Ibland när en diskuterar det här med benrakning så drar kvinnor till med att de tycker att det är så ”himla skönt” med den där nyrakade känslan som om det var enda anledningen till att de rakade benen. Alltså sorry, men jag köper det inte. Jag köper inte att den känslan som en har i typ… max ett dygn? kompenserar för all den tid, de pengar och det obehag som kommer med att raka benen (stubb, skärsår, inåtväxta hårstrån).
Det är såklart helt okej om en väljer att raka benen, men jag tycker det är mycket märkligt att förneka att det skulle ha något med patriarkala strukturer att göra, alltså till exempel att enda skälet skulle vara den sköna nyrakade känslan. Hur kommer det sig att en uppskattar den känslan? Troligen är det inte bara för att det rent fysiskt är skönt utan för att det är känslan av att en typ har ”tagit hand om sin kropp/sitt utseende”, vara ”fräsch” etcetera. Detta är ju saker och ting som sanktioneras i patriarkatet så det är inte konstigt att det känns tillfredsställande att göra det.
Om en sedan väljer att göra detta, absolut, men kom inte och inbilla dig att du är opåverkad av strukturer, för det är du inte. Och det är faktiskt helt jävla okej att påverkas av strukturer, det är bara mänskligt.
Men precis. Ifall idealet var håriga ben och inget smink skulle nog de flesta se ut så, faktiskt.
Tveklöst. Det är ju vad som är ideal för män, och de flesta ser ju ut så 😛
Nu ja, förr i tiden var det ideal att ha smink. Det är ingen typisk manlig/kvinnlig-grej detta egentligen utan mer allmänt mode.
Jag tror att en absolut påverkas av strukturer, annars hade en ju inte ens kommit på tanken att raka, men personligen rakar mig stundvis faktiskt för att få ”den där känslan”, oftast låter jag benen vara men om jag väl rakar benen är det just för känslan – mitt benhår syns nämligen inte p.g.a. väldigt blont och tunt. Sen får jag heller inte varken inåtväxande hårstrån, sår eller stubb som märks av särskilt mycket alls. Det kan även vara ok att följa vad strukturen skapat utan att göra det p.g.a. samma anledning som den uppkom.
Jag håller helt med. Jag fascineras över hur olika det känns och ibland (typ en gång om året) rakar jag mig just för att få känna den där ultralena huden (nej inte för att det känns fräsch utan för att det är så himla lent) men mestadels rakar jag mig inte pga att jag gillar känslan av lurviga ben och efter en rakning tar det så lång tid att få benen så där gosigt lurviga igen. Men som sagt jag älskar hur lena benen känns precis när dom är nyrakade så ibland är det värt det!
Hej Fanny!
Kan du inte skriva ett inlägg där du berättar om varför du valt att bli vegan samt dina erfarenheter kring veganism.
Tack!
Jag är inte vegan för tillfället pga blev alldeles för mycket när jag gick och blev deprimerad 🙁
Väldigt härligt inlägg tycker jag. Man kan inte alltid vara stark, och stå emot normer och ideal. För det krävs otroligt mycket för att våga göra det (såklart olika för olika människor). Ibland kan det vara annat som måste prioriteras, t.ex. att bara överleva vardagen.
Jag tänker att jag måste bli bättre på att uppmuntra både mig själv och andra i såna lägen. Inte kräva att jag eller någon annan ska orka med allt, och inte heller bara ignorera, utan uppmuntra.
Jag gillar bara den fysiska känslan av att ta på ett lent ben. Sen kan man ju fråga sig var det kommer ifrån.. Det är absolut dumt att förneka att man inte påverkas av strukturer och x antal års liv i den här världen, med olika kanaler som säger vad man ska tycka om och hur man ska vara.
Men ville bara säga att för alla tar det inte så mkt tid, pengar eller medför obehag som skärsår och inåtväxta hårstrån. Stubb är ju ofrånkomligt efter en tid dock 😉
Tid och pengar är ju också ofrånkomligt?
Fast varför skulle utseende och patriakat specifikt hänga ihop? Utseende är ju en del av människor och något alla har och påverkas av så varför skulle det inte vara viktigt utan ett patriarkat?
Jo, absolut eller oavsett vad det finns för olika samhällssystem eller vad man skall kalla det. Därför menar jag att det är konstigt att se detta som en specifik patriarkatfråga.
Tänker på denna meningen t ex ”Detta är ju saker och ting som sanktioneras i patriarkatet så det är inte konstigt att det känns tillfredsställande att göra det.”
Jovisst men jag tycker att problemet med hela hårdebatten är att det blir så polariserat, man anses vara stark som står emot normerna och jag känner väl mest jomen ok norm för kvinnor att ha långt hår, vissa har det kort kort säkert enklare men föredrar långt, inlärt eller ej. Har kläder på mig pga nakenhet=skamligt vilket är dumt i sommarhettan men vafan gör det mig att vara påklädd. Sminkar mig för känner mig naken utan även om jag gillar hur jag ser ut osminkad. Epilerar för jag har lärt mig att det är skönt och snyggt föredrar min snubbe relativt hårfri likaså. Vilka beslut är egentligen ens egna och styrs av en fri vilja? Typ inga.
Problemet med hårväxt är tabut kring det i vårt västerländska samhälle, skammandet. Men precis på samma vis som vi inte löser tjockisföraktet med att alla ska bli tjocka, så löser vi inte tabut och stigmat kring kvinnlig hårväxt med att alla slutar raka sig. Det handlar om de med makten att förespråka samhällsideal bör lyfta fram en mångfald istället för samma gamla vanliga jävla skit. Och där tycker jag att du som har en relativt stor publik gör oss en tjänst med att utan skam visa upp dina ben au naturel. Så tack för att du gör det utan att pocka på oss andra att göra det samma.
Jag vet inte, den här diskussionen känns så konstigt svart och vit. Alla har väl sina själ att göra olika saker.
Som exempel: Jag rakar mina ben ibland, lite då och då när jag känner för det. Jag rakar även armhålorna ibland, inte för att jag stör mig på håret men därför att jag inte använder deo och då tycker jag det börjar lukta lite och rakar även fittan from time to time… Samtidigt som min man rakar magen, pungen, armhålorna och skägget då och då.
I vardagen använder ingen av oss direkt smink – går vi ut sminkar sig båda. Min bröllopsklänning kostade en fjärdedel av hans bröllopsklänning. Han har alltid mer smycken än jag och vi färgar båda våra långa hår ofta. Vi delar även i stort sätt garderob.
Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till..
Och sen till nyckelpunkten: Jag älskar att se min man uppklädd och fixad, jag älskar honom annars också men det är något speciellt och jag vet att han tycker om att se mig så också. Och jag tycker det är helt okej!
Vi har en son tillsammans och jag tycker det är viktigt att han ser oss båda som vi är och som vi trivs, i vårt fall har vi få olikheter rent utseendemässigt men att säga att detta bara beror på strukturer i samhället och inte alls på vilka vi är…? Är liksom alla hetrotjejer ihop med ”den stereotypa mannen” som alla ser likadana ut?
Nånstans tycker jag det är viktigare att visa att man får se ut precis som man vill, att visa att det finns mängder av alternativ – och att de alla är okej.