Etikett: lärare

Vi kan inte förvänta oss att superpedagogerna ska komma och rädda oss.

Alltså skolpolitik, detta gudsförgätna ämnesområde. Den absolut vidrigaste vinkeln på problemen som jag känner till är att vi behöver ”bättre lärare” vilket ska åstadkommas med en massa ”kvalitetskontroller” och så vidare in i oändligheten. Jag undrar om personerna som tycker att detta är en tillräcklig lösning på problemet någonsin satt sin fot i ett klassrum utanför tullarna. Bra lärare är viktigt och kan verkligen höja undervisningen, men det går fan inte att undervisa i en för stor och bråkig klass hur duktig man än är. En bra lärare kan skapa entusiasm inför ämnet och förklara saker bra, men hen kan inte lösa elevernas sociala eller ekonomiska situation, kan inte fixa dåligt läromaterial och så vidare.

Man måste begripa att situationen ser otroligt annorlunda ut på olika skolor. Detta har jag sett med mina egna ögon, skillnaden mellan skolor i innerstan och skolor utanför Stockholms kommun är enorm. För att det över huvud taget ska finns någon förtjänst i att ha en bra pedagog så krävs det underlag för att pedagogen ska kunna ägna sig åt att lära ut. Det handlar inte bara om att olika kommuner har olika resurser utan också om att sociala problem förekommer i olika hög utsträckning i olika grupper, som ju är segregerade.

Vissa minns säkert en gammal lärare de hade som verkligen lyckades få igång dem, det gör jag också. Men de flesta lärde sig nog en massa saker i de andra ämnena också, där de inte hade lika fantastiska lärare. Och framförallt: för att denna fantastiska lärare skulle kunna skina för dem så krävdes det säkerligen en massa andra saker också, som inte syntes lika tydligt. För det säger sig självt att den lärare som måste ägna mer energi åt annat helt enkelt kommer få mindre möjlighet att ge sina elever riktigt bra undervisning. Det borde inte vara någon överraskning.

Ibland i denna diskussion drar folk upp programmet ”klass 9a”, ni vet det där när ett gäng superlärare får ta över en klass för att förbättra deras skolresultat. Vissa ser det som ngt slags ”bevis” på att ”bra lärare spelar roll”. Jaja, det är klart det ”spelar roll” hur en lärare är. Men till det programmet har man liksom valt ut några av de absolut bästa lärarna i Sverige, dessutom finns det såklart en enorm press på eleverna på grund av att det ska bli tv, vilket i sig troligen gör att de presterar. För att inte tala om den lugnande effekten av att ha flera vuxna (människor som filmar, och sitter inte de ordinarie läraren med då och då) i klassrummet. Och sedan så är programmet säkerligen vinklat.

Men även om det vore så att endast en riktigt bra lärare kan rädda en klass från att vara sämst i Sverige så är det en otillräcklig lösning. Skolan kan helt enkelt inte bygga på att alla lärare är fantastiska pedagogiska naturbegåvningar. Vi kan absolut förbättra lärarutbildningen och så vidare, men vi kan inte förvänta oss att det ska komma superpedagoger och bara rädda situationen bara vi gapar om det på debattsidor tillräckligt länge. Det är helt enkelt nödvändigt att jobba med frågan på fler sätt än så och det inkluderar faktiskt att ge skolan mer anslag. För tro mig, det behövs.

Bild tagen på en av de många skolor jag besökt som lärarvikarie.

Lärarkrisen.

Detta med lärarkrisen sägs bero framförallt på att läraryrket har för låg status och statusen ska höjas med hjälp av en lönehöjning. Jag ser det inte som en omöjlighet att jag själv slutar som lärare, lite beroende på hur möjligheterna att läsa till pedagogik till de ämnen jag ska läsa in ser ut. Jag har även jobbat som lärarvikarie och jag kan säga att det som gjorde mig absolut mest avtänd på yrket var den otroligt stressiga situation lärare har idag. Lönen är låg och den behöver höjas, men jag tror inte att den behöver höjas med så mycket som 10 000 om man bara såg till att arbetsmiljön för lärare var bättre.

De flesta som utbildar sig till något vill jobba med det yrkets kärnsyssla. En lärare vill undervisa, en sjuksköterska vill ge vård och så vidare. Men om en massa tid och energi går till att göra helt andra saker, som till exempel att få eleverna att vara tysta, sitta i krismöten eller fylla i en massa papper för att hålla ”ryggen fri” så får man inte så mycket tid över till undervisning. Det tycker man såklart är himla tråkigt när man utbildat sig i förhoppningen om att få göra något helt annat.

Jag skulle älska att jobba som lärare och skulle kunna göra det för en relativt låg lön så länge jag faktiskt fick hålla på med lärande de mesta delen av tiden och inte en massa annat strunt men så ser det tyvärr inte ut idag. Detta kräver såklart att det finns bättre elevvård på skolan, bättre ledning, bättre rutiner och mer folk i klassrummen vilket också kostar pengar. Jag kan känna att det ensidiga fokuset på att höja lärarnas löner gör att skolmiljön hamnar mycket i skymundan. Jag tror inte att höjda lärarlöner spelar så stor roll så länge man inte också gör något åt skolan som arbetsmiljö.

Att det behöver plöjas ner mer resurser i skolan och skapas tätare samarbeten mellan skolan och socialen, ungdomspsykiatrin så att skolan slipper axla de social problem som många elever har ensam är ett faktum. Jag tycker också att det är viktigt att man på allvar diskuterar större omorganiseringar av skolans struktur, till exempel det förstatligande man har diskuterat lågintensivt under en längre tid. Oavsett så hoppas jag att debatten kan mogna till sig lite och börja handla om skolan och den övriga personalen lite och inte bara om lärarna.

Den urholkade respekten för läraryrket.

Karin tar upp en sak jag tycker är skrämmande. Tydligen så har hela sveriges jobbcoach (den där jävla människan i jobbjägarna) sagt att det är helt okej att jobba som lärare utan utbildning. Begränsningarna sitter nämligen bara i huvudet, inte i kompetensen får vi veta. Fem års utbildning hit eller dit, vem bryr sig om sånt larv om man bara har självkänsla nog.

Jag har jobbat som gymnasielärare. Hur många års högskoleutbildning tror du jag har? Noll! Gränserna sätter du här! hojtar jobbcoachen och petar sig i huvudet.

Jag har tänkt himla mycket på detta nu när jag vikarierat på samma ställa under en längre tid (som klasslärare i ungefär två veckor). Jag är såklart skitglad över att få vara på samma ställe en längre tid, men jag märker ju att jag saknar kompetensen som krävs för att ta hand om en klass på det sättet. Nu har det funkat dessa två veckor, för att det var så kort och för att jag hade en annan person till hjälp och för att jag hade kontakt med ordinarie lärare.

Lärare är verkligen en yrkesgrupp som saknar den status den förtjänar. Det är ett otroligt viktigt yrke som verkligen förändrar folks liv. Ett fungerande utbildningsväsende är en grundpelare i ett relativt jämlikt samhälle, för utan utbildning är det väldigt få som kommer någonvart. Om man är utbildad lärare så har man verkligen en stor kompetens, det rör sig ju om en minst 3,5-årig utbildning (tror jag) vilket knappast är att vifta bort.

Det är himla trist att folk inte fattar vilken katastrof en dålig lärare kan vara. Jag minns själv en lärare från gymnasiet som var en stor faktor i att jag blev tvungen att ta en termin extra, och fick ett helt onödigt G där jag kunde ha fått ett betydligt högre betyg, om läraren bara skött sitt jobb korrekt. Samtidigt som jag minns de lärare som inspirerat mig och faktiskt förändrat mina intressen och värderingar. Sen jag började jobba som lärarvikarie så har min respekt för yrket ökat något enormt, för jag fattar verkligen vilket jävla jobb det kan vara att ansvara för 20, ibland fler, barns kunskapsmässiga utveckling.

Jag tycker inte att utbildningen är det enda som spelar roll, erfarenhet borde värderas högre än det görs idag. Det finns fenomenala lärare som inte har gått klart lärarhögskolan, eller som jobbar i ”fel” årskurser. Men iden om att läraryrket skulle vara en barnlek är fruktansvärt felaktig. Vem som helst klarar väl att sitta i samma rum som ett gäng barn men att lära dem något på köpet är det inte alla som fixar, tyvärr.

Lärarvikariens mardröm.

Idag har jag haft en riktigt helvetesdag. Lärarvikariens mardröm, så att säga. Jag började nästan gråta och det har man ju hört historier om vikarier som gjort.

Men nu! Nu ska jag vara på samma skola i en månad. För man hoppas då, för man vet ju aldrig hur det blir med sånt där. Så otroligt skönt att veta vilken tid man ska vara var mer än 30 minuter i förväg.

Upprörande okunskap hos föreskolelärare.

Den här nyheten får mig att bli väldigt illa berörd och får mig att tänka på ett inlägg jag läste hos Candy för några dagar sedan som handlar om hennes brorsdotter som inte får ha klänning på sig i förskolan eftersom de andra barnen blir avundsjuka och mobbar henne då. Enligt läraren.

Nyheten handlar om en sexårig pojke som blivit knivstucken (visserligen med en vanlig matkniv och utan skador, så det är inte så brutalt som rubriken anger) för att han ofta bär rosa kläder. Men det värsta är att personalen på hans skola inte bryr sig, de tycker rent av att det är pojken som ska ändra på sig eftersom man får räkna med att bli mobbad om man är annorlunda.

Jag är ingen anti mobbing-människa. Jag kan förstår varför barn mobbar varandra och att det delvis är ett naturligt steg i deras utveckling. Inte så att det skulle vara bra på något sätt, men det är inget man kan ha en nolltolerans emot. Men när det börjar övergå i fysiskt våld är det helt klart för mycket.

När små barn mobbas så är det sällan relaterat till någon faktisk detalj, som barnets klädsel, utan till att det alltid måste finnas en hackkyckling. När man blir större är det enligt min erfarenhet annorlunda, alla människor som blev mobbade i min närhet från högstadiet var faktiskt ganska odrägliga.

Så är det inte lite konstigt att en person som ju borde vara utbildad pedagog tycker att barnet ska anpassa denna detalj istället för att inse att det alltid kommer att finnas en hackkycklig om man hanterar det så. Man tycker ju att en utbildad lärare borde ha mer kunskap i gruppdynamik än så.

Den här typen av beteende från en lärare är vad jag skulle kalla för ett grovt tjänstefel och borde leda till uppsägning. Läraryrket handlar, speciellt i den åldersgruppen, inte bara om att lära ut utan också mycket om att ”uppfostra” barnen och se till att klassen fungerar socialt. Egentligen borde skolan få jävligt hård tillsyn och eventuellt läggas ner med tanke på hur dem har agerat.

Alltså. Jag fattar inte hur man kan jobba med barn och fortfarande vara så otroligt insiktslös som den här människan uppenbarligen är. Det är genant och otroligt upprörande. FY!

Smygrasisterna Fp.

Jag har ju innan skrivit om vilket jävla smårasistiskt skitparti folkpartiet är. Nu har det fastslagits att deras förbud mot niqab strider mot diskrimineringslagstiftningen, vilket man väl hade kunnat räkna ut innan istället för att se över lagstiftningen nu.

Detta lär väl bara ytterligare understryka min poäng. Ni vet förslaget om lärarlegitimation som Fp har lagt? Det går i korthet ut på att lärare efter utbildning och en viss tids praktisk ska få en lärarlegitimation, som sedan ska kunna berättiga till löneförhöjningar. Grejen är bara den att hemspråkslärarna inte ingår i det här systemet, vilket i praktiken innebär att de inte får samma möjlighet till högre betalning i och med kompetens som alla andra lärare får.

Vi har en lag i Sverige som säger att alla barn har rätt till sitt lands kultur, vilket i praktiken innebär att de har rätt till hemspråksundervisning, men det här är en solklar särbehandling av hemspråk som ämne, och av både lärare och elever.

Det lustiga med det här är att Fp inte ens lär vinna några sd-röster på det eftersom det inte är en tillräckligt stor grej för att generera massa uppmärksamhet, som ju burka&niqab-förbudet ändå var. Detta är helt enkelt endast smygrasistiskt, och inget annat. Satan vad arg jag blir.

Vi hade ett främligsfientligt parti i regeringen redan innan Sd.

Ojsan hoppsan. Nu har Sd fått 5,7 procent av rösterna och det är jävligt många människor som tycker det är jävligt jobbigt att vi, fina öppna Sverige, har fått in ett främlingsfientligt parti i riksdagen.

Jag undrar bara varför ingen belyser det faktum att vi redan hade ett främlingsfientligt parti inne innan, nämligen folkpartiet. Folkpartiet ”liberalerna” som vill ha burkaförbud på skolan och  språktest för invandrare, liberalt (frihetligt) så det förslår!

När jag påpekar detta så säger folk att det kan man ju förstå att lärarna vill kunna se sina elevers ansikten och att bor man i Sverige ska man tala svenska. Ja, det kan man förstå. Man kan också förstå att det sticker i folks ögon att människor som inte har bott eller jobbat i det här landet får en massa bidrag, fri skolgång och sånt samtidigt som det dras ner på pensionerna.

När det gäller burkaförbudet så fattar jag väl att det kan känna ”läskigt” att inte se en persons ansikte men det är verkligen ett resonemang på sandlådenivå, ungefär som när killarna i klassen var arga för att den muslimska tjejen fick ha slöja fast de inte fick ha keps. I en demokrati måste man kunna göra avkall på sina preferenser gällande hur mycket man kan se av någons ansikte för att upprätthålla en viss acceptans. Dessutom så kommer det bara leda till att burkabärande kvinnor skippar att gå i skola, inte att de tar av sig burkan.

När det gäller språktestet så tycker jag bara det är inhumant att tvinga människor som kanske har blivit tvingade att fly från sitt land att vänta flera år på besked om huruvida de får asyl eller inte, för att de måste lära sig det svenska språket. Det är inte humant att låta människor stå ovissa om vad som kommer hända med dem så länge.

Detta är enligt mig främlingsfientlighet. Det är regler som gör det svårare för invandrare, det vill säga främlingar, att komma in , trivas och utöva sin kultur i vårt land. Så sluta stirra er blinda på Sd och se att de här tendenserna finns hos andra partier också, även om det inte är deras enda fokus. Att låta ett enda parti stå symbol för all främlingsfientlig politik är inte sunt, det kommer göra att man tappar fokus på andra främlingsfientliga tendenser.

Sd kommer förhoppningsvis inte påverka så mycket men de kommer med stor säkerhet att hjälpa till att få de här förslagen från Fp att bli verklighet, fast det hade säkert hänt i vilket fall. Jag vill att folk slutar bry sig om från vilket exakt parti ett förslag kommer ifrån och istället fokuserar mer på förslaget som sådant. För i slutänden så är det som spelar roll vad folk säger, inte vem som säger det.