Etikett: forskning

Genusvetenskap är inte flum.

När folk ska dra exempel på flummiga och onödiga ämnen så brukar genusvetenskapen alltid dyka upp. Sällan verkar folk ha koll på vad genusvetenskap egentligen är, så jag tänkte förklara lite.

Genusvetenskap är ett tvärvetenskapligt forskningsfält som behandlar hur vi skapar kön i olika sammanhang. Mycket genusvetenskap går ut på att kritisera annan forskning ur ett genusvetenskapligt perspektiv. Till exempel finns det åtskilliga exempel på när föreställningar om kön har varit ett hinder för forskare att dra korrekta slutsatser, till exempel angående djur som ofta antas vara heterosexuella trots att så inte alls behöver vara fallet. Detta är såklart ett problem som gör vetenskapen mindre objektiv, ett problem som genusvetenskapen försöker lösa genom att kritiskt granska vetenskap.

Vilka tolkningsramar vi har när vi ser på olika fenomen spelar såklart stor roll för vilka slutsatser forskare drar utifrån ett material, men också avgörande för vilka studier som ens anses relevanta att bedriva, vilken metodik som används i dessa och så vidare. Det finns en massa föreställningar om kön, sexualitet och så vidare som egentligen inte kan styrkas, och dessa gör genusvetenskapen i hög grad upp med.

Ett typiskt exempel där det kan vara relevant att ha denna kritiska hållning är när folk har uppfattningar som att ”det finns två kön och så är det med den saken”. Detta är något som slentrianmässigt antas, utan att det frågas vad kön ens är, var gränsen går mellan dessa två sagda kön eller vad det har för relevans över huvud taget. När denna typ av uppfattningar nästlar sig in i vetenskapen, vilket de gör, så är det jävligt bra att det finns något slags kritiskt tänkande kring dem, och detta bidrar genusvetenskapen med.

Att detta skulle var flummigt eller ovetenskapligt har jag mycket svårt att se. Snarare är det en strävan efter mer objektivitet inom vetenskapen, och det är väl snarare motsatsen till flummigt. Jag tycker i alla fall att det låter mer flummigt att basera vetenskapliga studier på föreställningar om kön som inte är vetenskapligt belagda MEN DET ÄR JU BARA LILLA JAG DET.

Sedan kan ju genusvetenskap också vara politiskt på det viset att en med hjälp av den tar fram teorier om kvinnors underordning, hur denna kan hävas och så vidare. Detta är dock inget unikt för genusvetenskapen, om vi tar ett fält som nationalekonomi så finns precis samma saker där. Det handlar om att ta fram teorier för att nå vissa politiska mål. Att vetenskap då och då är politiskt gäller alla vetenskapliga fält.

Jag förstår varför så många ogillar genusvetenskapen, eftersom den ifrågasätter ett tankemönster som alla har jävligt inpräntat i sig och som ofta tas för sanning. Det är klart att det är otrevligt för forskare att få sin metodik granskad och tvingas ifrågasätta sina grundpremisser. Men att det skulle vara flum, det är faktiskt bara skitsnack.

När kunskapen fogas in under arbetets logik.

Svenskt näringsliv har under en tid drivit frågan om att näringslivsanpassa utbildningen i landet. Detta ska ske genom att ”resultatinriktad” forskning och utbildningar som är gångbara på arbetsmarknaden premieras, bland annat genom att humaniorastudenter ska få mindre pengar som ”signal” på att deras utbildning inte lönar sig. Med ”resultatinritad” forskning menas forskning som ”samverkar” med näringslivet, alltså är till nytta för näringslivet.

I en tid där så gott som alla partier är överens om att jobben och tillväxten är det viktigaste på den politiska dagordningen så faller dessa förslag såklart i någorlunda god jord, utan att bli ifrågasätta med den frenesi en skulle önska. Men vad innebär det egentligen för akademin att den ska jobba med näringslivet intressen som ledstjärna?

Min kursansvarige på nationalekonomi berättade att Uppsala universitet enbart hade behövt dra ner på utbildningsplatserna på samhällsvetenskapliga institutionen med 1000 platser i och med de senaste besparingarna. Det är otroligt många människor som inte kommer att kunna läsa samhällsvetenskapliga ämnen. Det är en stor förlust av människor som skulle kunna lära sig att bättre förstå och kritisera samhället vi lever i. På statskunskapen, som jag läser nu, har de blivit tvungna att dra ner seminarietiden till bara en timme i veckan, trots att diskussion är ett av de nödvändiga huvudinslagen i utbildningen. Detta gör inte bara att färre får utbildning, utan även att de som får den får sämre sådan. Inte ett särskilt rimligt sätt att förvalta det faktum att en massa människor investerar både tid och pengar i högskolestudier.

Den vetenskap som drabbas av denna politik är med nödvändighet samhällsvetenskap och humaniora. Detta beror på att nyttan med denna vetenskap allt som oftast inte kan mätas i ”innovationer” som Svenskt näringsliv kallar forskningsresultat när de är till nytta för näringslivet. Gynnas gör istället forskning som tydligt riktar in sig på att ta fram resultat som överensstämmer med vad näringslivet efterfrågar. Saker det är lätt att tjäna pengar på.

Ett vanligt argument är att en ska göra detta för ”studenternas egen skull” eftersom de ändå inte får något jobb efter utbildningen. Som om frågan om vilka jobb som finns vore helt opolitisk! Vilka jobb som finns beror i stor utsträckning på vad som premieras i samhället. En massa saker, såsom kultursektorn och forskning, måste till stor del finansieras gemensamt. Om vi drar ner på finansieringen av detta så är det klart att det inte finns några jobb för studenterna. Det betyder inte att det inte finns behov av deras kompetens eller att det inte finns arbete som behöver utföras.

Häri finns själva problemet med Svenskt näringslivs idé om samhällelig nytta. De definierar denna nytta utifrån vad som gagnar näringslivet, eftersom näringslivet ”ger jobb” och så vidare. Men det som gagnar näringslivet är inte alltid det som gagnar samhället i helhet. Det finns en massa saker som är värdefulla utan att kunna mätas i kronor. Ett exempel på detta är jämställdhet, som ju är något positivt i sig själv och inte för att det skapar mer konkurrenskraftiga företag eller något annat trams.

Genusvetenskapen kommer troligen inte att komma på någon uppfinning som näringslivet kan tjäna en massa pengar på. Däremot så är den till nytta för samhället på en mängd andra sätt. Den hjälper oss att förstå strukturer som styr våra liv, och förhoppningsvis även att frigöra oss från dem. Det kanske inte är till nytta för Svenskt näringsliv att jag lär mig att förstå historiskt politiskt tänkande, men det är definitivt till nytta för mig när jag ska begripa världen omkring mig. Dessa kunskaper är också nödvändiga för att samhället som helhet ska röra sig framåt, att det finns ett levande kunskapsklimat inte bara för de discipliner som levererar det näringslivet behöver, utan för alla.

Samhällsnytta är nämligen inte synonymt med nytta för näringslivet. Det finns en mängd saker som gynna samhället utan att gynna, eller rentav missgynna, näringslivet. Näringslivet kan inte få sätta agendan för vilka områden vi anser intressanta att utforska, näringslivet kan inte sätta gränserna för sökandet efter kunskap. Det är inte demokrati, utan företagsstyre.

Forskningen är inte objektiv.

IMG_20121205_125636

Ibland när en diskuterar feminism kommer det här med forskning upp. Forskningen säger si och så, yada yada. Vad en glömmer när en säger så är att forskningen är otroligt styrd av ideologi. För det första är det helt omöjligt att som vetenskapsman inte färgas av sina föreställningar, drömmen om den rationella och opartiska forskaren faller på sin egen orimlighet och tron om att det skulle vara möjligt är i sig ett gigantiskt problem när forskning ska bedrivas. Vidare är vilken forskning som bedrivs, vilka projekt, områden och forskare som får anslag, en politisk fråga.

Tänkte på detta när jag läste min kurslitteratur i kriminologin och fick läsa om hur forskningen på området sett ut tidigare, och hur den kritiserats ur ett genusperspektiv. Vissa saker som kom fram var rent horribla föreställningar om kvinnor, som det ni kan läsa ovan. Detta var alltså ett resultat av ”forskning”, men som ni kan se är det mest bara en samling fördomar kring kvinnor. En annan var att en inom den kriminologiska forskningen helt hade bortsett från att studera och förklara kvinnors brottslighet, även fast den skiljer sig signifikant från mäns brottslighet. Ändå har det ansetts ointressant att studera den över huvud taget.

