Problemet med för mycket strukturanalys.

Efter att tankesmedjan hade gått för långt i sitt skämtande om Patrik Sjöberg så hade vi en diskussion kring det hela. En i sällskapet tog upp det här med att kvinnor blir våldtagna så ofta, men när det är en gullig liten kille som blir det så är det så hemskt och det får så mycket uppmärksamhet.

Det här är ett problem, det tycker jag, men i just den här kontexten så tror jag faktiskt att folk hade höjt mer på ögonbrynen om man dragit samma skämt om en tjej.

Oavsett: även om det är så att våldtäkter mot män ses som hemskare och framförallt mer värda att uppmärksamma så handlar det i just det här fallet om en enskild individ som blivit utsatt för ett fruktansvärt övergrepp. Att kvinnor blir det oftare gör det inte mindre hemskt.

Det här är ett problem när man analyserar strukturella olikheter i samhället, att de individer som faktiskt utsätts för de här övergreppen och de individer som begår övergreppen riskerar att drunkna i allt tjat om maktstrukturer. Vi måste kunna säga att vissa människor är förövare och vissa är offer utan att detta ses som en platt analys eller blind individualism.

Och det är väl därför jag fortfarande kallar mig liberal: jag tycker fortfarande att individen är det viktigaste i den här soppan. Även om jag tycker att strukturanalys är extremt viktigt så vill jag inte ha lagar som särbehandlar folk även om det skulle kunna rätta till strukturerna, och jag vill egentligen bara rätta till strukturerna för att individer ska kunna leva ut.

En kommentar till “Problemet med för mycket strukturanalys.”

  1. Det är väl ingen som tycker det är hemskare att män blir våldtagna än kvinnor?? Och om något blir uppmärksammat i media så är det för att det är mer oväntat att en man ska bli våldtagen, inte för att det är ”viktigare”. Media skriver vad folk betalar för att läsa, inte vad de tycker vi bör veta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *