Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Att hantera kritik.

Lady Dahmer har ju hamnat i blåsvädergrund av den här texten om Carola och hennes svar på den och det kan jag verkligen begripa. Jag tyckte själv inte att det var så farligt men jag förstår absolut reaktionerna. Lady Dahmer har mycket åsikter till höger och vänster om hur folk ska bete sig som föräldrar, ofta har hon rätt, andra gånger inte. Men det är provocerande med någon som kommer med pekpinnar på det sättet.

Nåja, jag har inget emot pekpinnarna i sig men det jag reagerade på som jag tycker är väldigt väldigt konstigt är hur detta kombineras med ett självrättfärdigande som jag tycker är märkligt, och det på många olika nivåer. Jag diskuterade detta lite med henne på twitter där jag skrev ungefär att jag fattar att folk blir provocerade och att jag tycker hon ska ta till sig av kritiken istället. Då skrev hon i princip att ”haters gonna hate” och att hur hon än gjorde så kommer hon att få kritik.

Jag menar ju inte att man ska backa så fort man får kritik, det tror jag att de flesta som läser min blogg fattar. Däremot tycker jag att man ska fundera lite på ofta återkommande kritik, speciellt om den kommer från personer som följer en och gillar en i övrigt. Hon verkade tolka mig som om jag menade att hon inte ska provocera och att man ska vika sig för andras åsikter. Det tycker jag såklart inte alls, däremot tycker jag inte att man ska ignorera andra åsikter och låta dem ”rinna av” för att man tycker att ”det är bra att provocera” vilket verkar vara lite den stilen hon kör på. ja, det är väl bra att provocera men det finns absolut inget egenvärde i provokation. Det är ett vapen som måste användas med omtanke när man har något att stå på.

Och sen var de det där med att hon ”är sån”. Well, det förstår väl jag också att hon ”är sån” men jag tycker att det är en usel förklaring eller ursäkt eller vad man nu ska kalla det.

Såhär. Jag låter Lady Dahmer vara precis hur hon vill, jag tycker att hon är cool och att hon har fel ibland och rätt ibland. Jag har heller aldrig blivit provocerad av något hon skrivit. Vad jag däremot tycker är jättekonstigt är det här sättet hon besvarar kritik på. Såhär tänker jag när jag får kritik; antingen har personen rätt och då brukar jag medge mitt misstag och be om ursäkt, eller så tycker jag att personen har fel och då brukar jag förklara varför eller ignorera det om det är någon riktigt ovettig invändning. Om flera personer kommer med en och samma kritik brukar jag fundera på det och sedan återkomma. Det kanske inte är perfekt men jag tycker att det är en ganska bra metod som är intellektuellt hederlig, vilket är viktigt för mig. Men det jag tycker är konstigt är hur hon ibland ger de som kritiserar henne ”rätt” men struntar i att göra något åt det och istället konstaterar att det är ”sån jag är”. Det tycker jag är motsägelsefullt.

Jag skrev detta och då skrev hon att hon är motsägelsefull. Det är sån hon är. Och för övrigt är människor i regel motsägelsefulla. Alltså, människor i regel är på en massa olika sätt men jag tycker att det är en väldigt lam ursäkt för att strunta i att göra något åt ett problem man är medveten om. Eller tycker hon inte att det är ett problem att vara motsägelsefull? För mig blir det här så otroligt konstigt. Jag hade tyckt det var okej om hon sa typ att hon känner till detta men inte pallar göra något åt saken, då hade det funnits en förklaring, men att liksom bara konstatera att det är såhär jag är utan att på något vis varken problematisera eller handla för att åtgärda det, jag fattar de inte.

Jag såg sedan att hon skrivit ett inlägg som jag antar delvis var inspirerat av vårt samtal där hon skriver såhär:

Jag är en också fruktansvärt motsägelsefull person. Jag har motsägelsefulla känslor hela tiden och motsägelsefulla egenskaper och tankar och funderingar. Jag är arrogant, plump, klumpig, självgod, hård, hetsig, elak och alldeles alldeles underbar och jag vill att mitt skrivande ska spegla det. Jag märker att jag i takt med att statistiken ökar också tonar ner och vågar mindre och tappar bort mig själv lite.

Så hon konstaterar alltså att hon har en rad egenskaper som allmänt anses negativa. Sen bara… lämnar hon det? För hon ”är sån”. Jag fattar inte. Alltså, om jag hittar drag hos mig själv jag tycker är osympatiska så reagerar jag absolut inte såhär utan försöker göra något åt dem istället. Om jag tycker att jag är plump och elak så stannar jag inte vid att konstatera det utan försöker sluta vara det. Varför vill man vara en elak person?

Visst ska man acceptera sig själv men jag tycker samtidigt att det är viktigt att man försöker förändra de drag man har som faktiskt drabbar andra. För mig handlar det inte om att Lady Dahmer ska tona ner sina texter för att tillfredsställa massan. För mig handlar det om att man ska ha ett beteende som man kan stå för, som man tycker är rätt och försvarbart med mer än att man ”är sån”. Det kan hända att Lady Dahmer tycker att hennes beteende är försvarbart, i så fall kommer jag inte säga emot. Däremot tycker jag att det är lite av ens plikt att kunna stå till svars för sitt agerande utöver att det är sån man är. Du kan inte slå en person och sedan säga att det helt enkelt är så du är, lika lite kan du vara taskig mot andra med det som ursäkt.

Jag menar inte att jag ogillar henne på grund av detta, ja tycker att hon är cool för det mesta. Däremot fattar jag inte den här attityden till kritik och tycker att den är ganska vanligt förekommande dessutom.

157 kommentarer till Att hantera kritik.

  • fille sans coeur skriver:

    Jag har funderat mycket på det där. Hittills har jag kommit fram till två förklaringar.
    1. Personen tror att deras fantastiska sidor hör ihop med deras negativa sidor, därför är de rädda för att de blir mindre fantastiska om de blir bättre människor.
    2. Personen tycker att deras fantastiska sidor ska väga upp deras negativa sidor. Det är okej att de är galna elaka idioter för att de är kreativa genier, som klyschan om konstnärer går.

    Jag tror båda sätten är fel att tänka på. Jag tycker inte att någon blir mer intressant, mystisk, passionerad för att de uppför sig taskigt mot andra då och då, även om de är sjyssta och inspirerande och roliga annars.
    Ingen behöver vara perfekt, men de som blundar för och viftar bort det de gör fel är inte behagliga människor att vara med.

  • Caroline skriver:

    Jag tänker (utan att försöka analysera LD, utan se mer allmänt) att det kan vara väldigt läskigt att visa sig sårbar på det sättet, genom att vara öppen och faktiskt ta till sig av kritik som en egentligen kan tycka är rimlig. Det kan på samma sätt vara läskigt att _inte_ ta till sig av kritik och faktiskt våga stå fast vid sin ursprungliga åsikt/handling när det känns rätt. Sen skapar ju det här en hel del problem socialt som en skulle kunna undvika, vilket är trist.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Så tror jag med, man vill liksom göra lite båda delarna.

  • ladydahmer skriver:

    men jag VILL inte förändra mig eller mina mindre bra egenskaper. Du får sluta projicera dina känslor på mig. Jag tycker om mig själv som jag är, inte TROTS mina mindre bra egenskaper utan med dem, hull och hår. Det finns vissa sidor jag vill jobba med och då gör jag det. Jag har liksom ingen skyldighet att jobba på saker bara för att andra tycker det.

    Sen tycker jag att du skulle ta med alla tweets. känns som att det blir lite out of context nu. Jag förklarade t.ex att jag skrivit ursäkter och bemött kritik och att jag då fått ganska negativa reaktioner på det också. osv.

    Och jag gör precis som du; jag ber om ursäkt när det är befogat. Jag ger credit where its due och jag har inga problem att erkänna när jag har fel. Alls. Detta går att hitta flera flera gånger genom mitt arkiv. Inlägg på inlägg där jag bemöter och förklarar. om och om igen.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Nej, det var inte det jag menade. Du behöver absolut inte förändra dig. Men jag har uppfattat dig som om du i det här fallet delvis förstår kritiken, men inte riktigt vill erkänna den. det är den dubbelheten jag kritiserar. Och om du tycker att egenskaper som elak och arrogant är positiva så visst, men jag har nog aldrig någonsin hört någon säga det innan.

      Att ta med alla tweets är näst intill omöjligt.

      • ladydahmer skriver:

        Jag har aldrig problem att erkänna när kritik är befogad. Däremot ser jag ingen poäng i att tuta i stora trumpeten varje gång nån säger nåt befogat.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Nej, det har jag inte heller sagt att man ska. Du övertolkar.

            • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

              Det jag kritiserat är framförallt att du försvarar dig med att du ”är sån”, vilket jag anser framgår ganska tydligt i texten. Det jag tycker är konstigt är när jag uppfattar dig som att du tycker att viss kritik är befogad men ändå väljer att inte ta den till dig, förstår du?

