Problemet med klassresor.

Ofta när det talas om klass inom mer liberala kretsar så talas det om klassresor. Det sägs att det där med klassklyftor inte riktigt är ett problem så länge klassresorna kan gå relativ smidigt för de som har resurser i form av läshuvud, kämparglöd eller företagsidéer. Jag håller med om att det är bra med en stor rörlighet i samhället, något som underlättas av fri skola, sjukvård och så vidare. Däremot så tycker jag att klassresor är en billig lösning på klassklyfteproblematiken.

För det första så är klassresor generellt sätt enklare i länder där klassklyftorna är mindre. Ni vet ju att det är i Sverige snarare än USA som den amerikanska drömmen gå i uppfyllelse? Men grejen är framförallt denna att alla faktiskt inte vill göra någon klassresa. Många människor vill jobba som till exempel vårdbiträde, butiksbiträde eller barnskötare, de vill inte utbilda sig och bli jurister eller läkare utan vill ah ett vanligt kneg som man kan gå till på morgonen och gå hem från på kvällen med en lön som man kan leva på.

Grejen är att man ska kunna leva ett drägligt liv om man jobbar heltid, oavsett som det är som läkare eller vårdbiträde. Man ska inte behöva leva på marginalen bara för att man inte har tagit sig för att utbilda sig till något högstatusyrke. Därför är klassreseretoriken förrädisk, för den lär oss att det enda sättet att ha en dräglig tillvaro är att förflytta sig upp på samhällsstegen. Varför inte ha som mål att alla ska kunna ha en dräglig tillvaro, oavsett om man är klassresenär eller ej?

3 reaktioner till “Problemet med klassresor.”

  1. Bra inlägg! Problemet med att tex sjuksköterskor har kass lön och kassa arbetsförhållanden försvinner ju inte om det är så att de hade kunnat bli tandläkare istället.

  2. Det är ju återigen det där med starka människor, som du nämnda för ett par dagar sedan.

    ”Amen, finns ju vissa som lyckas, måste betyda att de som inte lyckas är lata.”

    Läste ett så bra exempel där någon refererade en amerikans artikel om vad fattiga barn ”borde göra”, typ läxläsa tillsammans via skype och annat. Skitlätt om man inte ens har dator. Och då tog de upp att sure, kanske det finns ett bibliotek med ett par datorer i närheten. Men Det räcker inte. Vad händer när de 500 barn som går på den närmsta skolan väller in där för att ”skypea” och plugga?

    På så sätt riggas ju systemet så att bara de absolut starkaste har en chans.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *