Hittade lite dagboksanteckningar från mina första erfarenheter med män för ett tag sedan. Det var väldigt mycket ”varför kan jag inte bara…”. Jag hatade mig själv så djupt för att jag inte var oberörd och oberoende som jag uppfattade dem.
Att förstå varför jag inte bara kunde var en av de första och viktigaste feministiska insikterna jag hade. Det fyllde mig med så mycket styrka att förstå att det handlar om dynamik, om över- och underordning och om makt. Att det inte bara var en fråga om hur jag ”var”, utan om hur jag skapades i relation till dem. Om hur de skapade mig, om hur de satte mig i en position där jag inte hade så mycket val.