Om vetenskaplig skepticism.

Roligt inlägg om ”rattfylleribluffen” som är menat att vara en parodi på vissa ”skeptiker”. Det finns ju en hel del människor som använder samma typ av argumentation kring till exempel klimatförändringarna och på något vis menar att staten inte ska göra något åt ett samhällsproblem om det inte är 100 % säkert att det faktiskt existerar.

Allt som allt en utmärkt satir på hur vissa haverister använder vetenskaplig skepticism för att föra sina teser i bevis, bara det att de använder den på ett helt orimligt sätt. Detta är ju något som växt fram mer och mer, personer som verkar vilja att saker och ting ska föras i bevis medelst kliniska experiment och vara ristat i sten innan man över huvud taget kan ta en politisk debatt kring det.

Som feminist så stöter man ju på mycket av denna vara. Personer som vill se vetenskapliga bevis för precis allting man lägger fram, även det som är uppenbart för var och en som öppnar ögonen.

Nå, skepticism kan såklart vara bra i många fall men när det används som ett sätt att förhala samhällsdiskussion och -förändring så är det kanske inte så lyckat. Det är ju inte som att nuvarande samhällsordning är byggd på någon slags ”evidens”, enskilda lagar kan givetvis vara det men vilka samhällsmål man strävar efter är i mångt och mycket en fråga om vilka intressen som tillåts dominera, inte om vad som på något objektivt sätt är ”bäst”. Det är väl ingen som på allvar tror att makthavare i allmänhet tänker mer på vad som är bästa för samhället än på vad som tjänar deras egna och dess allierades intressen eller att deras uppfattning om vad som är bäst inte färgas av deras position? Det är nog vad jag skulle kalla naivt.