Zettermark har skrivit om earth hour. Hon skriver att hon är trött på folk som klagar över den här typen av initiativ och att alla positiva initiativ borde välkomnas.
Jag kan hålla med om att det är otroligt tråkigt med människor som avvisar engagemang för att det är för litet, för obetydligt eller för en mindre viktig fråga än förintelsen.
Men anledningen till att jag tycker illa om earth hour är inte att den är obetydlig. Anledningen till att jag ogillar earth hour är för att den är så jävla lifestyle. Så förmätet ”gott”. Lite mysigt moraliserande i värmeljusens sken.
Idag används engagemang i mångt och mycket som en acessoar. Man går med i en facebookgrupp, har på sig en lila tröja eller släcker lampan en timme. Problemet med det är inte handlingarna i sig, klart man kan ha facebookgrupper och nedsläckta timmar. Men jag får känslan av att många människor tycker att deras ansvar slutar där.
Ofta så tycker folk på facebook att jag ska gå med i nån grupp som handlar om att stödja Japan eller Haiti eller något. Jag går aldrig med i sådana grupper för jag är inte intresserad av att på det sättet visa var jag står i dessa frågor. Jag tycker att det är platt och ensidigt. Om jag bryr mig tillräckligt mycket om ett problem så sträcker mitt engagemang sig djupare än så, jag vill inte bara samla ställningstaganden på hög för jag vill att mina ställningstaganden ska betyda något.
Människor som lever en totalt omiljövänlig livsstil ”firar” också earth hour och det gör att det går inflation i engagemanget, idag kan vem som helst ta ställning bara genom att trycka på en ”gilla”-knapp eller ha lampan släckt. Jag ser det lite som den moderna tidens avlatsbrev. Ett sätt att visa att man, en timme mellan shoppingturen och krogrundan på stureplan, också bryr sig om miljön. När andan faller på.
Jag tycker earth hour är bra, men en gång om året är för lite. Man borde ha det en gång i månaden. Eller varför inte en gång i veckan? Känns lite så där som du säger: folk känner sig duktiga & som om de gjort tillräckligt för att de en gång om året släcker lamporna (jag brukar faktiskt inte nöja mig med det; jag stänger av ALL elektronik & trodde självklart att andra gjorde detsamma, men tydligen räcker det med att bara släcka lyset?!) samt bär nån jävla t-shirt ibland. Engagemanget bör visserligen inte spottas på i sig, men om man ser på tankeverksamheten bakom verkar det ofta inte finnas så mycket.
Jag vet inte vad som krävs rent sådär, antar att all elktronik ska av. Vet inte om jag tycker det är värt faktiskt men jag tycker inte att det är fel om man gör dte som en del i ett större engagemang, ska nog fundera en smula på detta. Det jag stör mig mest på är folk som ba: ”men gå med i denna facebookgrupp/ha denn färg på kläderna för det är så jävla viktigt” och typ försöker markera sig som bättre på ngt sätt. Det tycker inte jag håller.
Jo, det känns ju sannerligen som att många Facebook-engagemang slutar just där. Min & Marielles grupp Tuttrevolution vill ju inte bara vara ett namn på Facebook, utan vi har en grupp & planerar aktioner etc. också. Facebook är bara verktyget för att nå ut till fler. Men folk som går med gör det för ”en kul grej”. De bryr sig inte ett piss i övrigt & det stör mig som fan att de tycker att de gjort sitt genom att vara med i en sketen grupp.
ÅHHH skulle stå att vi har en blogg, inte en jävla grupp. Damn it!
Ni har i alla fall visat bröna. Det är redan där ngt mer, tycker jag.
ja verkligen. ”gå med i gruppen och bekämpa aids”, ”gå med i gruppen och rädda träden”, ”gå med i gruppen och mata en hel jävla by”, man ba jaha jaha vad skönt att man kan rädda världen genom att sitta still på sin röv och klicka sig in på facebookgrupper. suck.
Jag delar din uppfattning om facebookpolitik. Earth hour missade jag ändå för att jag tittade på fotboll Norge-Danmark, och inte fan släckte de ljuset på plan, men TV-kanalen kunde väl åtminstone haft en ticker att ”nu kan ni andra släcka” eller nåt.
Jag håller också med att fb-aktivism är ganska värdelös, å andra sidan kan folk som annars inte hade vetat om demonstrationer och liknande få reda på det. Känner sig folk verkligen ”goda” när de släcker ner?
Man kan absolut använda FB som verktyg i annan aktivism. Men aktivism som börjar och slutar i FB känns meningslös. Jag tror att en hel del känner sig goda och nödja när de släcker för att de ”tagit ställning”. Att ”ta ställning” är något som många gärna ägnar sig åt vilket jag kan tycka är tröttsamt. Ty för många platta ställningstagaden urholkar det riktiga ställningstagandet, det där man säger ”detta är förjävligt” och gör något åt skiten!
jag måste säga att jag tycker det är stor skillnad på en ”vi som hatar våldtäktsmän”- facebookgrupp och att släcka alla lampor i sin bostad en hel timme. släcker jag så gör jag en konkret handling, och till konkreta handlingar tycker jag inte FB’s gillaknapp hör, möjligtvis en handling men inte någon som gör skillnad för mer än sitt eget samvete.