Min poäng med detta är inte att det är lika illa idag, men att en är naiv om en tror att vetenskapen på något sätt skulle vara opartisk eller objektiv idag. Den har aldrig varit det, och kommer heller aldrig att bli.

Jag vill inte ha någon allmän hyllningskör av filantroper.

Sverige behöver tydligen fler filantroper för filantropi är minsann bättre än statlig finansiering, eftersom man då kan ställa uttryckliga krav på dem man finansierar och att filantropen är delaktig i projektet, skriver några välgörenhetsvurmare i SvD. Inställningen till filantropi är tydligen väldigt negativ här i förhållande till i till exempel USA och det är något dåligt.

Artikelförfattarna själva medger att inställningen till filantropi har mycket att göra med hur egalitärt, alltså jämlikt, samhället är. Grattis till den insikten! Jag tycker personligen att det är ett sunt tecken att filantropi inte är en statussymbol.

Hela debattartikeln kokar ner till att filantropi ska bli avdragsgillt. Varför ska rika människor få skattesänkningar när de donerar pengar till ändamål som de själva kan välja och vraka bland? Ja, visst är det bra om de gör det, men faktum är att många av dessa ändamål går hand i hand med företagens ekonomiska intressen. Till exempel donationer till forskning inom de områden företaget verkar. Varför ska det vara avdragsgillt?

Jag är helt för att människor med stora förmögenheter använder delar av dem till saker som gynnar allmänintresset, men jag förstår inte varför de inte ska kunna betala skatt som alla andra eller varför de skulle bli särbehandlade. Rika människor är inga barn som behöver ”uppmuntran” för att kunna göra korrekta moraliska beslut och dessutom hyllas människor som skänker mycket till välgörenhet redan som det är.

Det är ovanligt att personer är emot filantropi i sig, jag har nog aldrig träffat någon som liksom tycker att det är fel. Vad som däremot stör rörande detta är att människor kommer undan med det ena och det andra, som fiffel med skatter, underbetald arbetskraft i låglönefabriken, skövlande av regnskog och så vidare för att de skänker en miljard till miljöforskning. Filantropi kan användas som ett sätt att slippa ta sitt ansvar både för sin verksamhet och som medborgare och ändå kunna framstå som ”god”. Jag minns till exempel när Blondinbella skrev att hon tyckte skatten skulle vara lägre, för då kunde hon dricksa mer vid restaurangbesök.

Jag blir såklart glad om någon väljer att göra gott för sina pengar, men jag tänker inte delta i någon allmän hyllningskör och jag tycker verkligen inte att politiker ska göra det för att ”skicka en signal”. Jag ser inte vad samhället skulle tjäna på det. Det är såklart utmärkt om mer pengar går till allmännyttig forskning och så vidare, men det är väldigt viktigt att grunden för vetenskapliga framsteg, bra skolor och så vidare inte ligger i filantropi med direkt inflytande från företagen utan från ett allmänintresse och en allmän finansiering som styrs demokratiskt.

Intressant forskning.

Det här var väldigt nödvändig och intressant forskning tycker jag. Man har tydligen kommit fram till att misogyna skämt förstärker misogyni och leder till att kvinnor diskrimineras. Dessutom ger det väldigt snabb effekt, då män som redan har tendenser till misogyni tenderar att diskriminera kvinnor mer efter att ha läst misogyna skämt. Inte för att det kommer som någon överraskning för alla som har något bakom pannbenet, men det är alltid bra att ha faktiska studier att peka på.

Just tillägget ”det är bara ett skämt” förkläder fördomarna och diskrimineringen till något på ytan harmlöst. Som sedan kan sprida sig med stor kraft på ett ofta helt legitimt sätt, konstaterar Thomas E. Ford.

Det hade varit intressant att se vilka skämten man använde sig av i studien var. Man har tydligen även i samma studie låtit deltagarna läsa en samling misogyna påståenden utan humorinslag och då hade det inte blivit någon skillnad i agerandet i förhållande till när de läste de neutrala påståendena. Misogyni förklädd till humor påverkar alltså mer, i alla fall enligt dne här studien.

Jag hade även velat se samma studie utföras på kvinnor. Det hade även varit spännande att se samma studie fast med rasistiska skämt och påståenden.