              • ladydahmer skriver:

                fast jag försvarar mig aldrig med att ”jag är sån”. Jag svarade det en gång. på en av dina tweets när du sa att mina åsikter var motsägelsefulla. Det är inte ett återkommande mönster eller en vana jag har.

                • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                  Fast jag tycker verkligen att det är det. Till exempel i inlägget jag länkar om att du vill vara som linda skugge, eller det om att ord är kraftfulla.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jo, men min kritik ligger inte i det utan att du försvarar ditt beteende med att du ”är sån”. Det är det som är hela poängen med min text.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Ganska ofta verkar det som försvar tycker jag. Liksom såhär: skyll inte på mig, jag kan inte rå för mitt beteende.

            • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

              Eller så är det du som gör det? Du har ett sätt att uttala dig extremt tvärsäkert på att andra har fel, helt utan att jag har gjort det i det här fallet.

  • E skriver:

    Alla har olika egenskaper som kommer fram vid olika tillfällen, och ibland kallas dessa ”negativa”. Att säga att en viss egenskap är negativ tycker jag är ganska onödigt eftersom de flesta egenskaper har sina tillfällen då de är riktigt bra att ha. Jag har också egenskaper som ”de flesta anser vara negativa”, men de flesta ka ta sig i röven när det gäller hur jag är och borde vara. Mina egenskaper är bra, allihopa, det det handlar om är att använda dem på rätt sätt. Inte att be om ursäkt för att man har en viss egenskap eller försöka ta bort den, för förmodligen har de flesta den egenskapen till mindre eller högre grad, de vill bara inte erkänna det som en del av dem själva. Jag är också som jag är, och hela tiden blir jag lite bättre. Det blir jag dock inte genom att dela upp mig själv i ”dåliga jag” och ”bra jag”.

    • ladydahmer skriver:

      Jag tänker precis som du. Och det här med att värdera egenskaper är egentligen ganska konstigt och väldigt trånsynt egentligen! Och det kan bli fel.

      Jag hade så otroligt mycket dåligt samvete förr när jag försökte separera mig själv i bra och dålig, god och ond. sen insåg jag att jag är jag och att jag faktiskt är ganska ok precis så. Jag tänker inte börja med det där värderandet igen.

      • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

        Fast alltså, i vilka sammanhang kan egenskapen ”elak” vara bra egentligen?

        • Sara skriver:

          Hur kan du inte forsta vad de menar? Det ar ju precis det de sager, de lagger inte varde i egenskapen ”elak”, de sager inte att den ar dalig men de sager ju inte att den egenskapen ar bra for det.

          • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

            Jag fattar vad de menar men fattar inte hur man kan tycka så.

  • burgschki skriver:

    Tycker av anledningarna du anger i inlägget ovan att LD kan vara sjukt jobbig och dryg. Hon uppträder ofta som om hon är den enda som sett sanningen och ödmjukt ska lära ut den till andra, vilket stämmer kanske när det gäller vissa saker, men i så många ämnen är hon lekman men uppträder som proffs och kommer med pekpinnar till höger och vänster, men när många kommer med saklig kritik mot detta försvarar hon sig med att hon är sån (är jag inte för härlig höhöhö). Och hon vill uppenbarligen inte ändra på sig heller för det vore ju att erkänna att hon har fel.

    Hon ursäktar inte andra, men själv ska hon bli ursäktad hela tiden. Asjobbigt då hon vad gäller genus har så mkt vettigt att säga. Hon har inte bristande självinsikt vad gäller hur hon är, men hon har bristande självinsikt vad gäller hur hon dömer andra i jämförelse med hur hon dömer sig själv.

    Asså det här med Carola, hon drog på alldeles för höga växlar där. Jag som dagligen möts av en massa tyskar med en ”white man’s burden”-retorik som ska rädda afrika med ngt jävla kasst vattenreningssystem (jobbar för en afrikansk ambassad i Berlin) reagerar ofta sjukligt snabbt på när folk beter sig så, men med Carola tror jag helt enkelt att det handlar om att hon är lite pantad helt enkelt (i kombination med ett jesus-komplex) och inte hajar hur hennes inlägg tas emot.

    • ladydahmer skriver:

      ödmjukt? nah. Jag är ganska öppen med min arrogans.
      Jag bemöter dock sällan kritik med ”jag är sån”. Jävligt sällan.

      • burgschki skriver:

        Fast det är väl precis vad du har gjort nu? Du har utan att skriva ett inlägg om hur du omvärderat dina åsikter kring adoptionen (ifall du nu har det, det kanske du inte har) skrivit om hur du är som person och varför du slänger ur dig en massa inlägg som kan verka provokativa och att du itne vill ändra på det.

        Jag hajar inte, ska detta vara ett ursäktande och ett medgivande till att inlägget om Carola var ogenomtänkt, eller bara en allmän reflektion kring hur du är som person? Har du ångrat ngt du skrev i ditt inlägg?

        Asså missförstå mig rätt nu, jag förstod precis syftet med att använda ordet negerdocka (det tjänade absolut sitt syfte i texten och fungerade illustrativt) och jag förstod precis vad du ville få fram. Tyckte det var överdrivet, men heller inte så farligt. Men jag håller med Fanny i hennes inlägg om att sättet du hanterar kritik på är skumt.

        • ladydahmer skriver:

          jag ursäktar inget. Jag förklarar hur jag tänker. Jag får nämligen den frågan då och då. Bland annat av Fanny här, idag. Hur tänker jag. varför skriver jag som jag gör? Varför uttrycker jag mig som jag gör? osv osv osv i all oändlighet. Och det svarar jag på. Därför. Såhär. Alltså, precis, en allmän reflektion av mig som person.

          Jag har inte omvärderat min åsikt om Carola nej. Ej ångrat hur jag uttryckt mig heller. Tycker jag uttryckte mig förbannat bra. Kanske försökt hålla det mindre personligt, men det blir ju svårt. Alla hade ju fattat ändå vem det var. kanske varit lite mer tydlig, men då blir det för långdraget istället. känsligt det där med balansen.

          • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

            Okej, men då blir det mer klart för mig i alla fall. Grejen är att jag genomgående uppfattat det som att du försökt ursäkta dig snarare.

  • ladydahmer skriver:

    dock tycker jag att fanny har en märklig uppfattning om hur jag hanterar och bör hantera kritik. Hon menar att jag ska skriva inlägg varje gång jag tycker att nån har rätt eller en poäng. Jag tror inte hon riktigt greppar hur mycket sådana inlägg jag skulle behöva skriva. Inte heller tror jag hon greppar hur mkt negativ respons jag skulle få. (”jaså, du står inte för vad du skriver?”, ”tror du att du bara kan säga vad som helst och sen be om ursäkt?”, ”bortförklaring!”, ”efterkonstruktion!” ”amen sluta skriv utan att tänka då!” osv osv osv. Jag gör det när jag verkligen känner att det behövs, men inte annars) Hon skriver här ”haters gonna hate” men min poäng var mer ”damned if i do, damned if i dont”.

    jag bemöter den kritik jag får i kommentarsfältet. Jag svarar på frågor och jag förklarar när saker är oklara. Har nån en poäng så säger jag det, har nån rätt så har jag inga problem att erkänna det heller. Eller när och hur jag haft fel, om jag tycker att jag har haft det. Så länge personen inte är totalt okonstruktiv och otrevlig för då har jag faktiskt ingen lust. Jag ignorerar personangrepp. Jag reflekterar ofta över den konstruktiva kritik jag får och tar alltid till mig råd och tips och tankar från mina läsare. (igen, inte personangrepp)

    Vad mer kan jag göra? (ja utom att skriva inlägg, för jag vill inte spamma min blogg med mer meningslösa förklaringar än jag måste)

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Men det har jag väl inte skrivit i det här inlägget utan det var vad du uttolkade av twitter. Inte så jag menar alls. Däremot när man får mkt kritik tkr jag man ska förklara sig på bloggen i ett inlägg, ja.

      • ladydahmer skriver:

        lol. Fanny, jag får sjukt mycket kritik. Flera kommentarer under varje inlägg jag skriver. Varje dag. året om.

        Och folk läser inte min blogg för att höra mig kommentera andras kommentarer. Gör på ditt sätt du, det är skitbra att det funkar för dig, men mitt sätt är inte fel. Jag bloggar bara på ett annat sätt.

            • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

              Det har relevans för att det då kan vara mer läge att ta det till sig. T.ex. jag bryr mig ej om random antifeminist, däremot om många av mina läsare som jag respekterar säger att de tkr jag uttryckt mig för grovt/har fel etc. Då brukar jag fundera på saken och antingen motargumentera eller erkänna misstaget. Det behöver inte vara i ett eget inlägg, även om jag ofta gör det, utan kan vara bland kommentarerna med.

              • ladydahmer skriver:

                ja och jag brukar argumentera emot bland just kommentarerna. Om du tar en titt döri, under alla inlägg jag gjort nånsin, så ser du mig – argumenterandes, bemötandes, svarandes – på den kritik jag får. om och om igen.

                som jag gjort nu. Både i min egen blogg, hos BK och här hos dig.

