När kvinnor beklagar sig över pojkvänner eller ex får de ofta höra att man ”aldrig ska försöka ändra en annan människa”. Det kan låta som om det var samma sak att försöka få någon att ändra favoritmaträtt/klädstil att be om att bli behandlad med respekt eller att önska att den man lever med ska dela på den gemensamma börda som är hem och familj.
Varför hamnar kvinnor så ofta där, att vi försöker ”ändra någon”? Vi har fått höra att det är det vi ska göra. Många romantiska berättelser handlar om just detta; en man som förändras av en kvinnas kärlek. Detta är värt mycket lidande från kvinnans sida, för priset är så storslaget – en snäll man.
För det mesta är det istället kvinnan som måste ändras – hon måste sänka sina förväntningar till dess att mannen kan möta dem. När man ställer sig utanför detta, när man värderar sig själv högre än någon mans känslomässiga utveckling, då är man en bitter hagga. Uppenbarligen vill dessa människor inte att man på allvar ska sluta försöka förändra någon så att man kan leva tillsammans med den. De vill bara att kvinnan ska sluta klaga när mannen inte gör någon ansträngning att förändras. De vill att hon ska fortsätta hoppas och kämpa i tysthet.
Mån utger sig också ofta för att vara andra än de är och kunna göra saker de inte kan. Att försöka ”förändra någon” kan alltså innebära att man försöker få honom att leva upp till sina anspråk – få honom att vara det han själv utgett sig för att vara.
Babblet om att man inte kan ”förändra någon” är ett sätt att lägga skulden för mäns tillkortakommanden på kvinnorna som trots allt älskat dem. Kvinnan förväntas kämpa för relationen och förändra sig själv, men när hon väl ger upp och sätter sitt eget välmående främst får hon höra att det är HON som gjort fel för att hon försökt ”förändra” någon, ungefär som att det var HAN som var offret i det hela.