Etikett: misogyni

Varför män har relationer med kvinnor de föraktar.

IMG_20140605_200001Ganska ofta spyr ju män ut sitt hat och förakt över Kvinnligheten, och då kan jag tänka att det vore rätt skönt om alla dessa män som föraktar kvinnor faktiskt helt enkelt sket i att ha relationer med kvinnor. Men lustigt nog verkar det nästan vara tvärtom, att de män som uttrycker mest kvinnohat också är de som är mest angelägna om att ha många relationer med kvinnor, till exempel ligga med många kvinnor eller ha en flickvän eller liknande. Detta till skillnad från kvinnor som hatar män som generellt faktiskt också drar sig undan från manligt sällskap.

Men grejen är att män hatar inte kvinnor av samma skäl som kvinnor hatar män, män hatar kvinnor för att de ska kunna upprätthålla det exploateringsförhållande som finns mellan könen och som de tjänar på.

Om en till exempel är kvinna och varje dag går omkring i ett samhälle där män sitter på den sociala och ekonomiska makten och får höra från dessa män att en är värdelös, då är det väldigt lätt att tänka att en också är värdelös! Allting pekar ju liksom på det. Att en dessutom har fått höra att män, de vet fan vad som gäller här i världen, vad som är sant och falskt och så vidare, gör ju såklart inte saken bättre.

Kvinnan går alltså omkring och tror att hon är värdelös. Hon tror också att män är mer värdefulla än henne, det märks eftersom de har med social och ekonomisk makt och eftersom hon hela livet har fått lära sig att det är precis så.

Plötsligt kommer det en man som säger till denna kvinna: ”jag vill göra heterosexuell praktik med dig, jag vill ha dig som min flickvän/fru (det vill säga egendom)”. Då känner kvinnan såhär: ”oj, den här varelsen som är mycket mer värdefull än vad jag är vill ändå spendera tid med mig/äga mig, detta gör att även jag blir lite mer värdefull än vad jag var innan, för jag har i alla fall värde som denna oerhört värdefulla varelses egendom”.

Sedan spelar det inte så stor roll om kvinnan är lycklig med den här mannen, för det är inte det som är ”grejen” för henne. ”Grejen” är att mannen ger henne ett värde i patriarkatet, även om det bara är i egenskap av hans egendom hon har det.

Det är också möjligt för den enskilda mannen att förstärka denna tendens genom att inför kvinnan nedvärdera andra kvinnor eller typiskt kvinnliga saker. Då känner kvinnan extra mycket att hon är värdefull, eftersom hon inte bara har fått en man att vilja ha henne utan dessutom märker ut sig som lite extra bra i förhållande till andra kvinnor. Eftersom hon till och med har lyckats attrahera en man som hatar kvinnor måste det betyda att hon är mer värdefull än sina systrar.

wpid-img_20140513_095851.jpgDärför tjänar män på att förakta kvinnor, eftersom det gör att det kan binda kvinnor till sig. Det gör att kvinnorna blir beroende av att män ska bekräfta dem. Misogynin i samhället är alltså inget slumpmässigt hat utan fyller en väldigt viktig funktion i att upprätthålla mäns makt över kvinnor. Det är därför den till synes ologiska situationen att män har relationer med kvinnor trots att de föraktar dem ständigt uppstår.

Manlig gemenskap och rå och hjärtlig jargong.

Twittrade lite om manlig gemenskap och den ”råa men hjärtliga” jargong som kan förekomma i dessa:

Manliga gemenskaper är bland det vidrigaste som finns. Män som håller varann om ryggen när de begår sexuella övergrepp. Män som gemensamt trycker ner och exkluderar kvinnor ur sällskapet. Män som tycker att deras lojalitet gentemot varandra är viktigare än att försvara kvinnor som blir nedtryckta.

Hade en gång en relation med en man som värderade manlig gemenskap mycket högt. Skämtade om ”the bro code”, men det låg alltid allvar bakom. Fanns en extremt osoft ”rå men hjärtlig” jargong i det kompisgänget som exkluderade alla som var ”känsliga”. Bland andra en kvinna som alltid blev utsatt för div ”skämt” om att hennes kön var opassande på olika vis. ”Om någon tar illa upp slutar vi”, sades det, men vem vill ta risken att framstå som överkänslig.