                Jag har tydligt sagt mer än en gång att jag vet att det är hårt och brutalt framfört men det fyller ett syfte för mig. Jag är ute efter reaktioner, efter att förmedla mitt eget äckel. Jag är en konstnär och språk är mitt verktyg. Folk behöver inte gilla det och jag blir heller inte upprörd eller förvånad när folk blir arga.

                • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                  Fast min kritik här bygger ju på att du ganska ofta faller tillbaks på att du ”är sån”. Du kan tycka att jag har fel i min uppfattning, och således helt förneka mitt och många andra personers intrycks giltighet.

                    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                      Men det kan ju verkligen lika gärna vara du som har fel uppfattning. Tycker det är ganska arrogant att bara konstatera att någon har fel när hen levererar seriös och välformulerad kritik.

                    • ladydahmer skriver:

                      fast nej. vi kan åtminstone komma överrens om att JAG antagligen vet bättre än DU och andra hur JAG tänker och resonerar, nej?

                      Du säger att jag ursäktar det jag skriver med ”jag är sån”. Jag säger att du har fel. Det är inte arrogant. Oavsett hru seriös du är elle rhur bra du formulerat det. För det är helt enkelt inte sant. alls.

                    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                      Men det var så jag uppfattade inlägget och det på ganska goda grunder. Du antar att jag haft ont uppsåt när jag läste det ist för att försöka förstår varför jag gjorde denna tolkning.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Men jag menar verkligen inte att du ska skriva inlägg om all kritik du får, det har du fått helt om bakfoten. Och sluta förminska mig, tack.

  • burgschki skriver:

    I det här fallet uppfattade jag det såsom att du ångrade inlägget lite, tog åt dig av kritiken, men inte ville skriva ut det utan ursäktade dig med att du är sådan som person och ingen är perfekt.

    Men om du fortfarande vidhåller din åsikt och tycker att det du skrev var rätt och att kritiken du fått inte är befogad så är det ju skitsamma hur du är som person. Det ska väl inte ha med en åsikt att göra, om du förstår hur jag menar? Man grundar ju sina åsikter på en övertygelse man har, inte för att man har vissa personlighetsdrag utan dessa spelar ju snarare in vad gäller HUR man uttrycker en åsikt.

    För att ge ett exempel, jag är känslosam och impulsiv och detta leder till att jag ofta slänger ur mig en massa ogenomtänkt skit. Ofta ändrar jag på mig, ekränner att jag var lite väl drastisk och förklarar detta med min impulisivitet, men reviderar även min åsikt.

    Det kanske blev lite rörigt nu, sorry isåfall. Men jag tycker fortfarande att sättet du hanterar kritik på är skumt och väligt icke ödmjukt, men det har du ju redan sagt iofs, du är arrogant. Och det är väl det som stör mig antar jag.

    • ladydahmer skriver:

      asså, jag ångrar sällan inlägg. det händer men ganska sällan. Oftast så ångrar jag inte det jag skrivit utan snarare att jag fått skit för det och det är ju inte speciellt ärligt egentligen. De gånger jag tycker att jag själv gått över gränsen så säger jag det. Faktiskt. Jag är noga med att be om ursäkt eller förklara mig. Antingen genom inlägg eller i kommentarsfältet.

      fast jag tycker inte att det är skitsamma hur jag är som en person. Alla har åsikter liknande mina, alltså mindre snälla sådana. Men de flesta har vett att hålla dem för sig själv antar jag. lol. Jag gör det inte alla gånger. (oftast dock, jo jag lovar, jag tycker man ska vara snäll så ofta man kan) Ofta så känner jag saker starkt för att sen tagga ner en vecka senare. Jag kan vara upprörd över nåt som en vecka senare spelar mindre roll. Eller ingen roll alls. Men jag kan heller inte blogga om varje gång jag ändrar åsikt. Inte en tid efter. inte om det verkligen inte är viktigt för mig.

      Att jag har mage att uttrycka mig om carola är för att carola själv varit ganska frisk med att kränka andra b.la homosexuella. Hon har hundratusen fans i ryggen som stöttar och försvarar. Hon är inte den lilla människan som behöver värnas om och hon står inte ensam. Nu menar jag inte att det är ok att hacka på henne för det, men jag skulle exempelvis aldrig skriva samma sak om anonyma stina i borås som nyss adopterat, oavsett hur jävla bombad hon är.

      • burgschki skriver:

        jag tyckte inte ditt inlägg om carola var så farligt, tyckte du var onödigt hård men egentligen skiter jag fullständigt i kvinnan. min reaktion var ditt sätt att hantera kritik på för det verkar ofta som om du aner att andra har poänger men inte vill erkänna det. men om du egentligen för det mesta inte ångrar dig så har jag missförstått. fast asså, det är nog som du säger, du är motsägelsefull.

      • Kattis skriver:

        Jag har ADHD och jag fixar nuförtiden att inte säga precis vad jag tycker och tänker då jag VET att det jag sagt många gånger har sårat personer, utan att det ens var menat så. Detta är något som jag har jobbat stenhårt på då jag inte vill såra andra människor, däremot har jag fortfarande kvar att säga vad jag tycker och tänker när det efterfrågas eller när jag har läst/sett/hört något som jag känner att jag vill prata/skriva om – dock tänker jag efter före så att någon inte blir kränkt (då menar jag inte att någon tar åt sig, utan exempelvis som din liknelse om Carola och kolonialism) av det jag har skrivit. Det handlar om att ta ansvar för sig själv och för andra. Att lägga över det på ”att jag är sådan” är enligt MIG jäkligt omoget och framför allt så undergräver man att folk ska kunna argumentera med en – för vad ska en person säga när den andra argumenterar med ”jag är sån”?

        Det känns även jäkligt fel när du pratar om att vi måste förändra oss, släppa de könsstereotypiska rollerna osv när du själv inte ens vill förändra vissa sidor av dig själv. Hur kan du då uppmana andra att göra det och ifrågasätta de som vägrar att förändra sig? Nu menar jag inte att man ska förändra hela sin personlighet bara för att den inte passar in i ”mallen” (jag passar knappast in i den själv, men ändå har jag aldrig fått höra att jag är elak eller arrogant, däremot att jag är härlig, rak och ärlig och inte som alla andra), men precis som Fanny skriver här ovan, ”Fast alltså, i vilka sammanhang kan egenskapen ”elak” vara bra egentligen?”.

        Så du menar alltså att så fort någon inte tilltalar dig som person, är känd och har många som (kanske) försvarar vederbörande så är det OK att skriva vilken skit som helst? På vilket sätt skiljer sig bombade Stina i Borås från Carola? De två är fortfarande personer med känslor och då kvittar det fullständigt hur många som kan försvara en, det känns kanske bättre för DITT samvete, men inte fanken känns det bättre för personen som du klankar ner på. Du skriver sedan något totalt motsägelsefullt att det inte är ok att hacka på en ”känd” människa för det, men ÄNDÅ så gör du det och säger samtidigt att du inte hade gjort det mot Stina i Borås?

        Att värna om den lilla människan handlar väl ändå inte _enbart_ om att värna om enskilda individer som inte kan få sin röst hörd på samma sätt, det är ett moraliskt synsätt som sträcker sig långt mycket längre än så – det handlar om EMPATI gentemot sina medmänniskor. Att endast värna om den lilla människan och skita i och bete sig hur som helst mot alla andra ser inte jag som särskilt empatiskt. Jag ser det snarare som att man antar att ”den lilla människan” behöver beskydd, inte klarar sig på egen hand och inte kan stå upp för sig själv på samma sätt som ”oss andra”. Att värna om den lilla människan handlar snarare om att alla ska ha det bra, alla ska veta om sina rättigheter och bli behandlade på samma sätt (med individuella särdrag, förstås).

        Ja, Carola har sagt helt vedervärdiga saker…men det du skrev i ditt inlägg, på vilket sätt skulle HENNES uttalande rättfärdiga DITT inlägg? Du skrev ingenting om homosexuella, du skrev om en vit, ensamstående kvinnas adoption vilket du liknar vid kolonialism (eller, får känslan av). Jag förstår inte riktigt resonemanget.

        • ladydahmer skriver:

          nu har jag aldrig sagt att jag vägrar förändra mig. Bara att jag vägrar förändra mig för att nån annan tycker att jag ska göra det. Och det vill jag förmedla till alla som läser mig också. Ändra ite på dig för att nån annan tycker att du ska göra det.

          De sidor jag vill jobba på hos mig själv jobbar jag på. men de är nödvändigtvis inte det DU eller Fanny tycker att jag ska jobba med. Om du trodde att mitt budskap var att förändra det andra ogillar hos dig så har du missförstått.

          • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

            Men kritiken ligger ju som sagt fortfarande i egenskaper du själv ger sken av att tycka är dåliga men ändå inte jobbar på. Sedan så finns det ju vissa beteenden man har som faktiskt skadar andra, och då kan man faktiskt säga att det är en dålig egenskap.

            • ladydahmer skriver:

              men är jag skyldig andra att jobba på mina sämre sidor? Jag har fullt upp med annat! fullt upp med att utvecklas på andra plan. Fullt upp med att lära mig annat. Fullt upp med familj och barn. Jobbar du på varenda jävla dålig egenskap du har? Även de du tycker är ganska harmlösa? eller de du egentligen inte vantrivs med?

              Jag tycker inte nödvändigtvis att mina ”sämre” egenskaper är dåliga. Jag trivs med större delen av mig och min personlighet. Det gör de flesta som känner eller läser mig också.

              • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                Jag jobbar inte på harmlösa egenskaper, däremot sådana som är mer allvarliga och som kan skada andra. Exempel: elakhet. Sedan handlar det ju också om att bli tagen på allvar i diverse sammanhang, men det behöver man ju inte eftersträva. Dock känner jag att du gör det ibland.

                  • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                    Men grejen här är att du koketterar med att du har vissa egenskaper som annars anses negativa. Du har själv kallat dig för elak. Antingen är det effektsökeri utan grund i verkligheten eller så är det sant, gäller det första tycker jag du ska sluta ljuga gäller det andra tycker jag du ska fundera lite på om elak är en bra egenskap. Skillnad på att ibland göra elaka saker och att vara elak, alla kan göra fel, att ha det som ett personlighetsdrag är en annan sak.

  • karin skriver:

    Men alltså… shit. Skönt att hoppa på någon som gör en så bra sak som att adoptera. Alltså jag förstår att folk har en negativ bild av Carola, men jag tycker den är helt förjävla överdriven. Känner dom som snackar skit henne eller? Hon är inte min favorit heller, men seriöst? Att snacka om en pantad (antar att det har mycket med hur hon inte precis döljer sin tro att göra) brud som adopterar en negerdocka för att framställa sig i bättre dager… really?

    Nej, det är bara vidrig kvinnosyn i det här fallet. Man kan liksom inte exkludera kvinnor med annorlunda framtoning osv från begreppet kvinnor. Eller människor för den delen.

    Jag brukar hålla med LD i det mesta men det här är så infantilt och korkat så jag vet inte.

  • Dess skriver:

    Jag brukade vara som Lady Dahmer, var stolt över att jag var arrogant och ”brutalt ärlig” och liknande. Men den hårda (befogade) kritiken och diskussionerna i vilka jag målades in i ett hörn, gav mig hjärtklappning och gjorde mig sjukt ledsen ändå.
    Sen jag slutade vräka ur mig vad fan som helst för att jag ”var sån” så har jag mått sjukt mycket bättre. Mognat. Och fått mer vänner. Jag tror inte Lady Dahmer VILL vara sådan, eller snarare, jag tror hon vill vara sån men att andra ska hålla käften om det så att hon inte mår dåligt av det. Hon har ju t.ex erkänt själv att hon är konflikträdd. Jag tror det blivit en jakt på bekräftelse som hon mår dåligt av, vad hon än säger själv. T.ex använder hon ju könskortet för att ursäkta sitt beteende och idiotförklara andra – ”kvinnor ska jämt tona ner sina personligheter” blah blah. Fuck that, jag hade stört mig på någon stöddig mansgris också som inte kunde ta kritik.

    • ladydahmer skriver:

      fast dess, jag är långt ifrån brutalt ärlig. Jag håller hellre käften än att såra nån. Och jag säger ganska sällan vad jag tycker. Jag skrev ETT inlägg om en specifik person. Jag kan räkna på min ena hand hur många gånger det hänt tidigare. (maggan, då bad jag om ursäkt. Mammorna och minimodellerna, fast om fenomenet mest, pekade ej ut nån specifik. Katrin. Engla, fast då nämnde jag inga namn alls och var inte elak. thats about it liksom) så att det skulle vara nåt jag gör ofta eller ”är stolt över” är en sanning med modifikation.

      Jag är ganska övertygad om att Carola väljer bort att surfa in på bloggar som skriver strunt om henne. Om hon nu hittar mitt inlägg bland alla miljoner flashbacktrådar och nationell.nu-sidor om henne och hennes adoption. Jag tycker dock inte att inlägget är så hemskt alls. Jag använder vulgära ord och liknelser, men hade jag omformulerat det så hade få reagerat.

      • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

        Det handlar ju inte bara om ärlighet kring specifika personer, utan även kring fenomen. Ofta uttrycker du dig i väldigt extrema ordalag kring företeelser t.ex. som prinsessmammor. Alltså, det är klart man ska kritisera saker och ting men man kan välja en annorlunda framtoning och väljer man den provocerande och extrema så är det rimligt att man även kan försvara den.

        • ladydahmer skriver:

          Jag tycker jag bemöter den kritik jag får sakligt och ärligt. däremot håller jag inte med om att man ska behöva försvara sitt sätt att skriva på. Det handlar om konst. Jag skulle aldrig försvara mitt sätt att uttrycka mig på när jag målar, inte heller när jag skriver.

          • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

            För det första skriver du inte skönlitterärt på bloggen och kan alltså inte bara säga att det är konst, du måste förstå att det du skriver har en inverkan, du skriver det ju som en åsikt. För det andra tycker jag att det även finns tavlor som är provokativa och ej okej, dock har jag inte sett någon sådan av dig.

            • ladydahmer skriver:

              är bara skönlitterärt konst menar du då? jag håller verkligen inte med. För mig är det viktigt att skriva från hjärtat, och det innebär att inkludera det fula. Det är en uttrycksform som jag inte kompromissar med. Då dör min kreativitet.

              • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                Nej, det menade jag inte. Däremot menar jag att du inte kan skriva vad som helst bara för att det är konst och förvänta dig att komma undan med det, speciellt inte om det råkar vara en debatttext.

                • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                  Carola kanske tycker att extensions är konst. Blir det mer okej då. Jättemärkligt argument ju.

                  • ladydahmer skriver:

                    jag tror de flesta av oss kan enas om att skrivande är en konstform och ett sätt som människor använder sig av för att uttrycka sig. De flesta kan säkert också enas om att inte använda sina barn som verktyg för detsamma.

                    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                      Tycker fortfarande inte att man kan berättiga vad som helst med att det är konst…

                    • MariaKB skriver:

                      På vilket sätt använder sig Carola av sitt barn som ett verktyg för att uttrycka sig menar du? Och på vilket sätt skiljer det sig från hur du och jag använder våra barn och vårt föräldraskap, med tanke på att de innehar stora roller i vårt bloggande?

  • Caroline skriver:

    Jättebra inlägg! Jag gillar också LD för det mesta och kommer inte sluta läsa hennes blogg pga ett dåligt inlägg. Dock anser jag också att i vissa fall kan man ta till sig kritiken, det handlar inte alltid om att överge sina åsikter, utan som i det här fallet inse att man har formulerat det hela väldigt plumpt. Jag förstår att LD vill provosera och väcka en debatt men tror snarare att detta tillvägagångssätt slår fel. LD’s ursäkt att hon ”bara är sån” tror jag bara kommer att skada henne i slutändan.

    Folk i allmänhet kommer att sätta sig på tvären och sluta lyssna om man anser att personen i fråga är en självrättfärdigande besserwisser……..

    • Dess skriver:

      Precis, de hon vill nå ut till kommer ju inte hänga med hela vägen pga hennes omogenhet. För underhållningsvärdet kanske.

  • ladydahmer skriver:

    OCH FÖR SISTA JÄVLA GÅNGEN, JAG HAR ALDRIG ALDRIG ALDRIG URSÄKTAT NÅT JAG GÖR MED ”JAG ÄR SÅN”.

      • ladydahmer skriver:

        varför jag bloggar som jag gör ja. Hur jag tänker när jag bloggar och varför jag skriver som jag gör. Jag är dessutom ganska tydlig med att detta är medvetet. ett val som jag gör för att jag tycker det tjänar ett syfte.

        Tolka inte in en massa eget mellan raderna. Jag har aldrig någonsin i en diskussion bemött kritik med ”jag är sån”. aldrig någonsin. aldrig. Fan.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Fast jag verkar inte vara ensam om den här uppfattningen. Om det absolut inte var så du menade så tycker jag att du borde fundera lite på hur du ska uttrycka dig för att poängen ska nå fram. Du koketterar ofta med att du är så arrogant, provokativ etc och verkar sätta ett stort egenvärde vid det. Det är absolut inte konstigt att folk tolkar dig såhär, ärligt talat. Detta är inget jag skriver bara för att jävlas utan det är verkligen en seriös undran och förbryllan jag känner inför detta, istället för att undersöka varför jag (och fler därtill) hyser detta intryck så anklagar du mig för att ”läsa in för mycket”.

          • ladydahmer skriver:

            fast att du inte är ensam om en uppfattning spelar ingen roll. det är ganska många som tycker att jag är korkad, ful, äcklig, ointelligent, pervers osv också.

            nej det är inte konstigt att folk tolkar mig såhär eller på andra sätt. det som är konstigt är att de vägrar lyssna när jag bemöter kritiken.

            Jag har för övrigt tänkt på hur jag uttrycker mig. jag har tänkt på det ganska mycket de senaste åren och kommit fram till att jag uttrycker mig precis rätt. allvarligt Fanny, jag blev inte ”stor” för att jag har så jävla charmiga armhålor. När jag skriver debattartiklar, gissa vad jag mina uppdragsgivare säger? ”Skriv som du bloggar.” fler än en gång så har jag fått tillbaka artikeln med ett ”var inte så liberal” eller ”nu låter du för snäll”. Jag är inte dum. Jag är medveten om exakt vilka reaktioner jag kommer att få sekunden jag skriver. Jag har skrivit sen jag var åtta bast och alltid varit bra på det.

            • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

              Fast skillnaden på mig och dem är att jag gillar dig och inte är ute efter att vara ett svin mot dig, utan försöker leverera en kritik mot ett beteende du har. Om du gjort detsamma mot mig hade jag lyssnat bra mkt mer än om ngn antifeminist gjorde det. Det är skillnad på avsändare.

              Att dig provocerande stil gjort dig stor tvivlar jag inte en sekund på. Däremot kan man välja när och varför man ska provocera och att det är populärt är i sig inget argument för att du ska göra det vid tillfällen det inte passar sig.

                • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                  Ja, det gör du. Men du är inte intresserad av att försvara dina val utan bara av att försvara din rätt att välja. Det är ju det som är det hela min kritik bygger på från början till slut.

          • ladydahmer skriver:

            och nej jag sätter inget egenvärde i att vara arrogant eller dryg eller vad det nu må vara. Jag sätter däremot stort värde på att vara öppen med mina egenskaper, inför mig själv och andra. Dels för att lära mig ta mig själv på mindre allvar och dels för att andra ska släppa lite på den där perfektionsstressen.

            • Caroline skriver:

              men hur kommer detta fram? Visst det är bra att erkänna att man har dåliga sidor för det är något som är gemensamt för alla människor. Ingen är perfekt. Och just därför tycker jag att när man skriver något som är riktigt plump och elakt man gott och väl kan be om ursäkt för det. Man kan vara klok i så mycket men ibland slipper man till och det är ingen svaghet att erkänna då att man gick för långt. Tycker att detta skulle minska perfektionsstressen då absolut ALLA kan säga något ogenomtänkt i stundens hetta och att då uppmärksamma detta kan få andra att slippa må dåligt över de gånger de också gått över gränsen. Var öppen med både dina bra och dåliga egenskaper men ibland kan man be om uräkt när ens sämre sida tog över!

              • ladydahmer skriver:

                vet du vad caroline, gräv igenom mitt arkiv så hittar du en hel del ursäkter. både i kommentarsfältet och som egna inlägg. jag ber om ursäkt, både för inlägg jag skrivit, dumma saker jag sagt eller gjort eller andra saker jag gjort som är fel.

                lägg även märke till skiten jag får när jag gör det. kommentarer som ”du tror du kan skriva vad som helst bara du ber om ursäkt sen! stå för din skit istället!” – jag kan aldrig vinna.

                • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                  Det tycker jag är en väldigt konstig reaktion om folk skriver så. Man ska såklart kunna ångra sig.

                • Caroline skriver:

                  ja men det är väl jättebra men varför kan du inte i det här fallet stå för att du gick för långt? Som så många andra säkerligen påpekat så hade du kunnat komma fram till din ståndpunkt i frågan (som jag egentligen håller med om) utan att vara så jäkla elak. Sen förstår jag också att det finns vissa puckon som man aldrig tycker att man gör rätt oavsett vad men det handlar väl ändå inte om att vinna över dom? Självklart kan man inte be om ursäkt för allt när man har en stor blogg men i det här fallet har du ju skrivit ett inlägg som verkligen har fått massiv kritik,det är ingen liten skitsak länge i det här fallet….

                    • Caroline skriver:

                      det håller jag absolut inte med om men det är väl som Fanny tidigare sagt; du vägrar ju att ta till dig något och det är som att diskutera med en vägg. Jag kan faktiskt inte för mitt liv förstå att du, som annars brukar vara så skarp, står helt nollstäld för den kritik som delgivits dels angående ditt första inlägg dels hur du bemöter kritik. Om vi säger så här; ser dig i ett helt annat ljus nu med tanke på hur du har hanterat detta….tråkigt för mig

                    • Dess skriver:

                      Jag håller med caroline. jag vet att du skiter totalt i om du tappar läsare, du har ju sagt förr att om nån vill sluta läsa så är de välkomna.
                      Men jag har alltid tyckt att du verkat så vettig men när du beter dig såhär även inför (MÅNGA) trogna läsare (som kommit med samma kritik) så framstår du som otroligt osympatisk. Men återigen, inte för att du bryr dig…

                    • ladydahmer skriver:

                      caroline, att inte hålla med om kritik är inte lika med att inte kunna ta till sig den. jag håller helt enkelt inte med bara.

                    • ladydahmer skriver:

                      dess, vilka av mina trogna läsare ska jag lyssna på? De som tycker som du eller de som tycker att jag är fantastisk? De som tycker och tolkar som fanny eller de som förstår precis hur jag menar?

                      Oavsett hur många som gnäller och kritiserar så är alltid en majoritet stöttande. Alltid.

                    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                      Det trista är väl att du beter dig ganska aggressivt och arrogant, helt ur luften anklagar mig för att tolka in saker som absolut inte står i inlägg, bara skriver ”du har fel” utan att förklara etc.

                    • ladydahmer skriver:

                      jag har varit jävligt tålmodig i den här diskussionen. och jag har förklarat hru jag tänker och vad jag menat. Att jag börjar bli aggressiv när jag bemöts som en rabiat lögnare är inte speciellt konstigt.

                    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                      Nåja, vi kommer inte komma vidare i detta alls. Jag försåt mer hur du resonerar nu även om jag tycker vissa saker fortfarande är oklara. Tror bara det kommer bli mer infekterat om vi fortsätter.

                      Pm:at dig på twitty.

    • Caroline skriver:

      ok LD…jag har uppfattat ditt inlägg som ett försvar för att du ”bara är sån”. Det tycker jag hela andemeningen var och om du menade något annat så gick det budskapet helt förlorat för mig. Istället för att anklaga Fanny för att läsa mellan raderna kanske du kan fundera över ditt inlägg faktiskt har blivit uppfattat på det här sättet . Som sagt jag har absolut inget emot dig utan är tvärtom en flitig läsare av din blogg. Kan därför lägga till att när jag läste det försökte jag därför ”fria” snarare än ”fälla”.

  • Anonym skriver:

    Jag tycker du har väldigt rätt i det du skriver Fanny. Hon gav sig på och kritiserade en enskild mamma och ett litet barn, som dessutom båda befinner sig i en oerhört sårbar situation för tillfället. Detta resulterade i att både mamman och det lilla barnet fick gå igenom väldigt mycket negativt på det personliga planet, under en period som i övrigt ändå var oerhört omtumlande, avgörande och känslig. Hon gjorde alltså två enskilda personer illa.

    Dessutom verkar hon ha vacklat lite i sakfrågan, som faktiskt är oerhört mycket mer komplicerad än jag tror hon var medveten om. Speciellt verkar hon ha förstått att det var fel att ge sig på ett litet barn som redan befann sig i mycket sårbar sitution.

    Om hon s.a.s. inte är ”korkad” (vilket hon inte ger sken av att vara), utan faktiskt inser detta (och t.o.m. kanske medger att så är fallet), tycker jag det är omoraliskt att inte be om ursäkt, eller rätta till sitt inlägg i debatten. Om man vet att man skadar någon (och dessutom insett sig ha lite fel sakfrågan), men ändå inte gör något åt det tycker jag att man är en riktigt elka människa. Hennes inlägg har ju fått mycket stora konsekvenser, och ett motinlägg från henne själv kan sannolikt lindra hetsjakten på Carola just nu, samt något lindra de fördommar som hon och hennes barn kommer att tvingas möta pga detta.

    För övrigt skulle jag vilja tillägga att Angelina Jolie fick en massa skit från det svarta communityt i USA just precis för att hon gjort tvärtom mot Carola: Hon lämnade Zaras hår naturligt upp till fem års ålder, och blev oerhört kritiserad av svarta allmänheten för att inte på allvar sätta sig in i och försöka förstå den svarta hårkulturen.

    • ladydahmer skriver:

      men lägg av. tror du på allvar att jag har skadat carola och hennes barn? att de har farit illa av mitt inlägg? jag är ganska säker på att carola har annat för sig än att läsa min blogg. Jag skrev inlägget igår, vilka konsekvenser snackar du om? Hur i helvete skulle JAG kunna stoppa andra från att hetsa efter carola? Nu drar vi i väldigt höga växlar här tycker jag. slow down.

    • burgschki skriver:

      men skärp dig för faen. om carola inte vill ha några negativa reaktioner eller kritik kan hon varsågod sluta blogga och posta bilder på sin nyadopterade unge.

      jösses.

