Etikett: patrik sjöberg

Problemet med för mycket strukturanalys.

Efter att tankesmedjan hade gått för långt i sitt skämtande om Patrik Sjöberg så hade vi en diskussion kring det hela. En i sällskapet tog upp det här med att kvinnor blir våldtagna så ofta, men när det är en gullig liten kille som blir det så är det så hemskt och det får så mycket uppmärksamhet.

Det här är ett problem, det tycker jag, men i just den här kontexten så tror jag faktiskt att folk hade höjt mer på ögonbrynen om man dragit samma skämt om en tjej.

Oavsett: även om det är så att våldtäkter mot män ses som hemskare och framförallt mer värda att uppmärksamma så handlar det i just det här fallet om en enskild individ som blivit utsatt för ett fruktansvärt övergrepp. Att kvinnor blir det oftare gör det inte mindre hemskt.

Det här är ett problem när man analyserar strukturella olikheter i samhället, att de individer som faktiskt utsätts för de här övergreppen och de individer som begår övergreppen riskerar att drunkna i allt tjat om maktstrukturer. Vi måste kunna säga att vissa människor är förövare och vissa är offer utan att detta ses som en platt analys eller blind individualism.

Och det är väl därför jag fortfarande kallar mig liberal: jag tycker fortfarande att individen är det viktigaste i den här soppan. Även om jag tycker att strukturanalys är extremt viktigt så vill jag inte ha lagar som särbehandlar folk även om det skulle kunna rätta till strukturerna, och jag vill egentligen bara rätta till strukturerna för att individer ska kunna leva ut.

Saker man inte får skämta om.

Igår så lyssnade jag på radioprogrammet tankesmedjan live. De ”grillade” Åsa Romson och det var mycket roligt, om än lite väl hetsigt då och då.

Hur som helst så skulle de avsluta det hela med lite observationer, och då säger en av tjejerna i ”panelen”, eller vad man ska kalla det, ungefär såhär: ”Patrik Sjöberg har ju fått vara med i det här tv-programmet. Innan så behövde man ju vara med i big brother eller så innan man fick vara programledare, men nu räcker det tydligen med att ah blivit våldtagen”.

Jag hatar verkligen den här typen av ”humor”. Vissa tycker att man ska kunna ”skämta om allt” och det kan jag hålla med om, men det måste vara smakfullt och relevant och framförallt roligt.

Men det är fan inte kul att skämta om att Patrik Sjöberg och även andra killar blev systematiskt utnyttjade av sin tränare under flera år, samtidigt som idrottsföreningen såg mellan fingrarna. Jag antar att det ska vara kul just för att det är ”för mycket” och att det kanske anses lite coolt bland vissa att gå över gränsen, men för mig fastnar skrattet i halsen.

Som tur är så reagerade de andra i panelen på det här otroligt osmakliga skämtet och signalerade, med lite humor såklart, att det inte riktigt var okej. Men jag kan inte komma ifrån att jag inte ens tycker att den typen av påhopp ens ska få kallas humor.