Som kvinna i sådana sammanhang balanserar en på en tunn tråd, ska alltid bevisa att en är värdig att vara ”en del av grabbarna”. Att ta illa upp över misogyni är inte accepterat, det tolkas som överkänslighet. Så många gånger jag känt mig tvungen att skratta med i misogyni för att visa att jag inte är som andra kvinnor. Detta extremt manliga sätt att umgås på skapar ett klimat där det inte är okej för någon att uttrycka sina känslor.

wpid-img_20140515_135713.jpgFunderar lite på hur en rör sig bort från detta i sociala sammanhang. I de sammanhang jag beskriver så är det ofta väldigt svårt att ta upp problem eftersom det finns en självbild av att allting en ägnar sig åt är så himla kul och oproblematiskt, som alltid måste försvaras. Därför blir det personen som påtalar problemet som uppfattas som problemet. Personen som påtalar att det inte är så jävla soft uppfattas som överkänslig, för att gruppen ska kunna ha kvar sig självbild som sköna människor. Kanske tas det hänsyn, men då tas det hänsyn till specifikt den personen som något slags problem och inte på en generell nivå.

När jag har stött på grupper där det har skämtats misogynt så har jag försökt påtala detta som strukturellt problem, inte som en fråga om att jag personligen blir kränkt. Jag har påtalat möjligheten att någon tar illa vid sig, och hur svårt det i sådana situationer är att försvara sig. Ibland går det fram när en förklarar det på det här sättet. Många människor vill ändå respektera andra människors gränser, men har inte riktigt kläm på hur en ska gå till väga för att göra det.

Jag tycker att det åligger alla i sådana sammanhang att själva ta ansvar för att säga ifrån, inte bara den som faktiskt är utsatt och tar illa vid sig. Det är alltid jobbigt att exponera sig själv som en ”kränkt” person. Ibland kan till och med personen som är utsatt försvara de som utsätter hen och säga typ ”nejmen det är ingen fara”. Så sådana fall tror jag att det är viktigt att trycka på att det inte handlar om den enskilda individens upplevelse av situationen utan om potentialen till att det går för långt. Det är precis som med samtycke vid sex; det handlar om att känna in gränser och ge utrymme för personen att säga ifrån, inte om att bara köra på och utgå från att personen säger något om det går för långt. Risken att det går för långt är i sådana fall överhängande.

Det är viktigt att vara försiktig i sociala sammanhang, att faktiskt fundera på hur saker en säger upplevs av mottagaren och att ha ett klimat som underlättar till att säga ifrån om det skulle gå för långt. Grundregeln bör dock vara att det inte ska gå för långt från första början. Om en försöker att förhålla sig till det istället för att lita på att människor själva ska kunna värna sina gränser så blir det ofta lättare för alla att känna sig bekväma.

Onödig moralism och misogyni i abortmotståndet.

Ett argument emot abort som jag tycker är vidrigt är följande ”men om en har sex så ska en kunna ta konsekvenserna”. Det är liksom så onödigt moralistiskt. Varför tvinga in människor i något de uppenbarligen inte vill bara för sakens skull, för att de ska ”ta konsekvenserna”, när det faktiskt finns en massa andra möjligheter också. Det känns som en så himla onödig tillbakagång att envisas med att inte ge folk vissa möjligheter bara för att.

Ibland talar folk om att människor som inte förmår skydda sig inte borde ha sex alls. Det kanske är sant, men om en inte anses mogen nog för att ha sex borde en ju verkligen inte skaffa barn.

Vidare så finns det en ganska stor ojämlikhet i vem som får ta konsekvenserna, det är ju nämligen kvinnan som vanligt. Det är kvinnan som måste bära på barnet, som måste föda det och som troligen kommer få ta ansvaret för det. Det är också kvinnor som traditionellt sett fått ta skulden för det inträffade. Det är helt enkelt en inställning som stärker kvinnor underordning.

Ofta är det män som slarvar med kondom. Det är män som försöker tjata sig ur att använda kondom, som ”glömmer” den, som suckar när den tas fram och så vidare. Visst finns det kvinnor som undviker kondom men jag skulle säga att de är betydligt färre än de män som gör det. Jag skulle också vilja hävda att många kvinnor som undviker kondom gör det för att de lärt sig att det är så OERHÖRT JOBBIGT för män att ha kondom. Så var det i alla fall för mig under tiden jag slarvade med kondomen, och det är inte heller särskilt konstigt att det känns mindre kul att förslår det efter att en fått suckar, tjat och menande blickar gång efter gång.

Det är också män som har sex med kvinnor mot deras vilja. Nu talar jag inte bara om regelrätta våldtäkter här, utan om all form av press en kan känna inför att ligga med någon annan. Jag skulle säga att kvinnor garanterat är överrepresenterade i gruppen som känner sig pressade till samlag. Kvinnor lär sig att de måste betala för mäns uppmärksamhet och kärlek med sina kroppar. Många kvinnor har samlag fast de egentligen inte vill, för att de känner sig tvungna. Det är så manligt överläge fungerar, kvinnor är så måna om att få mäns kärlek och bekräftelse att en gott kan betala med sin kropp.