    • julia skriver:

      men gud, jag tror verkligen inte att Zoe har farit illa av LD:s text. Med största säkerhet så har hon ingen aning om att det ens ägt rum. lugna ner dig, LD har skrivit ett blogginlägg på nätet, inte skrikit det i barnets ansikte.

  • Anonym igen skriver:

    Jag tycker det är helt fel att ursäkta (och inte ändra) elakt beteende med ursäkten ”sån är jag och jag ändrar mig inte för någon mer än mig själv”.
    Det där ”sån är jag” är ju precis vad mobbare och notoriskt otrogna män alltid använder sig av. ”Sån är jag”, det går tyvärr inte att göra något åt — take it or leave it.
    ”Jag är en ’sånä som skadar andra — take it or leave it — hatera are gonna hate”…
    Eller för att ta ett extremare exempel: Pedofiler ”är såna” i sin person att de tänder på småbarn och vill ha sex med dessa. Trots att detta faktiskt är en mycket grundläggande del i hurdana de ”är”, måste de så att säga ”gå emot hur de är” eftersom det förorsakar stora skador för andra människor. Likadant är det med en person som är elak och skadar andra människor (i ord eller handlig). Även om det ligger i deras person att säga elakheter, och de så att säga ”måste gå emot sig själva” och kanske lida i sitt inre av att inte vräka ur sig elakheter, så är det enda rätta att faktiskt lida denna ”skada”, eftersom konsekvensen annnar blir att man skadar andra, oskyldiga människor.

    Vad ger LD rätten att få ut sitt ”välmående” genom att vara elak, om det sker på bekostnad av andra människors välmående?
    Svar: Inget, på samma sätt som en människa som mår bra av att misshandla andra inte har rätt att göra det bara för att han mår bra av det, eller ”är sån”.

    • ladydahmer skriver:

      fast jag tar inte ut mitt välmående på andra genom att vara elak. Inte heller ursäktar jag nånsin elakt beteende med ”jag är sån”. Jag har heller inte för vana att skada människor.

      • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

        Aja, eftersom du helt förnekar vårt intryck av det du skrivit finns det väl inget mer att säga. Du vägrar uppenbarligen ta till dig av detta.

        • ladydahmer skriver:

          du vägrar ta till dig nåt av det jag säger, trots att jag gång på gång säger att jag tar fullt ansvar för allt jag skriver och inte skyller på nåt eller nån. Du har liksom bestämt dig för vad du ska tro och sen håller du fast i det.

          Vad ska jag ta till mig? nåt som inte stämmer? Jag kan köpa att jag uttrycker mig på ett sätt som gör att många misstolkar det jag skriver. Jag är luddigt ibland. Men när jag tydligt FÖRKLARAR hur jag menar och ändå avfärdas?

          men ja. Det finns ingen mening med att diskutera det här.

          • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

            Vad är det som är otydligt för dig? Allt jag skrivit kokar ihop till att jag anser att du försvara dig med att du ”är sån” vilket är vad jag uttolkat av det inlägget jag länkande till bland annat. Jag tycker att det är en solklar tolkning av det inlägget och fattar ärligt talat inte hur det är menat att tolkas annars. Fattar du inte alls vad jag försöker få sagt?

            • ladydahmer skriver:

              det är helt ok att du inte fattade hur det skulle tolkas. men sen förklarade jag tydligt hur jag menade. och du envisas ändå att hålla fast vi din tolkning. för övrigt så undanber jag mig tolkningar överhuvudtaget. läs det jag skriver. lägg inte in saker mellan raderna.

              • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                Fast jag läste ju vad du skrev, och det du skrev var extremt ursäktande… Fattar inte varifrån du får detta att jag skulle tolka in saker. Tänk lite på hur du uttrycker dig ist så undviker du missförstånd.

                • ladydahmer skriver:

                  nej, DU får tänka på att sluta projicera in dina egna fördomar i det jag skriver. Ingenting jag skrev var ursäktande. alls.

                  • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                    Det handlar inte om projektion utan om att du uttryckte dig på ett sätt som förde tankarna dit. Kan du sluta tro att alla andra gör fel så fort ngn inte tolkar dig precis som du vill? Det kan ju vara så att du inte uttryckte dig helt klart heller.

                    • ladydahmer skriver:

                      jag har sagt flera gånger att jag kan uttrycka mig luddigt ibland. och att jag förstår att folk missförstår. inte bara pga mitt sätt att uttrycka mig på utan helt enkelt för att alla tolkar allt de läser utifrån sig själv o sina föreställningar.

                      Så. jag har påpekat det fler än en gång. Sen har jag tålmodigt förklarat för dig att du missförstått och tålmodigt förklarat hur jag faktiskt menade men du insisterar på att jag har fel (??) och att din tolkning var rätt. herrefuckinggud.

                    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                      Jag fattar att det inte var så du menade, herregud. Jag tycker bara att ditt sätt att helt sonika säga ”du har fel” och skylla hela missförståndet på mig är extremt märkligt. Ju klarare man uttrycker sig desto mindre risk för missförstånd vettu. Det är inte bara läsarens fel utan personen som skriver också.

      • Dess skriver:

        Nej, inte ordagrant, men när folk kritiserade dig för dina åsikter kring Carola-grejen så reagerade du väldigt starkt med tuzn tweets och flera blogginlägg om att det handlar om din personlighet, att du vägrar trycka ner din personlighet, osv. Och det är att säga ”sån är min personlighet, därför har jag gjort X”.

        • ladydahmer skriver:

          om du tror att de efterföljande inläggen och tweetsen var en stark reaktion så har du helt fel uppfattning om mig. Jag förtydligade sånt som jag upptäckte att mina läsare misstolkat. Det är SNÄLLT och BRA att förtydliga och förklara när det blivit missförstånd. Men jag är inte förvånad att även DET ska tolkas som nåt negativt.

          • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

            Fast du uttryckte dig väldigt starkt och kompromisslöst. Kan du inte se det själv?

  • Sandra Störd skriver:

    Måste bara ge dig credd för ditt sätt att argumentera, du håller dig till frågan och argumenterar sakligt och schysst UTAN att förminska något av det LD säger.

    Jag tycker heller inte att du övertolkar eller lägger in en massa eget. Uppfattar också att LD ofta ursäktar sig själv med att ”hon bara är sån”. Det är absolut inget fel i att göra så, det blir bara så jädra svårt att diskutera något med någon när en får ett svar om ”att det bara är så” eller att en ”är sån”

  • Stinaq skriver:

    Jag önskar att jag kunde säga nåt mer välformulerat än ”jag tycker Fanny har rätt”, men jag är alltför trött.

  • Jag håller ofta med om vad LD skriver i sina inlägg, men pallar sällan ha diskussion med henne pga dessa egenskaper hon har och älskar (och för att hon har den här attityden ”jag har läst en bok som säger så, då är det så oavsett om du har pluggat det i flera år”)

    Visst, jag älskar också mig själv, inte TROTS att jag är vulgär, arrogant och högljud; jag älskar mig själv för att jag är som jag är. Sen är det upp till andra om de vill vara kompisar med mig/diskutera med mig/prata med mig. Tycker du ska lägga till debatter med LD på ”slöseri med liv-listan”.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jag tycker att detta är intressant utöver ld. Det handlar om en viss självrättfärdigande attityd som finns hos många sk personer med ”starka åsikter” som jag tkr är sjukt störig.

      • Iso skriver:

        men eller hur, det är lite som med katrin z, hon vräker ur sig en massa skit och allt är frid och fröjd för att hon är så färgstark och ärlig.
        att dessutom bemöta kritik med ’du tolkar fel’ är jättekonstigt.

          • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

            Man kan ju tolka fel med flit, men det anser jag absolut inte att jag gjort mig skyldig till här…

          • ladydahmer skriver:

            fast de flesta av mina läsare förstår ju vad jag skriver och hur jag menar. Hade jag haft problem med att alla konstant misstolkar så hade jag ju försökt hitta en lösning, men så är ju inte fallet.

            Hur ska jag som skribent skriva så att ingen nånsin missförstår? Det går inte. alla kommer från olika bakgrunder och med olika erfarenheter och föreställningar och fördomar och utifrån det tolkar vi texter vi läser. det går inte att gardera sig mot allt. Ni kräver verkligen mirakel från mig nu.

  • Annie skriver:

    Jag beundrar dig att du överhuvudtaget orkar ödsla energi på att ta en diskussion med den kvinnan.

  • burgschki skriver:

    asså ärligt Lady Dahmer, Fanny är nog en av de klokaste o tålmodigaste debattörerna som finns om du inte hajar vad hon försöker uttrycka fattar jag inte vad som kommer göra det.

    När du försvarar en åsikt med ett inlägg om dina personliga svagheter/styrkor och att du älskar dig själv så hjälper inte detta oss att förstå ditt resonemang. I allmänhet drar du in din person alldeles för mycket när du uttrycker åsikter. Ge oss argument istället för ett ”jag är impulsiv gaggig elak ombytlig”.

    • ladydahmer skriver:

      jag fattar vad hon säger, men jag håller inte med henne. Jag har aldrig försvarat mina åsikter med mina svagheter. Jag argumenterar alltid för min sak och har aldrig avfärdat motargument med att jag är så.

      • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

        Om det är vad du tycker så visst, vi har väl olika uppfattningar om verkligheten helt enkelt.

  • ladydahmer skriver:

    det som är intressant här är att jag suttit och diskuterat och bemött kritiken fanny mfl gett mig här, sakligt och tålmodigt och FÖRKLARAT HUR jag menat och VARFÖR de missförstått och ÄNDÅ så sitter folk här och säger att jag inte kan bemöta kritik, inte kan diskutera moget, inte kan förklara. helt jävla otroligt. Men bevisar för mig att det liksom inte spelar nån roll hur tillmötesgående jag är, för folk avfärdar precis allt ändå med fördomen ”ld kan inte ta kritik”. det spelar verkligen ingen roll och det är så jävla ledsamt.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jag anser inte att du har bemött min kritik utan snarare talat kring den samt i väldigt hög grad slagits emot halmgubbar. Men det spelar ingen roll, för man kan ha olika uppfattningar om saker och ting och det är inget konstigt med det. Uppenbarligen förstår vi inte varandra på den här punkten. Min intention har inte varit att gräla utan att helt allvarligt 1. problematisera ett sätt att bemöta kritik på 2. framföra en kritik jag länge funderat på och som jag även sett andra ta upp på ett gediget och sansat sätt.

      • ladydahmer skriver:

        jag har svarat på alla dina frågor och förklarat hur jag menat och tänker. vad mer kan jag göra? hur ska jag bemöta din kritik tycker du? Vad är det som är oklart? Vad är det du inte förstod? Jag läser igenom alla svar jag gett till alla som kommenterat här och blir uppriktigt sagt förvånad över den här uppfattningen att jag viftar bort kritiken eller bemöter den med trams.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Jag har bara så otroligt svårt att se hur du kan tycka att min tolkning att du ursäktar grejer som folk kritiserar med att du ”är sån” är helt åt helvete, vilket du uttrycker. Såhär: du gör en grej som du får mycket kritik för, skriver sedan ett inlägg där du skriver om att du har en massa egenskaper som allmänt anses negativa och hur de hänger ihop med bloggens innehåll. Jag tolkar detta som att du, om inte ursäktar, så i alla fall använder din personlighet som en förklaring, detta istället för att försvara orden eller inlägget i sig. Det var det jag reagerade på, samt att jag sett detsamma innan. Som svar på detta har du helt sonika skrivit att jag har uppfattat dig fel, att jag misstolkat ditt inlägg med flit och så vidare. Du borde veta att jag inte är ngn ld-hater, jag misstolkar dig verkligen inte med flit. Jag har gått omkring och funderat på detta hur länge som helst och försökt tolka det annorlunda, men inte fattat hur det ska gå till.

          • ladydahmer skriver:

            jag förstår vad du säger, men du har tolkat fel. Jag kan inte bemöta det på ett annat sätt. Jag har förklarat för dig vad det specifika inlägget handlar om och det var verkligen inte en ursäkt. det var en respons till alla ”hur kan du uttrycka dig så grovt?”, ”hur kan du säga så här nu när du sa så där förra veckan?” osv.

            DU ska inte försöka tolka inlägget alls, bara förstå vad jag säger till dig och det jag sagt hela tiden:
            inlägget var INTE en ursäkt. DET VAR INTE EN URSÄKT. MIN PERSONLIGHET ÄR INTE EN URSÄKT FÖR NÅT JAG GÖR ELLER SKRIVER ELLER SÄGER. Det var en en allmän reflektion av mig som person. En förklaring. EN FÖRKLARING på hur jag tänker och resonerar när jag bloggar. Varför jag väljer (VÄLJER ALLTSÅ ETT VAL. ett medvetet val. Vääääääljer) att skriva i affekt. Varför jag kan skriva argt och hetsigt en dag för att nästa skriva ett inlägg om att vi borde vara snälla mot varandra. Varför olika inlägg från olika tidpunkter kan motsäga varandra. EN FUCKING JÄVLA FÖRKLARING. INGEN URSÄKT.

            Jag har förklarat att jag vill att bloggen ska reflektera hela mig. och att jag utifrån det inte cencurerar mig själv mer än nödvändigt.

            Jag fattar inte varför det är så svårt att förstå vad jag säger här. Precis här. Inlägget var ingen ursäkt. jag har alltid argument för mina åsikter och en förklaring till varför jag vÄljer vissa ord eller vissa sätt att uttrycka mig på och jag har ju SVARAT PÅ DET HÄR! jag har ju tydligt sagt att jag väljer grövre ord för att få effekt, för att ge texten tryck och för att illustrera mina egna känslor. Jag har förklarat att jag använder språket och orden som verktyg för att väcka känslor och tankar.

            Jag fattar inte hur du inte kan fatta.

            • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

              Men jag har fattat det nu. Dock att jag ju baserar mitt intryck på mer än det inlägget, typ hela mitt samlade intryck av dig som person under typ ett halvårs tid, under vilken jag funderat på denna sak utan att skriva något om det. Jag tycker fortfarande att jag har poänger i det jag skriver och jag tycker att min tolkning av inlägget från början var rimlig.

              Och alltså, jag fattar ju varför du använder språket som du gör. Om du kollar igenom inlägget och tråden ser du att jag över huvud taget inte kritiserat ditt språkbruk. Jag har bara varit konfunderad över att du istället för att försvara vissa ord och inlägg i sig skriver generella texter om att du använder språket på ett visst sätt. Ja, jag har fattat det. Men du har fortfarande inte förklarat hur du tycker dessa specifika ord, i detta specifika inlägg, är okej.

              • ladydahmer skriver:

                och du kan absolut inte tänka dig att ditt intryck inte är helt 100? Tänk om allas intryck av en som person var rätt. det är omöjligt. ditt intryck av mig är färgad av din egen ryggsäck.

                Nästa gång, prova att FRÅGA hur jag menar eller tänker.

                • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                  Jo, det kan jag tänka mig. Däremot finns det ju skäl till att jag har detta intryck.

                  Men det var ju det jag gjorde här, jag förklarade vår diskussion på twitter och frågade, för att få en förklaring. Din förklaring hittills har varit; detta är konst, folk efterfrågar denna stil och ”du har fel”.

                    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                      Det är ungefär det jag utläst ärligt talat. Vad menar du att jag har missat för svar på den specifika kritiken?

                    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

                      Men om du vill lämna det där så är det verkligen okej. Jag tänker inte tvinga dig att byta åsikt om detta. Är ganska nöjd med att ha lagt fram mina åsikter och har greppat att du inte håller med.

                  • Meep skriver:

                    En fråga: Hur vill du att Lady Dahmer ska bemöta kritiken? Åsikten om Carola var hennes åsikt och hon står för den. Vill du att hon ska backa? Be om ursäkt?

                    Jag står inte på någons sida. Tycker båda har rätt på sitt vis. Även jag anser att det är befängt att referera till konstfriheten. Då kan Arga-pappan som skrev ”fitta på tvären” och Katrin Zytomierska säga ”ibland är vi elaka, ibland snälla, ibland galna och spontana – det är konst” och räkna med att komma undan.

  • ladydahmer skriver:

    Jag ska försöka förklara lite mer ingående och tydligt och sen får det vara bra.

    Ibland, och det var det jag bland annat ville FÖRKLARA med mitt ”linda skugge”-inlägg, så postar jag innan jag tänker. Alltså inlägg utan eftertanke, plan, syfte osv. Det gör jag. Jag skulle dock aldrig ursäkta det med ”sån är jag tihi!”. Valet att posta i affekt är ju ändå ett medvetet val. Jag har ju inte tappat självkontrollen helt. Jag har valt att göra det och DÄR ligger syftet, inte i inläggen specifikt alla gånger, för många inlägg är helt utan eftertanke, utan i valet att posta i affekt.

    Syftet, som jag förklarade i inlägget ”linda skugge” är att jag vill ge läsarna en upplevelse av att de befinner sig inne i mitt huvud och får ta del av alla mina känslor och tankar. Även det som är fult. Jag har givetvis gränser och ibland händer det att jag går över de och då ber jag alltid om ursäkt. Det har hänt att jag raderat inlägg som varit för grova.

    Hela min blogg är uppbyggd av massvis av facetter, precis som jag. Ibland vill jag medvetandegöra och diskutera. Ibland vill jag roa. Ibland vill jag uppröra. osv. Jag bloggar om vardagsliv och allvarligare saker. Om trams och om allvar. tillsammans vill jag ha en helhel. OM jag bara fick skriva ett endaste inlägg så skulle jag utryckt mig annorlunda. Men min blogg är en helhet och alla små bitar sammarbetar och behövs för dynamiken. Lady Dahmers värld.

