns med i videon för att Cyrus själv ska framstå som cool, rebellisk och så vidare.
Men grejen är, att i slutet av dagen så är Cyrus vit. Cyrus utsätts inte för det rasistiska förtryck som svarta kvinnor utsätts för. Hen kan lugnt appropriera alla dessa uttryck och vara säker på att hen, i slutet av dagen, kommer att vara vit. Hen kan kasta av sig dessa kläder, dessa dansmoves. För Cyrus är det bara en lek. Och grejen är också att det tolkas annorlunda just på grund av detta. När en vit kvinna approprierar kultur så anses det ofta mer häftigt än vad det gjorde från första början, då är det som innan var ”trashigt” och ”ghetto” plötsligt ”spännande” och ”exotiskt”.
Många feminister har hylla detta som subversivt och frigörande. De ”väljer” att bortse från rasismen. Även detta är ett privilegium. Hur kan en ”välja” att bortse från rasism? För den som utsätts för rasismen går det inte att ”bortse” från, hur mycket en än skulle vilja. Det är som när män ”väljer” att bortse från att det finns sexistisk innehåll i den kultur de konsumerar.
Vissa menar att det är en detalj och att framförandet utöver det är spännande, bra och så vidare. Rasismen är inte en ”detalj” i detta utan var hela Cyrus så kallade ”frigörelse” har som grund. Hela konceptet är att hen ska framstå som subversiv, farlig, spännande, allt detta på svarta kvinnors bekostnad. Utan den kultur Cyrus approprierar hade det hela inte varit någonting.
Vissa menar att Cyrus får göra vad hen vill ”med sin kropp”. Problemet är inte var Cyrus gör med sin kropp, utan vad hen gör med svarta kvinnors kroppar. Genom att exploatera dem, objektifiera dem och sprida nidbilder av dem så spär hon på rasismen i samhället.
Det är inte okej att utnyttja icke-vita kvinnor för sin egen ”frigörelse”. Det är bara rasistiskt och förtryckande. Det är ingen ”parentes” i ett övrigt subversivt uppträdande. Att försöka nå vita kvinnors frigörelse på icke-vita kvinnor bekostnad är inte en feminism för alla, det är feminism enbart för vita kvinnor, en rasistisk feminism.