Etikett: husby

Konsekvent misstänkliggörande och intregritetskränkande behandling från polisens sida mot de boende i Husby.

Läser i Metro om en ”insats” mot droger polisen gjorde i norra Stockholm, när bland annat Husby ligger, tiden innan upploppen:

Flera ungdomar i Husby och andra förorter har vittnat om att de har känt sig trakasserade av polisens ökade kontroller i förorten. Nu bekräftar närpolischef i Kista, Jörgen Karlsson, att det veckorna före upploppen var en riktad knarkinsats mot Stockholms norra och västra förorter.

– Insatsen hade fokus på ungdomar som ännu inte var kända för oss, säger han till metro.se.

Polisen använde sig av Linköpingsmodellen, som används mot ungdomar när polisen inte har tillräckligt med bevis för kroppsvisitering eller husrannsakan. På vaga misstankar om att en ungdom använder narkotika åker polisen hem till familjer för att hålla förhör.

Den misstänkte ska vara mellan 15 och 18 år, och inte straffad sedan tidigare. Om polisen inte släpps in i lägenheten kan man ta med ungdomen till förhör […] En sådan insats kan uppfattas som lite trakasserande, för att man blir visiterad flera gånger på samma vecka, fortsätter han.

Ja, det kan kanske upplevas som ”lite” trakasserande att som 15-18-åring bli uppsökt i sitt hem och medtagen till stationen för polisförhör, trots att de misstankar som råder är lösa. Det kan kanske uppfattas som ”lite” trakasserande att bli visiterad flera gånger under en vecka.

Allvarligt, vem av alla de borgerliga debattörer som försvara polisens agerande hade accepterat att någon gjorde såhär mot dem eller deras barn? Det är otroligt integritetskränkande och främjar såklart inte någon vidare ”dialog” eller vänskaplighet mellan polisen och de boende i dessa områden. Klart som fan polisen inte klarar av att stävja oroligheter när de bryter ut, med detta i bagaget. Om en blir utsatt för systematiska kränkningar av polisen så är det väl klart som fan att en inte är så jävla taggad på att ”samarbeta” med dem.

Nu tror jag förvisso inte att det är det främsta skälet till att detta sker, även om det troligen spelat en roll i att det sker just nu, men det är värt att tänka på rent generellt hur statsmakten och våldsmonopolet tar sig uttryck i dessa områden och vad det säger om samhällets syn på dem. Det är otänkbart att den här typen av ”insatser” hade skett i till exempel Enskede, villaområdet där jag växte upp, trots att det givetvis knarkades även där. Varför? För att de som bor där inte ständigt misstänkliggörs, inte ses som något ”hot” utan ingår i det ”etablerade samhället”. När ungdomar som bor där knarkar betraktas det som ”snedsteg” från livsbanan till att bli typ jurist eller något annat flott, inte som kriminalitet som hotar samhället, något som givetvis har med både fördomar och förtryck relaterat till klass och etnicitet att göra. Tanken att polisen skulle ha gått mellan villorna och knackat på är absurd, det skulle aldrig ha kunnat inträffa.

Vad säger det om vårt samhälle att den institution som ska upprätthålla lag och ordning beter sig såhär? Vad säger det om samhällets syn på människors värde och rättigheter? Kanske värt att fundera på för den som ägnar sig åt slentrianmässigt poliskramande.

Till alla experter på hur en ska organisera en protest.

Läser text på text, tweet på tweet, av självutnämnda experter på hur en ska organisera en protest för att det ska få effekt. De talar om att de som är ”skyldiga” till upploppen inte har någon tillräcklig tydlig agenda, att de inte har någon ”riktig” analys. Att de inte har läst Marx. Att det i själva verket handlar om arga unga män som bara vill ”skapa ett bättre liv för sig själva”. Att de inte inte sjunger Internationalen när de tänder eld på bilar. Att de inte är tillräckligt konstruktiva. Att våld inte löser något.

Ni som verkar vara experter på detta, berätta gärna hur en ska gå till väga? Hur ska en göra för att få media och politiker att lyssna, att bry sig? Ska invånarna i förorterna kanske blir lite bättre på Pr? Ska de anlita Schlingmann så att de kan bli lika framgångsrika som Nya Moderaterna™? Ska de anordna bokcirklar så de kan klä sin frustration i finare ord?

Kan ni inte bara erkänna: om det inte vore för att det brann i Stockholms förorter skulle ni aldrig skriva dessa spaltmeter om saken. Ni skulle inte bemöda er med en blick. Ni skulle låta dem hållas med sina demonstrationer, debattartiklar och brev till politiker för det är inget som utmanar, inget som stör vardagslunken.

Ni vill att De Andra ska sitta ute i sina förorter och vara ”konstruktiva” i tysthet, så att ni slipper bry er. Ni vill att de ska bita ihop och stånga pannorna blodiga för att lösa problemen trots knappa resurser. Ni vill att de ska använda sig av de ”demokratiska kanalerna”, men när de väl gör det så bryr ni er inte. Kanske vill ni någon gång ibland kasta ett öga på dem och kolla om de gör något riktigt duktigt som ni kan lyfta fram som ”positivt exempel” på socialt entreprenörsskap och driv. Ni vill kunna tänka: ”men kolla, en grupp socialt utsatta individer som stöttar varandra, så bra, då slipper vi ta hand om det”, kanske skriva en hyllande text om det men bara för att mynna ut i budskapet att de minsann skulle klara sig själva om bara alla såg till att skärpa sig.

Ni tror att om de bara skötte sina kort rätt, gjorde allting enligt er bok, så skulle det bli ändring. Men kan ni visa vad det står i den då? Kan ni förklara inte bara vad det är som görs fel, utan vad som ska göras istället? Så kan vi ju se hur bra det funkar.

Att hitta andra förklaringsmodeller än att enskilda individer inte är tillräckligt tacksamma.

Det är någonting som händer med människor när sådant som sker i Husby sker. Istället för att diskutera lösningar så handlar allting om vems fel det är, vem som borde vara tacksam, vem som borde ta tag i sitt liv istället för att sätta igång bilbränder och så vidare. Om en försöker vädra idén att det kanske kan finnas en bakomliggande orsak till att det blir som det blir så anklagas en genast för att försvara ”våldsverkare”. Nej, jag försvarar inte ”våldsverkare”, som jag för övrigt tycker är ett tramsigt ord i sammanhanget. Jag tycker såklart att det är skitkasst med bilbränder. Däremot så ser jag inget större värde i att fördöma det som sker, för jag vet att det inte kommer att förändra saken. Det intressanta är att förstå det som händer, se det ur ett bredare perspektiv.

Ni som snackar om eget ansvar, om att ”kämpa” för att nå framgång, om att vara tacksam, tror ni på fullaste allvar att det kommer lösa något? Tror ni att de som bränner bilar kommer stanna upp och börja göra som ni säger? Och tror ni att alla kommer kunna göra de där klassresorna ni talar om? Jag undrar helt allvarligt, för jag kan liksom inte för mitt liv tro att ni faktiskt upplever detta som rimliga lösningar. Det känns mer som en undanmanöver för att slippa prata om samhället. Att ställa upp en massa individer så att en slipper se den stora bilden, den som en faktiskt kan förändra. Är detta en väg framåt?

Det är intressant hur mycket av diskussionen som handlar om att förklara att det minsann inte är samhällets fel utan att det är Individer™ som gör saker och hur lite som handlar om vilka lösningar som kan finnas på problemen. Jag är ledsen, men på det viset kommer vi tyvärr inte att komma någonstans. Det är helt enkelt inte konstruktivt. Nej, det är inte heller konstruktivt att bränna bilar, men att ensidigt fördöma det som sker är precis lika illa. Det finns krafter, till exempel Megafonen, som försöker visa en konstruktiv väg ut ur det hela. Tyvärr så blir de ofta avvisade som våldsverkare, eller i alla fall som försvarare av våldet.

När en inte ensidigt fördömer det som sker så anklagas en för att försvara det. När en försöker lyfta blicken och så något mer än enskilda individer som gör dåliga saker så anklagas en för att tycka att det de gör är bra. Nej, det är inte bra, men det går att hitta andra förklaringsmodeller än att enskilda individer inte är tillräckligt driftiga, tacksamma och så vidare.

Tycker för övrigt ni ska läsa Wiklanders text på Arbetaren om saken.