    Jag trivs med mitt skrivande och tycker att jag uttrycker mig bra. Jag inspireras av andra skribenter som skriver med samma känsla. Jag inspireras sällan av de som enbart är sakliga och samlade även om jag kan ta till mig en del därifrån också. För mig är det även viktigt att få skriva i en rytm och med ett språk som … äsch, jag kan verkligen inte förklara det där, men det är samma känsla jag har när jag målar. Jag kan bara måla på ”mitt” sätt annars blir det tomt, själlöst. fel.

    Detta innebär dock INTE att jag inte är intresserad av utveckling, feedback eller annat som hjälper mig att bli bättre på det jag gör eller bättre på att göra mig förstådd. För det jobbar jag hela tiden på. Och jag har, som jag sa från början här, inga problem att erkänna när jag gör fel eller när andra har poänger. Men jag gör det på mitt sätt. (alltså jag postar inga inlägg om det om det inte känns befogat) Jag sköter det i kommentarsfältet, genom mail eller i kommentatorns egna blogg. det är inte alltid DU ser det. Det beror på. Jag tycker det är viktigt att visa uppskattning, även inför kritiska röster.

    De flesta, tro det eller ej, ger mig positiv respons och OM jag nu ska bry mig om andras feedback så är det väl rimligast att jag lyssnar på majoriteten? Och framförallt på min magkänsla?

    Sen så ber jag dig om perspektiv. Jag vet inte hur många läsare du har, men jag har 7000 unika om dagen. Jag får ju hundratals kommentarer i bloggen och på twitter, och i mailen och massvis av dem ser du inte ens eftersom att jag har drygt FYRA a4-sidor med blockade ip-nummer från folk som spyr hat hos mig. Alla har en åsikt om det jag säger och många gnäller (inte så farligt, men det blir mycket till slut) på det ena och det andra. jag var roligare förr, jag är dålig på ditt och datt, jag borde göra så. osv. Tänk på hur du känner inför de kommentarer du får och multiplicera det. Tänk också på att jag antagligen (mitt eget fel) drar till mig mer ilska. Föreställ dig hur det påverkar en, dag efter dag. Förstår du? Om jag skulle bemöta allt eller ta till mig allt så skulle jag må väldigt dåligt.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Det där var absolut ett tillfredsställande svar. Tack för det! Jag ber om ursäkt att jag drog det för långt igår.

      Jag vet att du har många personer på din blogg som bara är ute efter att negga och jag förstår att det suger. Däremot har jag svårt att se mig själv som en av dem, eftersom jag för det mesta gillar det du gör och dessutom uttrycker mitt gillande.

  • Annie skriver:

    Det känns lite som Lady Dahmers syfte med bloggen liknar Kissies. Hon skriver i affekt, i syfte att väcka reaktioner, få läsare etc, och det är inte alltid orden ska tas på allvar. Ibland är det bara ”raljerande”, ibland sarkastiskt (dvs ett skämt), och ibland för att väcka effekt. Problemet med detta, som påpekats många gånger i Kissies fall, är dock att andra människor kommer till skada på vägen. När Kissie skriver provokativa inlägg om någon annan känd eller okänd människa, drabbas denna människa i still privatliv. Och när Kissie på skämt hittar på ”barnmatsdieten” för att driva med samhället och läsarna, får det ändå den effekten att tusentals läsare blir viktnojiga. Det är en skillnad på det skrivna och talade ordet. I tal kan man grimasera, ändra tonläge osv för att visa att ”detta är sarkasm, affekt” eller liknande. I det skrivna ordet kan man inte göra så, och avsändaren är någon som inte känner en personligen. Därför tas det skrivna ordet mer bokstavligt. Det skrivna ordet raderas heller aldrig från internet.

    En annan person som använder sig av liknande strategier är Katrin Z. Bl.a. skrev hon för inte så länge sen ut något som tolkades som ett dödshot mot en f.d. barnflicka. När hon kritiserades för detta intygade hon dock att det bara var ”hennes hurmor”. Detta är säkert sant, men det fick oerhörda konsekvenser för den enskilda flickan (och för synen på nyanlända polacker i Sverige i allmänhet). Detta var kanske inte KARTINS syfte och intention, men eftersom det skrivna ordet är ett opersonligt kommunikationsverktyg tolkades det så.

    Om man använder sig av det skrivna ordet som verktyg, i offentligt sammanhang, måste man ta ansvar för vad man skrivit, d.v.s. för sin texts bokstavliga budskap.

  • Linet skriver:

    Näe vad tråkigt. Hittade din blogg häromdagen och gillade den jättemycket.. Tills alla dina påhopp mot Lady Dahmer. Vad är grejen? Leta fel med lupp på andra bloggare och be dom ta tillbaka sina åsikter, inte okej. Skriv nåt eget i frågan istället. Vad gäller att ta kritik tycker jag LD gör det på ett utmärkt sätt, om jag var hon skulle jag ha brutit ihop för länge sen. Hon fortsätter tålmodigt att förklara sin ståndpunkt gång på gång för folk som uppenbarligen inte vill fatta. Förresten är det inte det minsta intressant med bloggare som vänder kappan efter vinden.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Om du inte pallar läsa en bloggare som inte tycker som du i alla så vette fan… Jag har ju knappast slutat läsa LD bara pga detta.

  • Linet skriver:

    Jag säger inte att alla måste tycka som jag, kan delvis förstå ditt inlägg. Men tycker att debatten i kommentarsfältet kändes väldigt överdriven, som att du bestämt dig för en åsikt och vägrade lyssna när du fick svar på svar på svar. Apropå att inte ta in andras ståndpunkter. Självklart får man tycka olika och säga det också, kändes bara lite som häxjakt till slut.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Håller med om att det harvats runt alldeles för många varv. Försökte avsluta den innan men fick inget gensvar på det försöket.

  • Catherine N skriver:

    Men jesus maria. Ge dig Fanny. Vad är du egentligen ute efter. Som jag uppfattar det så är du ute efter att LD ska lägga sig platt på mattan och ge efter för DIN kritik. Vore jag LD skulle jag gett upp för länge sedan. Dagarna är på tok för värdefulla för att orka bemöta saker igen och igen och igen och igen…..

    Hon har ju förklarat och för mig är det helt uppenbart vad hon menar med Carolainlägget. Jag har aldrig någonsin uppfattat LD som elak, tvärtom, en person med stor empati och en hjärna med en sällsamt hög kapacitet. Jag är glad, nej snarare tacksam att hon valt att blogga. Det hon gjort för genusdebatten är ovärderligt om du frågar mig. Det du nu sysslar med är att bort fokus från det hon faktiskt vill säga. Jag förstår, inga problem. Men. Det intellektet INTE vill förstå, det kommer det heller aldrig att begripa. Och. När du väl tror att du förstått så har du egentligen bara upphört att tänka vidare. Så, kanske…

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Fast nu skrev jag ju att jag förstod på hennes svar samt har skrivit ett inlägg om att jag lämnar det. Så jag har ju gett mig, ta det lugnt.

      Jag uppfattar inte heller LD som elak, men hon skrev faktiskt själv att hon var det och koketterade med denna egenskap. Och jag gillar LD och läser hennes blogg.

  • Catherine N skriver:

    Ok. Jag är lugn. Erkänner att jag inte läste inlägget där du lämnar ämnet. Så. Då ska även jag göra detsamma. Ha en bra dag!

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Det hade räckt med att du läst mina svar här. Men jaja, jag hade inte heller orkat läsa 150 kommentarer.

  • Charlotta skriver:

    Jag tycker, utan att ha läst inlägget av LD, att varken Fanny eller LD för tillfället tänker igenom vad ni läser i varandras kommentarer. Förlåt mig, men det känns faktiskt så.
    Vänta några dagar och läs igenom alla förklaringar igen, så kanske ni ser varandras åsikter trots att de för tillfället verkar te sig utanför era synfält. LD har förklarat. Fanny har förklarat. Båda verkar ha, åtminstone enligt mig, vettiga åsikter. Så släpp ämnet ett tag innan det blir fel.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Men det är precis vad jag gjort av precis den anledning du skrev. Jag kommer återkomma, men inte nu.

  • Melinda skriver:

    ladydahmer says:

    4 maj, 2012 at 08:40

    fast jag försvarar mig aldrig med att ”jag är sån”. Jag svarade det en gång. på en av dina tweets när du sa att mina åsikter var motsägelsefulla. Det är inte ett återkommande mönster eller en vana jag har.

    ladydahmer says:

    4 maj, 2012 at 08:55

    OCH FÖR SISTA JÄVLA GÅNGEN, JAG HAR ALDRIG ALDRIG ALDRIG URSÄKTAT NÅT JAG GÖR MED ”JAG ÄR SÅN”.

    Klockrent exempel på LD:s bristande förståelse genom hela argumentationen. Sen när blev en gång ingen gång?

    Tycker också att hon är bra på många sätt, men i denna sakfråga skötte sig Fanny avsevärt mycket bättre. Imponerande dock att ni båda orkade skriva så länge trots att ett samförstånd var så himla svårt att nå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv