Karin tar upp en sak jag tycker är skrämmande. Tydligen så har hela sveriges jobbcoach (den där jävla människan i jobbjägarna) sagt att det är helt okej att jobba som lärare utan utbildning. Begränsningarna sitter nämligen bara i huvudet, inte i kompetensen får vi veta. Fem års utbildning hit eller dit, vem bryr sig om sånt larv om man bara har självkänsla nog.
Jag har jobbat som gymnasielärare. Hur många års högskoleutbildning tror du jag har? Noll! Gränserna sätter du här! hojtar jobbcoachen och petar sig i huvudet.
Jag har tänkt himla mycket på detta nu när jag vikarierat på samma ställa under en längre tid (som klasslärare i ungefär två veckor). Jag är såklart skitglad över att få vara på samma ställe en längre tid, men jag märker ju att jag saknar kompetensen som krävs för att ta hand om en klass på det sättet. Nu har det funkat dessa två veckor, för att det var så kort och för att jag hade en annan person till hjälp och för att jag hade kontakt med ordinarie lärare.
Lärare är verkligen en yrkesgrupp som saknar den status den förtjänar. Det är ett otroligt viktigt yrke som verkligen förändrar folks liv. Ett fungerande utbildningsväsende är en grundpelare i ett relativt jämlikt samhälle, för utan utbildning är det väldigt få som kommer någonvart. Om man är utbildad lärare så har man verkligen en stor kompetens, det rör sig ju om en minst 3,5-årig utbildning (tror jag) vilket knappast är att vifta bort.
Det är himla trist att folk inte fattar vilken katastrof en dålig lärare kan vara. Jag minns själv en lärare från gymnasiet som var en stor faktor i att jag blev tvungen att ta en termin extra, och fick ett helt onödigt G där jag kunde ha fått ett betydligt högre betyg, om läraren bara skött sitt jobb korrekt. Samtidigt som jag minns de lärare som inspirerat mig och faktiskt förändrat mina intressen och värderingar. Sen jag började jobba som lärarvikarie så har min respekt för yrket ökat något enormt, för jag fattar verkligen vilket jävla jobb det kan vara att ansvara för 20, ibland fler, barns kunskapsmässiga utveckling.
Jag tycker inte att utbildningen är det enda som spelar roll, erfarenhet borde värderas högre än det görs idag. Det finns fenomenala lärare som inte har gått klart lärarhögskolan, eller som jobbar i ”fel” årskurser. Men iden om att läraryrket skulle vara en barnlek är fruktansvärt felaktig. Vem som helst klarar väl att sitta i samma rum som ett gäng barn men att lära dem något på köpet är det inte alla som fixar, tyvärr.
Fantastiskt bra! Tror inte många fattar vilket viktigt och svårt yrke det är…
Gymnasielärare tar 4,5-5,5 år, beroende på ämnesval.
Lära sig något? Varför det? 🙂
Allt sitter i huvudet och det ska ändå blandas i magen. Jag tänker jobba som kirurg, och motorsåg är effektivare än skalpell.
Du har så rätt. Jag har haft riktigt dåliga lärare, faktum är att jag hoppade av Idrott och hälsa A för bara några månader sedan. Den lärare jag hade hittade på sina egna kriterier. Man skulle till exempel kunna regelverken inom tre olika sporter utantill, vilket inte står någonstans i kriterierna. Han menade också att det är självklart att tjejer är sämre än killar i sport, och då han satte betygen efter hur många varv man kan springa istället för hur mycket man har utvecklats (vilket man egentligen ska sätta betyg efter inom Idrott och hälsa A) hade han speciella tjejbetyg. Jag har tagit upp det här på klassråd, med läraren själv, med rektorn – you name it. Ingen bryr sig! Tack och lov kan jag läsa kursen i trean istället med en lärare som jag vet är bra, men jag tycker synd om dem som sitter fast i en sådan här situation.
Haha, på tal om lärare så kom jag förresten fram till i förrgår att jag kan mer om semikolon än både min svensklärare och (hör och häpna) de som har utformat nationella proven! Jag påpekade till läraren att semikolon inte ska användas som det används i vissa av utdragen i provhäftet, men min lärare vägrade tro mig. Sedan kollade jag upp det hela på Språkrådets hemsida och tydligt och klart står det att semikolon till exempel INTE används för uppräkningar (vilket var fallet i nationella), precis som jag påstått. Det känns sorgligt faktiskt att inte ens min svensklärare kan behärska alla skiljetecken i det svenska språket.
Anna: nu är ju inte språkrådet Guds ställföreträdare på jorden, bevars.
Tjejer ÄR de facto generellt sett sämre än killar i idrott, hade inte läraren tagit fasta på detta skulle tjejer i princip alltid få sämre betyg än killar. Hade det varit bättre, menar du?
Lärare har lagt in egna moment i undervisningen sedan urminnes tider, poängen med betygskriterierna är inte att alla detaljer skall framgå. Ett alternativ kan ju vara att acceptera vad läraren anser vara relevant, och att du vet mindre än honom om det ämne som han undervisar i.
Man ska över huvud taget inte sätta betyg i idrott efter hur snabbt man springer.
Jag vet inte riktigt hur attityderna i samhället förändrats till detta under de senaste åren. Under min skoltid kändes det uderförstått självklart att de atletiska killarna alltid låg bäst till. Det känns rimligt att den idrottsliga prestationsförmågan spelar en roll, alltså separat mellan könen. Att en blob som skriver alla rätt på det teoretiska får MVG medan den konventionelle idrottaren får sämre blir ganska konstigt det också.
Nja, Språkrådet är faktiskt Sveriges officiella språkorgan, så jag tror nog att jag gör rätt i att förlita mig på dem.
Poängen med betygskriterierna är att alla lärare ska veta vad som gäller för deras ämne. Man måste följa dem, helt enkelt, och det står på Skolverkets hemsida att de enda tolkningsmöjligheterna som finns för läraren rör huruvida en elev uppnår kriterierna eller ej. Med andra ord kan inte en lärare tolka in egna kriterier i texten såsom min tidigare gymnastiklärare gjorde.
Vidare tycker jag att det är självklart att man inte kan ha ett ämne där killar automatiskt får bättre betyg än tjejer. Jag tycker att Skolverket har gjort bra i att fokusera på varje elevs utveckling istället. Alltså kan de atletiska killarna också få bra betyg, så länge de utvecklas inom ämnet. Ser inte riktigt orättvisan i det hela?
Du förlitar dig på vad du vill, lärare kan dock alltid vara av en annan inställning. Men visst är säkert många lärare korkade, och halstarriga.
Det där resonemanget om att betyg skall sättas efter ”hur eleven utvecklas” är rent skitsnack. Det är elevens prestation som skall värderas. Hur skulle det se ut i matte om någon som är helt värdelös gör stora framsteg men ändå är rätt dålig, jämfört med en som är konstant bra inte direkt verkar ”utvecklas”? Detta med idrotten är förbannat svårmätbart, skall man ha klart för sig. Det kommer aldrig att gå att uppnå rättssäkerhet i detta. För övrigt kan man då vidare ifrågasätta alla andra ämnen där tjejer är favoriserade. Också i detta avseende borde skolsystemet reformeras i så fall.
Dessutom är inte alls betygskriterierna så självskrivna som du tycks förutsätta. Det finns ett tolkningsutrymme i detta. Läs själv, kriterierna är tvärtom väldigt öppna: http://www.skolverket.se/sb/d/2386/a/16138/func/kursplan/id/3872/titleId/IDH1010%20-%20Idrott%20och%20h%E4lsa
Lärare av en annan inställning har i sådana fall fel, självklart ska man förlita sig på de officiella reglerna och lära ut dessa.
Matte är en helt annan sak, behöver jag ens förklara detta? Idrott och hälsa A är annorlunda än de andra ämnena eftersom det handlar om kroppslig förmåga. Alla har inte samma kroppsliga förmåga, alltså kan man inte sätta upp samma krav för alla, eller ens vissa krav för ett kön och vissa för det andra könet. I ett teoretiskt ämne kan man underlätta för de som har det svårare (personer med dyslexi exempelvis) genom att ge dem mer provtid, längre deadlines eller mer lärarstöd. Det kan man inte i ett ämne som Idrott och hälsa A. Eller menar du att man ska ge min kompis i rullstol en timme extra på sig att springa fem kilometer?
Och du, den sidan du har länkat till gäller GRUNDSKOLAN. Jag pratar Idrott och hälsa A. Kriterierna där är annorlunda – jag vet, eftersom jag har dem sparade på min dator.
Fast folk kan faktiskt vara olika begåvade i matematik också.
Stämmer (är själv inte bra på matte alls), men det är fortfarande ett ämne där elever med speciella behov kan få hjälp. Idrott och hälsa A är inte ett av dem.
Förut hade jag egentligen inte brytt mig om Idrott och hälsa A, men nu ändrades skollagen för ett tag sedan, så nu räknas den kursen in i poängen oavsett vilken högskolelinje man söker. Tycker att det är fel då om vissa lärare enbart ska gå efter fysisk förmåga inom det ämnet, när det finns de elever som inte KAN uppnå kraven. Varför ska de eleverna ha svårare att kunna söka in till en linje som kräver MVG i alla ämnen? Blir ju diskriminering på hög nivå när personer utesluts från något de är fullt kapabla att göra bara för att de inte fick MVG i ett ämne där de inte KUNDE få MVG.
Det är skolchefens ansvar att anställa bra lärare. Vad jag vet så finns det inte tillräckligt med behöriga för att tillsätta alla jobb. Ur jobbcoachens synvinkel är det OK att tacka ja till lärarjobb om sådant erbjuds.
Ok är det absolut, jag kan ju verkligen inte säga att jag hade tackat nej. Men att gränserna bara skulle sitta i huvudet (dvs självförtroendet, får man anta) ställa jag mig emot.
Generellt håller jag med om det. Jag såg inte programmet så jag kan inte säga mer.
Mig eller henne? Kille det rörde sig om hade pluggat till lärare men inte tagit examen och sökte därför inte jobb, så det fanns absolut fog för hennes uttalande att han borde försöka bli lärare.
Håller med dej förstås, ursäkta otydligheten.
Tack för det! säger en lärare som kämpat med sin utbildning i 4 år.
Fanny, jag har sån lust att kyssa dig just nu! Det behövs fler som du, för visst är det skrämmande hur lite respekt vi lärare har idag. Vi blir ifrågasatta hela tiden, vår utbildning räcker inte, men ändå kan man anställa vem som helst som vikarie, det skulle inte gå i läkaryrket.
Fr.o.m. i höst uppvärderas läraryrket något enormt. Har man då inte lärarleg kan man inte vara tillsvidareanställd, och för att få lärarleg måste man ha en examen samt anses som lämplig som lärare av en rektor man jobbat för i minst 12 månader (är man nyexad får man jobba på en visstidsanställning 12 månader och därefter bli bedömd om man är lämplig). Blir man sedermera olämplig kan man bli av med sin legitimation och då inte få jobba som lärare längre, allt för att höja kvaliteten för eleverna.
I förra veckan var jag på en utbildning för skolpolitiker och skolledare i min kommun där en man som bl.a. jobbar på skolverket pratade om vikten av att undervisa på rätt sätt. Han konstaterade bl.a. att det är svårt att jämföra Sverige med andra länder gällande lärarkompetens för vi är typ det enda landet som tillåter folk som inte är lärare att jobba som lärare… än så länge.