Angående mitt inlägg om Maran och feministiska våldtäkter så fick jag denna kommentar.
Jag fattar inte hur en kan säga att allt är ok att tända på. Vi LÄR oss ju vad vi ska tända på, av allt omkring oss. Varför inte istället problematisera VARFÖR vi tänder på könsmaktsstrukturer och vad det får för konsekvenser? HUR har vi tränats in i detta, och hur kan vi avprogrammera oss? För fyrtio år sen blev män kåta på skymten av en kvinnas könshår, idag tänder män på rakade kön. I antikens Kina tände män på doften av snörda fötter.
Jag vägrar låta patriarkatets könsmaktsstruktur invadera min sexualitet så till den milda grad att jag ska återskapa könsmakten i mitt sex.
Det är sant att samhället och dess värderingar influerar vår sexualitet och man kan absolut diskutera varifrån olika sexuella preferenser och värderingar stammar, det tycker jag. Däremot har jag ingen lust att strunta i att utleva olika saker som jag redan vet att jag tänder på för att jag inte ska ha en sexualitet som är patriarkal.
Jag ser det som än värre att förtrycka delar av sin sexualitet för att man inte ser den som korrekt ur ett feministiskt perspektiv. För min egen del skulle det allvarligt begränsa min sexualitet om jag gjorde det, och det skulle skapa en värre problematik: att jag var tvungen att strunta i min egen njutning för att ta hänsyn till ett högre ideal. Det har jag ingen lust med att göra.
Om man har koll på vad man tänder på, vet vad man vill ha och vet vad gränsen går kan jag omöjligt se rollspel, dominans och så vidare som problematiskt. I mina ögon är det något man gör för att tillfredsställa sig själv, även om det är influerat av könsmaktsordningen.
Däremot så ska man ju såklart inte ha den typen av sex om man inte tycker om det. Men om man gillar det ser jag ingen anledning till att man ska förtrycka det. Sedan kan man såklart försöka hitta andra sätt att ha sex på om man nu vill det, men i mina ögon är det bara att backa i tiden att uppmana tjejer till att inte utleva de grejer de vill för att nå upp till något slag högre ideal.
Det är en jätteviktig diskussion du tar upp, som jag önskar att fler skulle vara med i! Jag ser det helt annorlunda än du, men jag tror att en nyckel i det, är det som du skriver om att förtrycka. Du skriver ”Jag ser det som än värre att förtrycka delar av sin sexualitet för att man inte ser den som korrekt ur ett feministiskt perspektiv.” Men för mig handlar det absolut inte om att förtrycka sin sexualitet, utan precis motsatsen. Alltså att jag inte vill att de som förtrycker mig t o m ska få styra/tränga sig in i min sexualitet. Jag känner mig mer bejakande och känner öht mer LUST i min sexualitet just för att jag försökt skala av patriarkatets normer ur den. Det handlar inte om att låta bli nåt som jag absolut vill. Det är snarare att medvetet tillåta nya varianter att kännas ”sexiga”, att sexualisera det en vill. Till exempel att prova att fantisera om icke-hierarkiskt sex, sex med det andra könet än det en vanligtvis tänder på, sex utan fetischer osv. Att ta sig förbi vårt samhälles klassiska ”sexförutsättningar”.
Det kan kännas ovant och konstigt först. Men nästan alla jag känner som gjort ”resan i ens egen sexualitet” har fått mer och starkare lust, och nåt som jag inte riktigt vet hur en ska beskriva, en slags totalhet – ”närmare Nirvana”, som en jag känner kallade det. Hur som helst är det alltså inget begränsande ”korrekt” eller så, utan tvärtom jävligt mycket bättre. Som JAG menar iaf.
Bra skrivet!
Jag tror en aspekt här är att folk tenderar att tro att ifall ett beteende, en vilja eller vad som helst är inlärt, eller ett resultat av en social konstruktion, så är det på något sätt mindre äkta, eller falskt. Lite ”du tänder bara på det för att du lärt dig göra det”-tankegången. Och jo visst, det mesta av vilka vi är kommer ifrån inlärt beteende, men det är inte mindre äkta för det.
Jag tycker det skulle vara intressant att få svar på frågorna ”hur” och ”varför”… Tror du att sexualitet är något statiskt som inte kan förändras?