Att förhålla sig till parlamentarism.

Har tänkt lite på det här med Valet och hur en förhåller sig till det. Valet är lite som ett jobbigt ex en egentligen inte vill ha kontakt med men som en ändå ständigt måste förhålla sig till eftersom en umgås i samma kretsar. Oavsett om en tänker rösta eller struntar i det så tar valet upp oproportionerligt mycket energi och tankekraft, en måste liksom förhålla sig till det oavsett om en bryr sig om det eller värderar det eller inte.

Det är det som jag ser som ett av de största problemen med parlamentarismen, att den gör så himla mycket anspråk på min tid och mitt liv. Det är något jag måste ha en åsikt kring även om jag egentligen inte vill. Jag har ingen jävla lust att tänka på valet men jag blir ständigt intvingad i det eftersom jag bryr mig om politik och då diskuteras valet över-jävla-allt.

Jag tycker speciellt att situationen nu med F! och V är extra beklämmande. Innan jag började se F! som ett reellt alternativ så tänkte jag att jag skulle rösta V oavsett eftersom det ändå är det minst dåliga. Nu vet jag inte riktigt längre, och det innebär att jag måste göra något slags aktivt beslut i frågan, vilket känns som en skitjobbig grej. Jag vill ju liksom inte hålla på och ta upp min tankeenergi med det. Det känns inte riktigt rätt att rösta på något av alternativen, samtidigt tycker jag att det är bra om en faktiskt röstar eftersom det spelar stor roll för många människors faktiska verklighet.

Vissa tycker att det är oerhört viktigt att välja rätt grej, liksom verkligen sätta sig in i politiken, och jag tänker att det är ett sätt att legitimera hela systemet. Att inbilla sig att vårt väl och ve först och främst hänger på vem som sitter i regeringen. Det är klart det spelar roll, men det finns gott om andra grejer som spelar mycket större roll. Jag tänker liksom att den viktiga politiken inte sker i hur jag väljer att rösta, utan i att kämpa i vardagen.

Hur förhålla sig till parlamentarism så att det inte tar upp så jävla mycket tankekraft? Är det ens möjligt? Det känns som att det slukar mitt liv oavsett hur jag gör, varje tänkbar position blir ett ställningstagande.

Önskar ibland att jag var en sån som helt enkelt bara glömde hela skiten, att jag vaknar upp en dag och inser att det faktiskt är för sent för att rösta, så att jag skulle slippa ta något jävla beslut i frågan.