Byt inte ut normkritik mot krass auktoritet.

Jag är lite sen på bollen med att läsa Boisens krönika om att alldeles för små flickor har bh på sig. Jag har flera problem med krönikan, bland annat att hen verkar mena att killar skulle vara helt okonstlade i den åldern, som om inte även de får lära sig en massa normer och regler kring hur en ska vara. Jag har även problem med antagandet att bh skulle vara något nödvändigt för alla vuxna kvinnor, troligen skulle de flesta klara sig utmärkt utan.

Jag tycker också att hela förbudsretoriken är problematisk, precis som Lady Dahmer är inne på är det inte smink eller bh som är det grundläggande problemet. Jag tänker att det en måste angripa är det som gör att flickor känner det behovet Boisen beskriver. Detta måste dels göras på en samhällsnivå genom att sluta tvångsobjektifiera folk, men kan även göras i hemmet genom att sluta bekräfta flickor för att de är ”söta” och att som förälder försöka undvika att hetsa kring sitt eget utseende. Det är klart att flickor som ser mamma sminka sig och så vidare varje dag själva blir sugna på det. Jag har svårt att se hur något skulle bli bättre av att vi förbjöd just vissa uttryck för detta till en viss ålder.

Det mest problematiska i detta tycker jag dock är det som står i Boisens andra krönika om saken:

Foundationfria kvinnor ger foundationfria barn skrev en klok kvinna till mig på twitter i går. Hon har rätt. Barnen speglar en sjuk värld. Sanningen är att vi inte är jämställda i Sverige i dag. Sanningen är att de flesta kvinnor sminkar sig när de går till jobbet. Men nästan inga män. Varför är det viktigare för kvinnor att vara vackra? När min kloka dotter försöker med argumentet ”Men du sminkar dig ju mamma” säger jag bara: ”Ja. Det får du också göra om du vill: När du blir vuxen! Men nu är du ett barn. Och jag bestämmer att du inte får sminka dig nu”.

Egentligen är det väldigt enkelt. Medan vi bränner upp alla bh:ar för barn, kan vi minnas en viktig sanning vi kanske glömt bort: Låt barn vara barn. Och inte minst – låt våra unga flickor vara barn.

Ofta när saker likt denna diskuteras så skapas den här dikotomin mellan barn och vuxen. Barn måste till varje pris skyddas från sin egen vilja, medan vuxna anses vara kapabla att bestämma allting själva. Plötsligt går frågan från att handla om vad som är bra för människor till att handla om vad som är passande för just barn. Nu handlar det inte om att kritisera några normer kring kvinnors utseende utan om att låta ”barn vara barn”, helt frikopplat från någon form av diskussion kring samhället i stort.

Istället för att faktiskt diskutera det här med normer och ideal så hänvisar Boisen rent krasst till sin auktoritet som vuxen. Vad tror ni barnet lär sig av det? Troligen inte att inte sminka sig utan snarare att vuxna bestämmer och att smink och bh är en cool vuxengrej. Jag förstår inte vad Boisen tänker sig att det ska lösa över huvud taget.

Jag är ledsen, men bara för att du är vuxen betyder inte det att du kan fatta bra beslut kring dig själv. Strukturer och normer är lika mycket en realitet för dig som för ditt barn, och det går liksom inte att förklara det som ”okej” bara för att du är vuxen. Vuxna människor är precis lika mycket slavar under strukturerna.

Sluta tro att ni är perfekta bara för att ni är vuxna. Med den inställningen kommer vi inte att krossa några strukturer alls. När en byter ut normkritik mot krass auktoritet så skjuter en sig själv i foten jävligt mycket.