Ah. Minns att jag hade en sån här när jag var liten som jag hade med mig precis överallt. Den var skitäcklig och sliten. En dag tappade jag den på väg till en sjö som ligger nära där jag bor och jag tvingade mamma att följa med och sätta upp lappar om att den saknades (till saken hör att det var en liten nyckelring, så chansen att någon skulle hitta den var minimal.
Jag har aldrig varit en sådan person som fäster mig vid ting på det sättet men just denna förlust var verkligen en stor sorg för mig. Jag hade en bild på mig där den här var med som jag satt och kollade på nostalgiskt och jag minns att jag tänkte att jag aldrig mer skulle kunna bli glad igen. Jag trodde verkligen att jag skulle sörja detta lilla gosedjur för evigt. Sorgen höll i sig ganska länge, drygt två veckor faktiskt, men sen gick det över.
Det här brukar jag tänka på när jag är ledsen över något och vill få lite perspektiv. För hur otroligt viktigt det än kan kännas för stunden och hur otroligt svårt det kan kännas att komma över det så gör man för det mesta det till slut.