En grej jag tyckte var jävligt upprörande i efter tio är hur psykologen viftade bort det där med hur milt man ser på kvinnor som slår män. Först sa hon typ att det alltid är fel med våld men sen kom hon ändå fram till att det är mer ”okej” när en kvinna slår en man eftersom ”män är starkare”.
För det första är mannen inte alltid starkare och för det andra är inte våld mer okej för att den som blir utsatt kan försvara sig. Det är såklart ändå jättehemskt med folk som blir slagna i relationer.
Jag kan ju erkänna att jag också associerar annorlunda när jag hör att en tjej har slagit en kille. Jag tänker genast på förklaringar till beteendet medan jag är mycket mer fördömande när det kommer till en man. Men bara för att jag och många med mig känner så betyder ju inte det att det är rätt.
Även om mäns våld mot kvinnor är ett strukturellt problem som måste lösas så måste vi se varje enskild våldsincident som lika illa. För hur mycket strukturer det än ligger bakom vårt agerande så är våld fortfarande våld och det kan aldrig någonsin accepteras.
Bara inte Pär Ström ser detta inlägget. En feminism som är emot kvinnors våld mot män? Det skulle krossa hela hans världsbild…
Mmm, men tanken er vel at mænds fysiske vold bliver forstærket af magtstrukturen, fordi de også har det mentale overtag, mens kvindens vold ses som et oprør eller en protest mod mandens overtag? At kvindens vold udjævner mandens magt, hvor mandens vold forstærker hans magt?
Men i øvrigt er jeg enig.
Ja, det är väl tanken. Dock tycker jag illa om när precis allt ses ur strukturperspektiv. Vi är ju individer också liksom.
Man ska ju inte slåss egentligen. Samtidigt har jag förståelse för de kvinnor som slår i självförsvar.Ska de ligga passiva på marken och ta emot slagen för att det är fel att slåss även de gånger det gäller livet eller allvarliga skador för livet kan uppstå? Ärligt talat tycker jag det är absurt.
Men det har jag ju inte sagt? självförsvar är såklart okej, men det är okej för både män och kvinnor.
Är det någonsin fel att slåss i självförsvar, för någon? Har väl inget med kön att göra öht.
Det anti-feminister, ”jämställdister” och mansrättsaktivister så ofta vänder sig emot är sådant som när en talar om mäns våld mot kvinnor, för det är ”misandriskt” samtidigt som dom vänder på det själv, alltså vänder på orden. Poängen med termen är att synliggöra en struktur.
Sen att en också talar om hur ofta det handlar om kvinnor som försvara sig som Svalin är inne på. Men även detta anses vara ”manshat” att nämna.
Tänker på en annan sak, studier om våld: Det är stor skillnad på vilka studier en använder sig av, om en använder sig av dom studier (som ofta kallas bara typ relationsvåldsstudier/familjevåldsstudier) som handlar om våld, och som anti-feminister föredrar att använda, så jämställs våld mellan kvinnor och män.
Dom stora problemen med dessa är att dom ofta görs under kort tid, inte ser sammanhanget mellan grovt våld och varför och hur och när. Som att exempelvis om en kvinna försvarar sig mot en man som misshandlar henne så anses det som att hon misshandlar honom då också. Sen räknas inte heller det våld mot kvinnor från deras ex in, utan som sagt är det enbart intressant för dom som gör dessa studier att titta på en enda sak – det som händer inom en relation och allt våld som förekommer. Kontext fattas alltså.
Det är därför inte förvånande att exempelvis Pär Ström och Pelle Billing brukar använda sig av dessa studier i sina inlägg. Eftersom dom ”bevisar” allt det dom påstår.
Framför allt måste folk förstå att den fysiska skadan inte är det enda. Klart att det är jävligt jobbigt när den man älskar & som ska älska en slår en, även om män ofta är starkare & slår hårdare så sårar det inte nödvändigtvis mindre om en kvinna gör det.
Precis! Många glömmer hur mycket det handlar om det psykiskt nedbrytande och förnedrande i att bli slagen. Som om det vore att det gjorde ont som var det främsta problemet. Som om det vore lika traumatiskt för en människa att snubbla i trappen som att få ett slag i magen av sin partner…
Tänkte på det där senast imorse när jag läste serierna i DN och Nemi pucklade på någon kille så det for blodiga tänder överallt. Att det är så otroligt olika vad som anses okej beroende på vem som slår/ blir slagen. Instinktivt tänker jag också alltid att det är värre när en man slår än kvinna än tvärt om. Eller instinktivt och instinktivt, tror snarare det handlar om att vi blir ju matade redan i barnprogram och småbarnsböcker med att det är ”lite roligt” om en kvinna slår en man, typ dänger handväskan i huvudet på honom, medan en porfölj i huvudet på mamman inte hade varit något att skämta om…
Fan heller att det är försvarbart för att män är starkare (vilket dom inte ens alltid är, annan ton kring det i kommentarerna till inlägget om den dödade fängelsevakten??). Fördöm alla som slåss, respektera alla slagna människors kränkning och utsatthet. Helt oavsett vad folk har för fysisk kapacitet.
Jag håller med. En gång läste jag om en man som blivit utsatt för gruppvåldtäkt av kvinnor. Allehanda floskler som ”Du kanske inte sa nej ordentligt” ”Det var nog inte menat så” och så vidare. Jag reagerade fruktansvärt starkt, det var ju precis det jag fick höra! Och det här var liksom en psykolog som kommenterade.
Men åh. Jag har inte sett programmet, men det låter grymt irriterande. Jag antar att det rör sig om våld inom relationer, och där är ju inte fysisk styrka så jävla betydande, faktiskt. För ja, en man som inte upplever sig ha möjligheten att lämna en relation med en kvinna som misshandlar honom upplever sig förmodligen inte heller ha möjligheten att använda sin fysik för att försvara sig, även om han skulle vara starkare än henne.