Karin tar upp en sak jag tycker är skrämmande. Tydligen så har hela sveriges jobbcoach (den där jävla människan i jobbjägarna) sagt att det är helt okej att jobba som lärare utan utbildning. Begränsningarna sitter nämligen bara i huvudet, inte i kompetensen får vi veta. Fem års utbildning hit eller dit, vem bryr sig om sånt larv om man bara har självkänsla nog.
Jag har jobbat som gymnasielärare. Hur många års högskoleutbildning tror du jag har? Noll! Gränserna sätter du här! hojtar jobbcoachen och petar sig i huvudet.
Jag har tänkt himla mycket på detta nu när jag vikarierat på samma ställa under en längre tid (som klasslärare i ungefär två veckor). Jag är såklart skitglad över att få vara på samma ställe en längre tid, men jag märker ju att jag saknar kompetensen som krävs för att ta hand om en klass på det sättet. Nu har det funkat dessa två veckor, för att det var så kort och för att jag hade en annan person till hjälp och för att jag hade kontakt med ordinarie lärare.
Lärare är verkligen en yrkesgrupp som saknar den status den förtjänar. Det är ett otroligt viktigt yrke som verkligen förändrar folks liv. Ett fungerande utbildningsväsende är en grundpelare i ett relativt jämlikt samhälle, för utan utbildning är det väldigt få som kommer någonvart. Om man är utbildad lärare så har man verkligen en stor kompetens, det rör sig ju om en minst 3,5-årig utbildning (tror jag) vilket knappast är att vifta bort.
Det är himla trist att folk inte fattar vilken katastrof en dålig lärare kan vara. Jag minns själv en lärare från gymnasiet som var en stor faktor i att jag blev tvungen att ta en termin extra, och fick ett helt onödigt G där jag kunde ha fått ett betydligt högre betyg, om läraren bara skött sitt jobb korrekt. Samtidigt som jag minns de lärare som inspirerat mig och faktiskt förändrat mina intressen och värderingar. Sen jag började jobba som lärarvikarie så har min respekt för yrket ökat något enormt, för jag fattar verkligen vilket jävla jobb det kan vara att ansvara för 20, ibland fler, barns kunskapsmässiga utveckling.
Jag tycker inte att utbildningen är det enda som spelar roll, erfarenhet borde värderas högre än det görs idag. Det finns fenomenala lärare som inte har gått klart lärarhögskolan, eller som jobbar i ”fel” årskurser. Men iden om att läraryrket skulle vara en barnlek är fruktansvärt felaktig. Vem som helst klarar väl att sitta i samma rum som ett gäng barn men att lära dem något på köpet är det inte alla som fixar, tyvärr.