Snart.

Fick ett sms av pappa igår där han frågade om jag vill gå på restaurang på söndag. Då trillade det liksom ner, detta att jag snart snart är hemma. Snart får jag flyga in över Sverige, möta min familj på flygplatsen och åka bil genom mitt älskade Stockholm. Träffa vänner, dricka gott kaffe, vara med min familj, gå en promenad på skogskyrkogården, bada i en sjö, spela tv-spel och så vidare och så vidare. Så skönt att få vara i mitt eget hem, men människor jag kan känna mig helt och hållet trygg med.

Det kommer bli underbart.

Hemlängtan.

Imorgon kommer Hilda hit och hälsar på över helgen! Jag kan fan inte beskriva hur otroligt skönt det känns att hon kommer mitt i det att hemlängtan börjar bli olidlig.

Men samtidigt är jag orolig. Dels för när hon ska åka igen, för att det kommer kännas mycket värre då. Dels för att det inte ska vara så som det varit innan.

Fan. Jag saknar hemma så otroligt jävla mycket. Jag saknar min familj, Emanuel och mina vänner. Jag saknar tryggheten jag hade där. Jag saknar känslan av att livet inte hade satt igång ”på riktigt” än. Men jaja, det går väl över precis som allt annat här i livet.

Vykort.

Igår när allt kändes piss hittade jag vykort från Boel i hallen. Längtar verkligen efter henne och resten av familjen.

Apropå igår så kan jag säga att inget särskilt har hänt, det är bara det att det finns personer som tar fram det där i en. Det där som man trodde att man hade växt ifrån, det där oresonliga och pubertala.