Etikett: vegetarian

Ekologiskt kött och etiska vanor.

En spännande grej som händer när en skriver om ekologiska produkter är att folk börjar orera om vilket bra och ekologiskt kött det äter, hur fint det är för djuren på dessa ekologiska jordbruk och så vidare. Ibland skriver någon att de minsann föder upp sina egna djur, eller att de jagar eller kanske bara köper djur som de sett springa runt och beta på någon jävla äng och vara lyckliga och alltså jag FATTAR verkligen inte den här grejen? Det är väl ändå ganska uppenbart att det inte är soft att bli uppfödd för att någon ska kunna äta upp en sedan?

Jag är inte direkt en person som gör en big deal av om folk äter kött eller inte men det verkar vara oerhört viktigt för dessa personer att hävda hur oerhört etiska köttvanor de har. Det är klart att en person som äter kött inte bryr sig särskilt mycket om djurs välmående, oavsett om det är ekologiskt eller whatever. Hade de gjort det hade de ju inte ätit kött alls, uppenbarligen (visst, det kanske finns sällsynta fall där kött är den enda möjligheten och ekologiskt kött är möjligt att välja, men jag tvivlar på att det gäller för de flesta av dessa personer).

Vad jag egentligen har mest emot med detta är hur en gör god etik till en klassfråga. Det är såklart sjukt mycket dyrare att jaga själv, äta ekologiskt eller vad en nu väljer att göra. Det är människor som har råd med detta som kan kokettera med hur otroligt etiska vanor de har. Kul för dem kan jag känna, verkligen jättekul. Offra såväl djur som människor för att höja upp sig själv.

Jag tänker inte ta till mig något jävla koketteri om goda och etiska vanor från någon som äter kött. Att äta kött är, oavsett om det är ekologiskt eller ej, plågsamt för såväl de djur som ingår i produktionen som ett väldigt dåligt miljöval. Det spelar ingen roll om du sett djuret leka lyckligt på en äng (fan vad äckligt dessutom, att ba gulla med ett djur väl medveten om att en ska äta det några månader senare) eller flått det med dina bara händer.  Det är fortfarande ett liv, ett liv du offrat för ditt eget välmåendes skull. Och visst, gör det du, men kom inte här och förvänta dig att jag ska bekräfta dig i det.

Djurparker och vegetarianism.

För en vecka sedan var jag med min lillasyster på Skansen. Jag tänkte att det skulle vara typ som vanligt, men till min förvåning kände jag så fruktansvärt dåligt samvete under hela besöket. Jag tänkte på alla dessa stackars djur som måste leva sina liv i fångenskap bara för att några osnutna ungar ska komma och knacka på glasen.

Överlag har jag under det gångna året reviderat min inställning till djurrätt. Från att ha sett det som en relativt obetydlig fråga till att den har växt mycket i mina ögon rent filosofiskt. Jag har länge övervägt vegetarianism, men skippade det i Belgien eftersom jag bodde i en annan familj och har inte orkat ta tag i det under tiden jag varit hemma i Stockholm. Från och med i morgon kommer jag dock att bo tillsammans med en vegan, vilket nog kommer underlätta saken betydligt.

Innan så hade jag väldigt lätt för att undvika att äta vissa saker, idag känns det mycket svårare. Jag tror det beror dels på bekvämlighet men också på många dåliga erfarenheter från bantningsprojekt förtäckta i någon slags hälso- eller experimentlusta. Jag tror dock ändå att det är läge för mig att börja överväga en mer hälsosam kost, och vegetarianism känns som en bra grej att börja med.

Som normbrytare måste man alltid bekräfta att de som följer normerna gör rätt.

När man bryter mot normer på olika sätt, typ inte rakar sig på kroppen som kvinna, så kommer det ofta fram personer som vill ha ett erkännande på att det är okej att göra motsatsen också, alltså följa normerna. De kan låta typ såhär: ”jaha så du rakar inte benen, men alla måste ju få göra som de själva vill, du tycker väl det är ok att raka benen” och detta utan att man över huvud taget antytt att man inte skulle vara okej med att andra personer rakar sina ben. Det är ju inte som att jag attackerar benrakare personligen, däremot kan jag uttrycka att jag tycker att det är tragiskt att så mycket tid och pengar går till att ta bort något naturligt bara för att det är så det ”ska vara”.

Ännu värre blir det när köttätare är på vegetarianer och veganer och tycker att det är ett lika gott val att äta kött som att inte göra det, och vill att de som inte äter kött ska bekräfta detta. Visst finns det folk som avstår kött av andra skäl, men de flesta gör det på någon slags ideologisk grund och då är det väldigt konstigt att tycka att dessa personer ska säga att köttätande är ett lika gott val, för det tycker dem troligen inte. Det borde vara uppenbart för alla och en var att den som avstår kött överlag inte tycker att det är ett gott val att inte avstå kött, men ändå måste frågan ställas och personen som får den måste säga att man är ”okej” med att andra äter kött även om man inte gör det själv.

Varför är det alltid personer som avviker från samhällets värderingar som måste bekräfta de normativa värderingarna. Kan man inte bara få tycka att det är skitfult eller fel att raka sig under armarna? Kan man inte bara få tycka att det är moraliskt förkastligt att äta kött? Det viktiga är väl att man inte sabbar allas trivsel genom att ta upp det jämt och ständigt (även om jag förvisso tycker att det är okej i en viss utsträckning det med)?

Jag behöver inte att människor som rakar sig under armarna bekräftar mitt val, så varför behöver de att jag bekräftar deras? De har ju en hel värld, skönhetsindustri och så vidare som tycker att det enda rätta är att raka sig på kroppen, varför måste då även jag hålla med dem? Jag skulle inte gå fram till en person med lena armhålor och ba: ”du vet väl att det är fel att raka sig under armarna” men jag är inte heller intresserad av att bekräfta deras beslut.

Det intressanta här är att man riskerar att anses rabiat om man inte aktivt ger bekräftelse till folk som väljer enligt normen. Om man inte som orakad, vegetarian och så vidare när man pratar om sina livsval alltid lägger in ett ”men jag är okej med att folk inte gör som jag” som en brasklapp så är det alltid någon jävel som frågar om det inte är ”okej” att göra annorlunda. Ja, det är klart det är ”okej” men du kommer inte att få mig att säga att det är ett precis likvärdigt val, för det tycker jag inte.