Om vetenskaplig skepticism.

Roligt inlägg om ”rattfylleribluffen” som är menat att vara en parodi på vissa ”skeptiker”. Det finns ju en hel del människor som använder samma typ av argumentation kring till exempel klimatförändringarna och på något vis menar att staten inte ska göra något åt ett samhällsproblem om det inte är 100 % säkert att det faktiskt existerar.

Allt som allt en utmärkt satir på hur vissa haverister använder vetenskaplig skepticism för att föra sina teser i bevis, bara det att de använder den på ett helt orimligt sätt. Detta är ju något som växt fram mer och mer, personer som verkar vilja att saker och ting ska föras i bevis medelst kliniska experiment och vara ristat i sten innan man över huvud taget kan ta en politisk debatt kring det.

Som feminist så stöter man ju på mycket av denna vara. Personer som vill se vetenskapliga bevis för precis allting man lägger fram, även det som är uppenbart för var och en som öppnar ögonen.

Nå, skepticism kan såklart vara bra i många fall men när det används som ett sätt att förhala samhällsdiskussion och -förändring så är det kanske inte så lyckat. Det är ju inte som att nuvarande samhällsordning är byggd på någon slags ”evidens”, enskilda lagar kan givetvis vara det men vilka samhällsmål man strävar efter är i mångt och mycket en fråga om vilka intressen som tillåts dominera, inte om vad som på något objektivt sätt är ”bäst”. Det är väl ingen som på allvar tror att makthavare i allmänhet tänker mer på vad som är bästa för samhället än på vad som tjänar deras egna och dess allierades intressen eller att deras uppfattning om vad som är bäst inte färgas av deras position? Det är nog vad jag skulle kalla naivt.

När jag var liten.

Minns när jag var typ 12 och såg The Truman Show och var hemskt upprörd eftersom det dem gjorde faktiskt ”borde vara olagligt” och tyckte att det var hemskt att poliserna bara satt där och kollade utan att ingripa i det hela. Gulligt.

Att jag skulle leva i The Truman Show var för övrigt min största skräck tills att jag var typ 16, sen byttes rädslan ut mot mer verklighetstrogna scenarior.

Två nyheter.

  1. Det här nya avslöjandet att BMI kan vara en ”bluff” är lite töntigt tycker jag. Jag menar herregud, vilken människa har de senaste två åren inte vetat att den som har mycket muskler kan få väga mer. Och vem har inte blivit matad med tjatet om att mängden fett spelar mindre roll än var det sitter (bukfetma osv). BMI är utmärkt om man ska mäta fetma och utveckling på en större nivå, typ hur mycket högre genomsnittsbmit i Sverige är nu i jämförelse med för tio år seda. Man måste ta det för vad det är: ett trubbigt statistikverktyg
  2. Att coca-colas hemliga recept har läckt ut. För det första är det väl fan inte så jävla hemligt längre, idag finns det sjukt många olika kemiska analysmetoder och det är med största sannolikhet möjligt att ta reda på exakt vad som ingår i coca-cola. Det spelar ingen roll, för folk inbillar sig att coca-cola är godare ändå. Jag tror verkligen inte att folk skulle sluta köpa coca-cola för att det kom en exakt likadan produkt på marknanden. Det är på gurnd av detta som patentivrarnas argument inte fungerar: ingen bryr sig om vems produkt som är bäst, det är varumärket man vill åt. Om du sett en reklam med an lycklig människa som dricker cola så spelar det ingen roll att något annat märke gör samma produkt till ettlägre pris, du vill fortfarande sitta där med den glänsande rödaflaskan/burken i din hand och veta att det är äkta coca-cola du dricker.