Att vilja ha det serverat.

Män har någon idé om att de är helt oumbärliga för feministisk kamp och att feminister således måste lägga all sin kraft på dem. Tråkigt nog så gör många feminister också detta, till exempel genom att skriva guider till manliga feminister (har gjort det själv, gud förbjude), eller genom att pedagogiskt förklara en massa helt grundläggande feministiska begrepp för män så fort de ber om det. För om en man visar minsta lilla intresse så ska han såklart tillgodoses i detta.

Det verkar som att män ofta vill ha någon slags genväg till att bli en Bra Manlig Feminist, till att bli Godkänd. Problemet jag ser med detta är att män tror att det liksom finns en slutpunkt för dem personligen, en punkt där de är Bra Manliga Feminister. Som kvinna vet en såklart att det inte spelar någon roll hur bra en än är som kvinna eller som feminist, en kommer likförbannat att utsättas för patriarkalt förtryck.

Ofta när jag skriver om feminism så vill män att budskapet ska anpassas efter dem. De vill veta; ”hur ska jag SOM MAN göra för att gå fri från skuld”. De vill ha en handlingsplan som ska ha ett tydlig slutmål, så att de vet när de är klara och inte behöver anstränga sig mer. Helt enkelt; de vill känna sig duktiga. Detta provocerar mig eftersom feminism för mig är en daglig kamp, ett ständigt utvecklande av teori och metoder. Jag ser liksom inget slut på kampen, jag ser bara att jag måste kämpa för att jag och mina medsystrar ska få ett värdigare liv.

Jag tänker mig att den bästa ingången för män i feminismen är att faktiskt läsa det som kvinnor skriver för kvinnor. En väldigt tydlig del av mansrollen är ju just den eviga förväntan om att bli daltad med av olika kvinnor i ens omgivning, att en vill ha alla budskap individanpassade. Detta tänker jag handlar om att en i grunden inte ha någon större lust att faktiskt känna empati inför kvinnors situation. En anser sig helt enkelt vara lite för god för att behöva ta del av kvinnors erfarenheter och tankeprocesser, en vill bara ha insikterna levererade till sig direkt.

Män är ju inte dumma i huvudet (bara spekulerar här, har inga egentlige belägg för denna utsaga). Män borde ju faktiskt kunna ta del av feministisk teori på samma villkor som kvinnor. Det vill säga successivt lära sig genom att delta i diskussioner, leta upp fakta, läsa, tänka själv, göra misstag och tänka om och så vidare.

Jag blir bara så provocerad av detta beteende. Om en inte bryr sig om feminism som man, okej, men att komma och LÅTSAS bry sig men ändå inte vara villig att sätta sig in på samma villkor som kvinnor är så ignorant.