Tusentals år av förtryck kräver överlevnadsstrategier.

Twittrade lite om ”kvinnlig list”:

Det är klart att det finns fenomen som ”kvinnlig list” – tusentals år av förtryck kräver överlevnadsstrategier. En kan inte lägga en grupps existens i någon annans händer och sedan förvänta sig att de ska vara ärliga med sina känslor och intentioner.

När en i princip måste ha en heterorelation för social och ekonomisk överlevnad så kan en inte vara ärlig i den. Vi vet också att ärlighet inte uppskattas, snarare uppfattas den som påträngande och kladdig. Förstår verkligen inte människor som skammar kvinnor för detta, det är ju en helt rimlig reaktion på samhället. Idén om att kvinnor skulle vilja ha det så är dock idioti, varför skulle vi vilja ingå i relationer vi inte kan vara ärliga i?

Är så trött på att höra om kvinnor som är falska, utnyttjar sina män och så vidare. Det är en reaktion på att inte ha makt över sin tillvaro. När en inte har kontroll så blir en tvungen att manipulera för att vinna små fördelar, förbättra sin position bland de förtryckta.

Att vara ärlig i heterorelationer har ofta en mycket högt pris för kvinnor – det gör en sårbar, och mycket värre med ursprunglig maktobalans. Att dela med sig av sitt inre i den positionen är jävligt farligt och nedbrytande, det kan inte förväntas bara sådär. Men män verkar förvänta sig att kvinnor inte ska spela spel, trots att de gett oss världens sämsta förutsättningar för det.

Ärlighet kräver att en kan känna sig trygg med att inte bli straffad för det en delar med sig. Men så är det ju som känt inte för kvinnor, varenda liten detalj om vårt privata ska vridas och vändas på och användas emot oss. Till skillnad från män, som ofta får cred och sympatier när de delar med sig, så kan vi i princip räkna med mer skam.

Vill i princip inget hellre i mitt liv än att kunna ingå i ärliga, meningsfulla relationer. Strävar efter detta i väldigt hög grad, och har så gjort även i de relationer jag haft med män. Men nej, det funkar liksom inte. De kan inte hantera det förtroendet en delger dem när en försöker vara ärlig. De vill komma åt ens inre, men när de får ta del av det och inser att en inte är något mystiskt jävla väsen så ryggar de tillbaka.

Utifrån detta så förstår jag verkligen att kvinnor som väljer att ha relationer med män blir falska och cyniska. Det står liksom mellan det och att göra sig extremt sårbar, ge utan några skydd.

Plus att män är ju inte heller så jävla ärliga av sig, de sätter ju t.ex. i system att lova saker de inte kan hålla, även känt som ”romantiska löften”.

BzGGtn_CcAAmNA-

5 reaktioner till “Tusentals år av förtryck kräver överlevnadsstrategier.”

  1. Allvarligt talat så är detta blogg-inlägg ett utav dom bästa jag läst från dig! Jag känner igenom så mycket genom hela texten… dels från mig själv men troligen lite mer från kvinnor jag känt/känner genom åren och partners jag har haft. Kommer sannolikt skriva flera kommentarer till detta inlägg men ska försöka dela upp det på ett bra sätt (och även se hur andra tolkar ditt inlägg)!

    Citat:

    ”När en i princip måste ha en heterorelation för social och ekonomisk överlevnad så kan en inte vara ärlig i den. Vi vet också att ärlighet inte uppskattas, snarare uppfattas den som påträngande och kladdig.
    ……
    ”Vill i princip inget hellre i mitt liv än att kunna ingå i ärliga, meningsfulla relationer. Strävar efter detta i väldigt hög grad, och har så gjort även i de relationer jag haft med män. Men nej, det funkar liksom inte. De kan inte hantera det förtroendet en delger dem när en försöker vara ärlig. De vill komma åt ens inre, men när de får ta del av det och inser att en inte är något mystiskt jävla väsen så ryggar de tillbaka.”

    Jag undrar OFTA för min egen del VAD folk egentligen vill ha utav mig i ett förhållande. Nu tillhör ju jag lite ”ovanliga kategorier” i kärlek och förhållanden men grundfrågan skulle nog varit där ändå. Jag blir mao förvirrad utav människor ang hur dom vill med mig egentligen (i kärlek och förhållanden). Om det beror på att dom inte känner sig själva tillräckligt väl ELLER blir typ avskräckta pga att jag är lite annorlunda… jag vet inte och det leder till frustration. Ibland önskar jag t om att jag varit ”normal” för då hade jag haft ”den vanliga standard-modellen” att gå efter. Jag blir dock inte bitter utav detta.. endast frustrerad för jag undrar ofta hur ärlig jag ska vara ang mig själv gentemot andra. Jag VILL vara 100% ärlig för det är så jag är som person men när verkligheten ser ut som den gör… ja, då börjar jag ifrågasätta strävan efter ärlighet dels hos mig och dels hos andra.

    Ska avrunda denna kommentar med att säga att jag ytterst sällan stött på partners där jag kunnat vara totalt avslappnad och därmed också totalt ärlig (inte ”bara” till 90% utan till 100%). Ibland vill jag bara stoppa tiden och ALL press som döljer sig i form utav normer i bakhuvudet från det här samhället osv. Jag undrar givetvis också hur många utav mina fd partners som tänkte exakt samma sak men där varken jag eller dom sa det! Jag har en positiv syn på alla mina ex pga dom alla är underbara människor men tänk om sådana här saker blev totalt missade. Jag antar att det är något jag måste ta reda på i framtiden… kanske prata med något utav mina ex om det.

  2. Litet tillägg och förenkling:

    Det jag undrar över i min första kommentar här ovan är egentligen OM det skulle kunna vara så att div samhällsnormer har styrt mig och mina partners MER än vad jag vet idag och att DET då lett till problem att slappna av med mera. I så fall måste jag ”gräva” ordentligt i mina känslor i framtiden och försöka hitta exakt vilka det är och försöka att neutralisera dom på något vettigt sätt!

  3. Citat:

    ”Men så är det ju som känt inte för kvinnor, varenda liten detalj om vårt privata ska vridas och vändas på och användas emot oss.”

    Det här är något som jag helt klart kan se och bekräfta i samhället på det stora hela och jag förstår mig inte på det alls faktiskt. Hur en sådan inställning/syn fortfarande finns kvar år 2014 bland en hel del människor. Som jag tänker just nu så kopplar jag det till objektifiering generellt – att man delar in olika människor i olika kategorier där olika principer och standarder gäller och där det inte spelar någon som helst roll vem man är som person/individ. Jag personligen vet inte ”vem” eller ”vad” jag ska skylla på för att det ser ut på det här sättet.. närmaste jag kommer att tänka på nu är mode och filmindustrin som skapar absurda stereotyper som ingen eller extremt få kan leva upp till.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *