Att vara priviligerad innebär inte att man aldrig någonsin har det jobbigt.

Apropå detta med smalprivilegium så vill jag påpeka att jag inte tycker att man ska behöva stå ut med kommentarer om sin kropp oavsett kroppsbyggnad. Jag tycker även hemskt illa om den normkritik som går ut på att säga att smalhet är äckligt/oattraktivt. Men det som det rörde sig om i det aktuella fallet var en person som reagerade sådär på ett inlägg om att det är negativt att bara smala kroppar får synas. Inlägget var ingen kritik mot smalhet i sig utan en kritik mot ett väldigt ensidigt ideal.

Sen finns det en del som har uttryckt att de inte alls känner sig priviligerade på grund av sin kroppsbyggnad utan att det också medför en massa nackdelar. Om vi säger såhär: män har det också svårt och jobbigt och blir utsatta för saker på grund av sitt kön. Det betyder inte att de inte är priviligerade. Att vara priviligerad innebär inte att man aldrig någonsin har det jobbigt, däremot innebär det att man ingår i en grupp som strukturellt har fördelar gentemot andra. Och här hävdar jag absolut att smala har en strukturell fördel gentemot tjocka.

22 reaktioner till “Att vara priviligerad innebär inte att man aldrig någonsin har det jobbigt.”

  1. Här finns en spännande kunskapsfilosofisk frågeställning: Går det att avgöra hur stor en strukturell fördel är? Det behöver inte vara något exakt svar. Jag skulle nöja mig med att få veta om fördelen är liten, medium eller stor? Är frågan ens möjlig att besvara?

    1. Det är svårt att besvara. Jag tänker snarare att man mäter olika förtryck mot varandra. Jag tycker definitivt att denna struktur är ”mindre” än till exempel patriarkatet, både pga att den är mindre rotad och att den ger mindre effekt tänker jag.

      1. Ah, så du tänker att maktordningar kan rangordnas sinsemellan? Då antar jag att du inte är så förtjust i intersektionalitet och liknande teorier? =)

        Humanister och samhällsvetare brukar skilja mellan den objektiva världen och den subjektiva verkligheten. Tycker du att det är en relevant uppdelning?

        Om du tycker det, skulle du säga att strukturella fördelar har att göra med världen eller verkligheten? Eller annorlunda formulerat: Finns en strukturell fördel även om inte någon upplever att någon har en fördel?

        1. Vad svårt det blev nu. Jag vet inte ens vad intersektionalitet är.

          Jag menar inte att olika maktordningar är mindre viktiga att få bort däremot att de är mindre rotade i samhället och ger olika mycket effekt. Rörande uppdelning i objektiva och subjektiva värden så tycker jag inte att man kan dra en skarp linje, dessa världen flyter ju in i varandra. Men någon slags bäring för uppdelning finns väl.

          1. Som jag har förstått det handlar intersektionalitet om vad som händer i mötet mellan flera olika maktordningar. Mycket tyder på att maktordningar inte är oberoende av varandra. En vit mans fördelar är inte summan av en svart mans och en vit kvinnas fördelar. Eftersom maktordningarna hänger samman går de inte heller att rangordna. Rasism är inte viktigare eller mer grundläggande än könsförtryck eller tvärtom. Om man ska tro på intersektionalitetsteorin.

            Menar du ”objektiva och subjektiva värden” och ”dessa värden flyter ju in i varandra” eller ”objektiva och subjektiva världen” och ”dessa världar flyter ju in i varandra”?

            1. Jag menar det tidigare.

              Nej, jag tror absolut att intersektionalitet är sanningsenligt och har även propagerat för det perspektivet. Att en struktur är starkare än en annan betyder inte att de tar ut varandra på något sätt, däremot att de påverkar olika mycket och är olika svåra att bekämpa.

                1. ”Objektivt” är ju ett svårt ord från första början. Utgick från att du menade saker som kan mätas statistiskt, som till exempel löneskillnader, och inte bara en enskild persons upplevelse av att det finns en struktur.

                  1. I Maktens (o)lika förklädnader skriver Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari att ”Om vi utgår från att makten är konstureras kring en uppsättning relationer och en typ av motsättning som ges högre förklaringsvärde än andra, hamnar vi oundvikligen i en normativ position där vi kan bestämma vilken typ av överordning/underordning som är viktigast.”Det sker en överfokuseringen på dikotoma relationer mellan exempelvis man/kvinna, vit/svart, invandrare/svenskar, utan att ta hänsyn till den komplexitet som finns bakom dessa motsatspar. Dessa motsatspar till essentiella och grundläggande kategorier utan att dess uppkomst, varaktighet eller varierande innebörd problematiseras. En ensidig förståelse av klass, kön och etnicitet leder enligt dem till en fragmentariserad kunskap som inte tar hänsyn till hur olika former av makt förhåller sig till varandra. Att reducera makt till ensidiga och förenklade kategorier gör oss blinda för samspelet mellan olika former av över-och underordning.

  2. Kan du inte förklara lite mer om vilka de strukturella privilegierna är? Är smala som grupp privilegierade för att vår kroppstyp är den som oftast syns i reklam? Det är liksom det enda tydliga ”privilegiet” jag kan se. Och hur mycket av ett privilegium det är vet jag faktiskt inte. Jag kan tänka mig att som tjock kanske man stör sig på att det nästan bara är smala som visas i reklam, eftersom man då kan få för sig att ens kropp inte duger, men de enda som får tydliga fördelar av att vara smala är som jag ser det modeller, och dessa är ju inte en stor andel av mänskligheten.

