För vår skull.

Jag tycker att ni ska kolla på dessa bilder från djurparker runt om i Europa. Bildserien heter För vår skull. Det är en typ av fotografi som jag verkligen kan beundra, eftersom det är så uttrycksfullt. Men framförallt känns det som en väldigt relevant illustration av hur vi tar oss rätten att använda djur för våra intressen. På ett sätt kan jag tycka att djurparker är äckligare än köttindustrin, jag antar att djuren lider mer i den senare men i djurparkskonceptet finns någon slags förmäten godhet. Konceptet försvaras då och då med att man skyddar utrotningshotade arter och att man ägnar sig åt folkbildning, som sedan antas leda till något slags intresse för djurrättsfrågor hos de som besöker djurparkerna.

Vissa besöker djurparker med motivationen att de älskar djur. Vilket tragiskt sätt att visa sin kärlek på, att vilja stänga in en levande varelse för att kunna se på den.

En av bilderna i bildserien, tagen av Julia Lindeman.

Mitt Niotillfem-liv.

Mina grannars trädgård.

Mina favorithus i Gullmarsplan. Så symmetriska.

Vi väntade på pizza. Jag valde en med bea på. När Anna Sa att hon ville ha bea på sin pizza istället för kyckling trodde snubben vi beställde av att bea var hennes kompis. ”Men det vore ju kannibalism”, sa jag förfärat.

Therese tog en cigg på balkongen och visade mig utsikten mot globen.

Fimpburken. Therese berättade en hennes syrra brukar trycka ner fimparna, medan hon brukar lägga dem i blomlådan. Ingen orkar tömma fimpburken.

Här visar jag (i randig tröja) min kärlek till Catrin. Ovanför oss: Annas banan- och currypizza. Med bea.

Detta regnmoln mötte oss på tillbakavägen.

Blev på begäran bjuden att kolla på Sagan om ringen i Stureby men åkte istället hem på grund av pizzatröttma.