En annan grej på temat starka människor i utsatta positioner är det här uttrycket som lyder ”det som inte dödar en stärker en”. Jag vet att det är ett talesätt och inte menat att tas bokstavligt men jag tycker ändå att det är en ganska vanlig syn detta att den som har gått igenom saker är starkare som person än den som inte har.
Till viss del stämmer det ju att den som aldrig har exponerats för livets hemskheter tenderar att bli bestört när det sker till skillnad från mer luttrade personer men det är verkligen bara till en viss gräns. De flesta som gått igenom mycket hemska saker lider på grund av detta och även om man tar sig igenom och skaffar sig ett drägligt liv så ställer det till irreversibel skada, kanske i form av dåliga betyg eller förlorad tid.
Att leva ett skyddat liv är inte heller bra men det är egentligen bara för att man förr eller senare kommer exponeras för något annat och att det kommer komma som en chock. Man bör inte invagga sina barn i vanföreställningar om hur livet är. Däremot ska man såklart undvika att utsätta dem för onödigt lidande för något sådant kan aldrig leda till något positivt. Detta är egentligen självklarheter, men i ofta talas det om lidande och svårigheter som gåvor, som något som kommer göra en starkare.
Fast det gör en inte starkare att bli sönderslagen och ihopsatt igen. Möjligen gör det en mer erfaren och kapabel att avvärja liknande angrepp i framtiden men det skapar också svaga punkter och otrygghet. Den som blivit utsatt för sexuella övergrepp skapar inte mer tillit på grund av det, den som blivit slagen blir inte tryggare på grund av det. Däremot kommer man kanske över det och går vidare, lär sig en läxa om vad man ska tänka på till nästa gång. Men det bästa hade ju varit om man inte behövt lära sig den läxan alls, inte sant?
Vår kultur ser ofta upp till människor som har gått igenom saker, betraktar dem som starka övermänniskor och önskar kanske till och med själv att de också hade fått sin beskärda del av lidandet. Men egentligen är det väl inte lidande man vill ha, man vill ha lite sken från den helgonglorian som kommer med det över sitt eget huvud. Detta glorifierande av lidande måste upphöra, vi måste erkänna att vissa händelser är rakt igenom tragiska och onödiga och ska undvikas, inte skapa en mytbild kring de som har genomgått detta.
Av vilken anledning måste ’glorifierande’ av lidande upphöra? Varför vill du frånta människor deras synsätt på problem som prövningar som ska stärka dom? Vad tjänar dessa på att se på lidandet som misär utan poäng? Vad för gott kommer ur en mer svartsynt & cynisk syn på livets bekymmer?
Utan poäng behöver det väl inte vara då det ju formar en som människa. Däremot ser jag det som problematiskt att lidande upphöjs i samhället eftersom det gör det lättare att se mellan fingrarna på det. Om man sedan som person som gått igenom mycket tycker sig ha något att säga till om i vissa frågor så tycker jag att det är helt rätt.
Hur menar du med att det gör det lättare att se mellan fingrarna..? Ex. att någon som utsätts för brott inte möter förståelse för att denne ska stärkas av gåvan, att någon som förlorar en älskad förväntas gå vidare direkt & se positivt..? Sådana saker?
Jag tycker inte att vi är i närheten av sådant i dagens samhälle. Jag ser snarare att det positiva med det negativa får väldigt lite utrymme & att fokusen oftast ligger vid hur trasiga alla blir av allt, utom då & då i olika söndagsbilagor då någon som sitter i rullstol pratar om hur han är lyckligare än någonsin. Men bara då, i princip.
Det är säkert väldigt olika i olika kretsar men jag ser ofta denna inställning, dock handlar det såklart om vilka glasögon man ser det genom så att säga.
Uttrycket kommer från Nietzsche, som i boken Ecce homo, som är en sorts självbiografi, skrev ”Det som inte dödar honom, gör honom starkare”, och ”honom” syftar väl på honom själv, inte på folk i allmänhet, fast det tycks vara så uttrycket tolkas idag.
Ser man på. Som du själv påpekar så använder man uttrycket annorlunda idag.
Jattebra inlagg, har sjalv varit inne pa detta spar o funderat manga ganger men aldrig lyckats fa det i print.
Speciellt det har med att det man inte dor av, blir man starkare av.
Det stammer ju inte alls alla ganger!
Bra skrivet!
Håller helt med dig. Äcklar mig lite att vinklingen idag alltid är att människor på sikt blivit rikare & starkare av hemska saker.
Många saker går man helt enkelt sönder av. Man blir en annan av svåra händelser, men inte nödvändigtvis bättre. Med tiden kan man kanske också hämta positiva saker ur det värsta (inte minst förståelse för andra människor i svåra situationer), men det är långt ifrån allt som stärker en som människa.
väldigt klokt skrivet! Precis vad jag tänkt om uttrycket.. Varför skulle man bli starkare av en massa motgångar i livet. Det är klart som du säger att har man varit med om jobbiga saker så klarar man av sådana motgångar bättre nästa gång, men samtidigt så kan man lika gärna bli svagare. Jag ser det inte som att jag blir starkare av alla motgångar jag har haft i mitt liv.
Vissa motgångar stärker eftersom man får tilltro till sin förmåga att ta sig igenom dem. Men som sagt inte alla.