    Sedan är det absolut så att det är norm att vara smal framför tjock (vidhåller dock: smal i den övre delen av normalskalan för BMI, ligger man närmare gränsen mellan undervikt och normalvikt än normalvikt och övervikt kommer s.k. vanliga människor inte att se på det med blida ögon), men jag anser inte att det nödvändigtvis ger gruppen smala människor en massa privilegier. Som sagt kan jag bara se tydliga privilegier när det gäller vilka som får visa kläder på catwalks + i reklam och vilka som inte får det, men dessa är alltså ingen majoritet av människor eller ens smala människor, och det är samtidigt väldigt många andra faktorer som spelar in (som ”perfekt” hy, att man är lång och har vit hy, t.ex.). Därför kan jag inte riktigt anse att smala som grupp är särskilt privilegierade där heller.

    1. Privilegiet ligger dels i att inte vara diskriminerad, fast det är egentligen inte ett privilegium på det sättet. Annars ligger privilegiumet i att ha den kroppsbyggnad som ses som eftersträvansvärd rent naturligt. Dock är väl privilegium fel ord, snarare avsaknad av diskriminering.

      1. Fast det enda området där tjocka diskrimineras p.g.a. sin tjockhet och smala inte gör det p.g.a. sin smalhet, är väl då reklambilder. Jag kan inte se något annat område, kan du? Som sagt, du får jättegärna berätta mer om vilka dessa områden är. 🙂

        1. Till exempel så får många tjocka höra när de går till doktorn för olika grejer att de borde går ner i vikt, även om det är orelaterat. Fetma diskuteras även som ett samhällsproblem i väldigt hög grad och det finns en syn på feta människor som lata och omotiverade. Motsvarande finns inte kring smala.

          1. Det finns få som säger att smala är lata och omotiverade, ja, men det finns ändå en syn på smala människor som personer som inte äter ordentligt, svälter sig, spyr, är ohälsosamma o.s.v.. Jag tycker att den synen är rätt så vanlig och även beklämmande, då undervikt eller normalvikt i den nedre delen av BMI-skalan verkligen inte behöver betyda att man svälter sig. Precis som övervikt inte behöver betyda att man är lat och omotiverad. Att du säger att en motsvarande syn på smala inte finns tycker jag är ganska trångsynt. Du kanske inte stött på den, men det betyder inte att den inte existerar.

            Det verkar onekligen vara rätt vanligt att tjocka personer blir rådda att gå ner i vikt när de går till doktorn. Det är väl dock inte så himla märkligt, med tanke på att övervikt kan leda till följdsjukdomar. Det naturliga tillståndet är ändå att vara ”normalsmal”, allt annat (undervikt som övervikt) kan leda till följdsjukdomar och olika jobbiga symtom. Om man har många kilos övervikt ser jag det därför inte alls som underligt att man får rådet att gå ner i vikt, även i de fall då man inte gick till doktorn för problem med just övervikt. Jag förstår att det kan kännas jobbigt- jag upplevde det som jobbigt alla gånger jag fick rådet att gå upp i vikt och folk sa att jag måste äta mer, fastän jag redan åt massor. Råd om ens vikt är sällan trevliga att motta, däremot är det inte alls märkligt att en doktor ger dem och jag tycker det är fullkomligt okej att i egenskap av doktor råda vuxna människor att gå ner/upp i vikt. För ja, samma råd fast åt motsatt håll kan man få om man är underviktig eller ligger nära gränsen för undervikt.

            Jag förnekar alltså inte att tjocka får utstå skit samt lyssna till goda råd om vikt från doktorer, men frågan är om det verkligen betyder att smala är privilegierade på dessa områden. Det må så vara att det finns områden där smala har privilegier framför tjocka, men jag tycker att det är väldigt onyanserat att se det som att ”tjocka får rådet att gå ner i vikt hos läkare – smala är privilegierade”. I de exempel du tog upp nu i svarskommentaren finns ändå motsvarande syn/behandling mot smala och underviktiga. Hur vanligt det är, är nog ganska svårt att svara på, men förmodligen mycket vanligare än många kan tänka sig. Det har bara gjorts väldigt lite undersökningar kring det. Vidhåller sedan att det främsta problemet är att kvinnokroppen alltid bedöms, sedan kan det ske åt olika håll och båda är problematiska men på olika sätt.

        2. Jag tycker att smal-privilegiet också syns i film väldigt tydligt (där tjocka personer ofta är med just i egenskap av det, medan de smala har en självklar plats).

          Klädstorlekar är utformade att passa en smalare kroppstyp och passar du inte in i den, får du genast svårare att hitta kläder.

          Slår du på tv:n vimlar det också av smala människor, som ger en väldigt skev bild av hur de flesta faktiskt ser ut.

          Sen tycker jag att det syns väldigt tydligt i hur komplimanger ges. Ofta används smal som ngt positivt och är likamed ”fin”, vilket underförstått betyder att tjock skulle vara likamed ”ful”.

  3. Håller med till viss del. Dock känner jag mig inte särskilt privilegierad när jag antagligen måste genomgå kejsarsnitt för att min kropp är för späd för att trycka ut en onge. Inte heller över det faktum att min kropp inte tål lika många smällar/drinkar som de som är lite mer bastant byggda.

    Men visst, roligare än att vara tjock i en smalhetsande värld.

    1. Jag skulle ju dock aldrig säga att tjocka är diskriminerade pga de speciella sjukdomar som främst drabbar överviktiga. Inte heller att kvinnor är diskriminerade pga mens.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *