Att hitta andra förklaringsmodeller än att enskilda individer inte är tillräckligt tacksamma.

Det är någonting som händer med människor när sådant som sker i Husby sker. Istället för att diskutera lösningar så handlar allting om vems fel det är, vem som borde vara tacksam, vem som borde ta tag i sitt liv istället för att sätta igång bilbränder och så vidare. Om en försöker vädra idén att det kanske kan finnas en bakomliggande orsak till att det blir som det blir så anklagas en genast för att försvara ”våldsverkare”. Nej, jag försvarar inte ”våldsverkare”, som jag för övrigt tycker är ett tramsigt ord i sammanhanget. Jag tycker såklart att det är skitkasst med bilbränder. Däremot så ser jag inget större värde i att fördöma det som sker, för jag vet att det inte kommer att förändra saken. Det intressanta är att förstå det som händer, se det ur ett bredare perspektiv.

Ni som snackar om eget ansvar, om att ”kämpa” för att nå framgång, om att vara tacksam, tror ni på fullaste allvar att det kommer lösa något? Tror ni att de som bränner bilar kommer stanna upp och börja göra som ni säger? Och tror ni att alla kommer kunna göra de där klassresorna ni talar om? Jag undrar helt allvarligt, för jag kan liksom inte för mitt liv tro att ni faktiskt upplever detta som rimliga lösningar. Det känns mer som en undanmanöver för att slippa prata om samhället. Att ställa upp en massa individer så att en slipper se den stora bilden, den som en faktiskt kan förändra. Är detta en väg framåt?

Det är intressant hur mycket av diskussionen som handlar om att förklara att det minsann inte är samhällets fel utan att det är Individer™ som gör saker och hur lite som handlar om vilka lösningar som kan finnas på problemen. Jag är ledsen, men på det viset kommer vi tyvärr inte att komma någonstans. Det är helt enkelt inte konstruktivt. Nej, det är inte heller konstruktivt att bränna bilar, men att ensidigt fördöma det som sker är precis lika illa. Det finns krafter, till exempel Megafonen, som försöker visa en konstruktiv väg ut ur det hela. Tyvärr så blir de ofta avvisade som våldsverkare, eller i alla fall som försvarare av våldet.

När en inte ensidigt fördömer det som sker så anklagas en för att försvara det. När en försöker lyfta blicken och så något mer än enskilda individer som gör dåliga saker så anklagas en för att tycka att det de gör är bra. Nej, det är inte bra, men det går att hitta andra förklaringsmodeller än att enskilda individer inte är tillräckligt driftiga, tacksamma och så vidare.

Tycker för övrigt ni ska läsa Wiklanders text på Arbetaren om saken.