Varför är det alltid kvinnor som ska betala för mäns vårdslöshet, mäns tillfredsställelse och så vidare? Varför är det alltid kvinnor som ska straffas för det som händer när en har sex? Den här moralismen kring aborter är inte bara dum och onödigt, den är oerhört misogyn också. Det är sällan att personer kläcker ur sig att vi ska sluta bekämpa könssjukdomar eftersom det är bättre med avhållsamhet. Undrar vad det beror på? Kanske att det drabbar båda könen.

Misogyni bland intellektuella.

Apropå det jag skrev om misogyni i nördkretsar på vill jag ta upp det här med misogyni i studentvärlden. För ett litet tag sedan var det ju mycket snack om Helldén som har uppmärksammat misogynin som förekommer i Lunds teknologkårs sektionssångböcker. Jag tycker såklart att det är fantastiskt att någon vågar stå upp emot detta fanskap, jag vette fan om jag hade gjort det själv.

Sångerna är tydligt misogyna. De handlar om att män ska få vifta med sina kukar, om att horor får skylla sig själva om de blir mördade och så vidare. Holgersson menar att ”visorna” inte sjungs i andra sammanhang än där alla är ”likasinnade”:

Dock står alla visor som anses olämpliga under kategorin ”Bastuvisor”, vilket är kategorin för visor som inte ska sjungas på officiella event som arrangeras av D-sektionen, utan endast till exempel när man sitter i bastun och alla är med på vad som händer. De sjungs bara när det är lämpligt att sjunga dem, säger Philip Holgersson […] Att sjunga dem i bastun associeras med att sjunga dem i ett privat sällskap och på eget initiativ av likasinnade personer. Som sagt anordnar sektionen aldrig evenemang där bastuvisor sjungs.

Dessa visor står alltså med i sektionens sångbok, men under kategorin ”bastuvisor”. Nå, det är väl bra att de inte sjunger sångerna på sittningar men det är en klen tröst i förhållande till att de uppenbarligen tycker att det är lämpligt att ha med dem i en tryckt sångbok. Att de ligger under kategorin ”bastusånger”, alltså anses som olämpliga, spelar liksom inte så stor roll eftersom de lik förbannat står där. Att lägga till en sådan brasklapp förändrar egentligen ingenting; ni bidrar fortfarande till att sprida den här fruktansvärda misogynin.

En annan artikel i Lundagård handlar om medicinska föreningens tidning Toddybladet, som också verkar vara späckad med sexism. Detta är alltså en tidning skriver av blivande läkare, människor som har mycket patientkontakt och som en givetvis ska kunna förvänta sig likabehandling ifrån. Hur går läkaridealet ihop med ett otroligt sexistiskt innehåll?

När det kommer till misogyni i kretsar som uppfattar sig själva som intellektuella, upplysta och så vidare så finns det en så massiv tendens till rationaliserande och bortförklarande. Nejnej, det har ingenting med misogyni att göra, inte kan väl vi vara misogyna. Vi är ju vit medelklass, upplysta och utbildade, på väg mot välbetalda jobb, kanske till om med läkare.

Det är ständigt dessa Andra™  som står för den verkliga kvinnoförtrycket, den verkliga misogynin. Denna inställning blir extra tydligt då en kritiserar sexism inom studentvärlden. Studentvärlden kan verkligen vara grovt sexistisk och rasistisk, men eftersom allting täcks upp i ”spex”  så blir det svårt att attackera. Etter värre blir det då alla går omkring och när denna jävla bild av sig själva som intellektuella, medvetna och upplysta. Det blir så jävla lätt att göra den där intellektuella svängen, det där bortrationaliserandet av allvaret i visorna och ”skämten” en sprider.

Misogyni finns verkligen överallt och en är mest bara en idiot om en tror att en själv står utanför sådant. Det enda rimliga att göra i studentvärlden är att med krafttag rensa ut all denna skit som sprids. Det är ändå framtidens chefer, jurister, tjänstemän, ingenjörer, läkare och så vidare det rör sig om och en borde kunna kräva att den miljön de utbildas i inte aktivt ska understödja grov sexism och misogyni.

Kvinnohatare.

Läste detta hos Lisa (typ en av mina nya favoritbloggar för övrigt) om att kalla män som gör vissa saker för kvinnohatare.

Varför måste man hålla på och ha snack på nivån att om män kollar på porr är dom kvinnohatare. Om en man har sex med en prostituerad måste han vara kvinnohatare.

Nu har jag personligen inget emot porr av nödvändighet, men i fallet prostitution skulle jag nog kunna tänka mig att kalla en man som köpte sex för kvinnohatare.

Ofta när man talar om misogyni så säger folk ofta ”jag är inte kvinnohatare” när man konfronterar dem med något misogynistiskt de sagt eller gjort. De kan vara att de betett sig jävligt förminskande och så blir man arg och då kommer det där att ”ja, jo, det kan jag väl förstå, men jag hatar absolut inte kvinnor”.

Nej. Jag hoppas fan att du inte är uttalad kvinnohatare för då vore ju loppet onekligen kört. Men grejen är att man kan göra saker som är sexistiska och misogynistiska utan att vara kvinnohatare. De flesta vill inte bete sig på ett sätt som förstärker könsmaktsordningen men gör det ändå helt enkelt för att könsmaktsordningen finns, vi alla ingår i den och har fostrats in i den och om vi inte agerar aktivt emot den då bidrar man med största sannolikhet till den.

Därför tänker jag att man måste konfrontera även de personer som beter sig såhär utan att vara medvetna om det. För samhällsstrukturer upprätthålls inte av vilja utan av ovilja att förändra, av slentrian. De personer som mest ihärdigt upprätthåller könsmaktsordningen drivs väl inte heller alltid av hat, utan av likgiltighet. En konstant ovilja att försöka förstå och förändra sitt eget beteende.

Så nej, man behöver väl inte säga ”kvinnohatare” men det tycker jag inte heller sägs särskilt ofta. Däremot är det ganska många som tolkar det som att man ”tror” att de är kvinnohatare när man påpekar att något de gör bidrar till kvinnoförtrycket i samhället och sedan vill motbevisa en i frågan. Det är så hemskt viktigt för dem att påpeka att de inte hatar kvinnor. Alltså, jag brukar inte heller påstå att de gör det men däremot påstår jag att vissa handlingar människor gör sig skyldiga till får negativa konsekvenser för kvinnor. Antingen kan man lugna sig själv med att tänka att man trots allt inte är kvinnohatare, eller så kan man rannsaka sitt eget beteende och förstå hur man, trots att man inte vill, bidrar till ett förtryck av kvinnor och försöka göra något åt detta.

Hellre dolt förakt än öppet.

Hannah skrev för ett tag sedan om kvinnoförakt i samhällsdebatten, där hon gör en jämförelse mellan Sverige och Danmark. Hon menar att det är att föredra att ha det som i Danmark, där kvinnoföraktet är mer ”öppet” än att ha det som i Sverige, där det döljs bakom ”kritik” mot ”feminismen”, där ”feminismen” väldigt ofta betyder typ ”kvinnor som vågar öppna munnen”. Detta är alltså Hannahs beskrivning av det hela, jag har själv ingen större koll på det danska debattklimatet.

Jag måste säga att jag faktiskt föredrar det danska debattklimatet i den här frågan. Hellre lite ärligt menat könsförakt än mörkat bakom “kritik av feminismen” (som om den vore ett självständigt agerande subjekt).

Jag förstår vad Hannah menar. Det är för det första betydligt mycket lättare att avfärda det öppna kvinnoföraktet eftersom det utger sig för att vara precis vad det är. Ingen vettig person gillar kvinnoförakt, det är lite som att slå in en öppen dörr. Det är liksom inte svårt att få rätt mot en person som jämför kvinnor med sopor eller öppet säger att kvinnor i platsar i politiken, just för att de är kvinnor.

Hannah skriver sedan att hon vill att folk ska sluta dölja sitt kvinnoförakt:

Jag skulle kunna tänka mig att avsäga mig feminismen enbart av den enkla anledningen, faktiskt. Att inte ge människor som ovanstående något att dölja sitt kvinnoförakt bakom.

Men jag tycker ändå att det är positivt att människor vill linda in vad de säger, för det betyder ändå att feminismen gjort en vinst. Människor föraktar visserligen fortfarande kvinnor, men de är medvetna om att det inte är acceptabelt. Det är viktigt även för den mest misogyna att inte framstå som en person som föraktar kvinnor. Detta är något positivt, och ett första steg till en större likabehandling.

Jag tror sällan man går från ett klimat där öppet kvinnoförakt accepteras till att alla plötsligt blir feminister. Det är något som går i flera steg, och det första steget är att medvetandegöra människor om att kvinnoförakt faktiskt inte är okej. Då kommer de först att vilja dölja det, linda in det. Då måste man börja arbeta med att avslöja kvinnoföraktet under. Men det hela bygger på att det finns en grundsyn att kvinnoförakt är något dåligt.

Jag tänker att det är det senare som är den verkliga utmaningen, i alla fall rent intellektuellt. Att argumentera för att kvinnoförakt suger är enkelt, att argumentera för att saker som många inte ser som kvinnoförakt till att börja med faktiskt är det är desto svårare. Men allt detta bygger på att det finns en konsensus att kvinnoföraktet faktiskt ska bort. Så även om det danska debattklimatet kanske är mer ”ärligt” så har de en längre väg att gå.

Intressant forskning.

Det här var väldigt nödvändig och intressant forskning tycker jag. Man har tydligen kommit fram till att misogyna skämt förstärker misogyni och leder till att kvinnor diskrimineras. Dessutom ger det väldigt snabb effekt, då män som redan har tendenser till misogyni tenderar att diskriminera kvinnor mer efter att ha läst misogyna skämt. Inte för att det kommer som någon överraskning för alla som har något bakom pannbenet, men det är alltid bra att ha faktiska studier att peka på.

Just tillägget ”det är bara ett skämt” förkläder fördomarna och diskrimineringen till något på ytan harmlöst. Som sedan kan sprida sig med stor kraft på ett ofta helt legitimt sätt, konstaterar Thomas E. Ford.

Det hade varit intressant att se vilka skämten man använde sig av i studien var. Man har tydligen även i samma studie låtit deltagarna läsa en samling misogyna påståenden utan humorinslag och då hade det inte blivit någon skillnad i agerandet i förhållande till när de läste de neutrala påståendena. Misogyni förklädd till humor påverkar alltså mer, i alla fall enligt dne här studien.

Jag hade även velat se samma studie utföras på kvinnor. Det hade även varit spännande att se samma studie fast med rasistiska skämt och påståenden.

Nätmisogynin är en förlängning av mäns våld mot kvinnor.

Det här som Egoina skriver om känns otroligt obehagligt. Män som skriver hatiska och väldigt sexuella kommentarer till kvinnor som bloggar är ju ett välkänt fenomen här på internet. Det finns otroligt mycket misogyni, tyvärr.

Men det skrämmande är ju att en person kan komma undan med den här typen av beteende när man faktiskt vet vem det är och anmäler det hela för polisen. Att vissa dessutom blir tillsagda att sluta blogga är än värre. Det är ungefär som om någon sagt till Per Gudsmundsson att han borde sluta skriva islamofobiska krönikor för SvD om han inte vill bli ”mordhotad” av vänsterextremister.

Jag vågar absolut hävda att denna reaktion blir som den blir på grund av att bloggvärlden är kvinnodominerad. Jag tror att polisen hade tagit i mycket hårdare om det i allmänhet var män som utsattes för dessa hot.

Den utbredda nätmisogynin är en förlängning av mäns våld mot kvinnor. Män använder sig i regel av väldigt könsbundna hot och förolämpningar. Det handlar ofta om sexuellt våld och förminskande av bloggaren bara för att hon är kvinna, ofta används ord som hora eller slampa som ju är väldigt tydliga förolämpningar riktad emot just kvinnor.

Kvinnor som bloggar granskas också på ett helt annat sätt än män även utanför den här sfären av extrem misogyni. På samma sätt som mode så blir bloggosfären ofta anklagad för att vara oviktig och ytlig, och det värsta är ju såklart bloggar som handlar om stereotypt kvinnliga saker. Kvinnliga intressen och uttrycksformer blir konsekvent nedvärderade.

Misogynin som kvinnliga bloggare blir utsatta för betraktas som ett kvinnoproblem och därmed inte lika viktigt som ”riktiga” hot som män blir utsatta för. Men tyvärr handlar det om människor som utnyttjar vårat kön för att kunna trycka ner oss. Som spelar på alla de där könsrollerna för att lyckas. Och eftersom det är kvinnor som drabbas så ser polisen mellan fingrarna.

Jag tycker att man ska börja hantera detta för vad det är: mäns våld mot kvinnor. Ett allvarligt strukturellt problem som den svenska staten innan har tagit mycket hårt på men uppenbarligen struntar i nu när det rör sig om unga tjejer som rör sig på en arena man inte begriper. Man förstår inte hur otroligt hotfullt det kan vara med en person som gång på gång lämnar obehagliga kommentarer och skickar mejl när man faktiskt spenderar stora delar av sin tid på internet.

Men återigen så ska man som kvinna anpassa sig efter de människor som utsätter oss för våld. För inte kan man räkna med samhällets beskydd bara för att man blir utsatt för lite helt vanlig misogyni.