Något som får mig att rysa är när folk snackar om energitjuvar. Speciellt om att man ska rensa sin kompiskrets på energitjuvar. En energitjuv anses vara en sådan person som ”drar ner” en i skiten, som tar mer energi än hen ger. Man ska helt enkelt sitta och utvärdera alla sina relationer och sedan göra slut på dem som inte ger en något.
Såhär va, jag tycker inte att man ska umgås med personer som beter sig illa, men jag har så jävla svårt för den där synen på människor som säger att man ska sitta och typ väga för och nackdelar med sina sociala relationer. Att man ska utvärdera sina vänner utifrån vad de skapar för mervärden i ens liv just för stunden snarare än att resonera utifrån vänskapsband och omtanke. Att man med jämna mellanrum ska sätta sig och ”rensa ut” sin vänkrets från opassande element. Att man ska sitta där och väga för- och nackdelar, mäta och utvärdera.
Tänker vilken otroligt cynisk människa det ska till för att behandla sina sociala relationer på det sättet, som brickor i ens livspussel. Tänker fan aldrig ”rensa ut” bland mina kompisar.
Vettigt och välskrivet, men där fattas ett ord. ”– i ens liv just för stunden SNARARE än att resonera –”
Tack, har fixat det nu =)
Jag tycker ordet väcker mer associationer till när någon som till slut inser att man inte orkar med en person mer, troligtvis av flera skäl. Att då säga ifrån är väl ändå mer ärligt, både mot sig själv och den andre, än att fortsätta i en osund relation (vänskaps eller annan)?
Det innebär såklart inte att det är samma förfarande som när man rensar garderoben: inte en regelbunden utvärdering med pro/con-lista. Men om en person har orimligt stor negativ inverkan på ditt liv är det inte ens skyldighet att upprätthålla kontakten, även om det ibland verkar så. ”I vått och torrt” in absurdum är knappast hälsosamt för någon.
Jag tror att många har människor i sin krets som bara finns där av gammal vana. Sådana man kanske var vän med för tio år sedan och som hängt kvar trots att man kanske mår dåligt av relationen.
Åh, jag håller med! Hela konceptet Rensa Energitjuvar känns ibland som en manifestation för att faktiskt TA energi.
Det är förstås inget vidare att hänga kvar i dåliga slentrianrelationer. Jag har själv varit med om insikten att jag alltid är irriterad och ledsen efter att ha träffat vissa vänner. Då får man ta sig en funderare på om man själv kan göra något för att förbättra relationen eller om man ska försöka umgås lite mer med några andra vänner istället. Inga konstigheter. Inget man måste outa på nätet.
De gånger jag sett att folk kört statusraden: ”Rensar Energitjuvar”, däremot, har det ofta varit en uppenbar drama queen-pik till andra människor, och det i sin tur blir grund för onödiga spekulationer och skvaller. Inte givande på något vis.
Att på allvar sätta ”rensar energitjuvar” i sin facebookstatus känns ju om något som att stjäla energi från sin omgivning.
Om du känner så, så har du nog inga energisnattande vänner.
Precis som Lady Dahmer skriver så finns det relationer som bara pågår ”för att”/av gammal vana, och det finns även de relationer som bygger på att ens vänner sitter och pratar om sig själv i två timmar när man fikar så att man får passa på att slänga ur sig två stavelser då vännen till slut måste ta ett andetag. Sådana relationer är inte givande.
Efter jobbiga år håller jag min värld liten, energitjuvar göre sig icke besvär. Men, energitjuvar för mig är otrevliga människor som klampar in och domderar om vad som får tyckas och vilka som är bra och vilka som är dåliga. Människor som inte mår bra och som för femtielfte gången behöver prata om sitt ex får gärna göra det, om jag får vara konstruktiv och ärlig tillbaka.
Jag håller typ med… alla nedanstående. Har själv vänskapsrelationer där man i stort sett inte får något utbyte. Man är den som lyssnar och stöttar. Konstant. Man får aldrig något tillbaka när man behöver det. Sådant tar väldigt mycket på energin, orken och lusten. Och det är ju inte direkt så att man bara kan avsluta en vänskap helt tvärt heller. Jag är dessutom väldigt konflikträdd och det gör det hela betydligt svårare.
Jag har t ex en person i min närhet som måste kommentera min vikt varje gång vi ses. Hon kommenterar gärna också sin egen vikt, typ hur fet hon är, fast hon inte har ett kilos övervikt någonstans. Bara för att pika lite sådär tjusigt. Senast så sa jag till henne, men hon frågade ändå ifall jag hade gått upp i vikt sedan vi sågs senast. Och det är lite så som LD säger, vi har varit vänner länge och vanan sitter kvar… trots att vi inte alls har samma värderingar längre. Men jag låter relationen hållas eftersom hon bor utomlands och vi bara träffas två ggr om året, max…
Jag hade en kompis förr i tiden som ”rensade”. Det kändes då som att hon försökte hitta yttre orsaker till att hon mådde dåligt, och så tänkte hon väl att det skulle bli bättre bara hon gjorde sig av med person X eller Y ur bekantskapskretsen. Eftersom hon sysslat med detta i minst 15 år (alla våra gemensamma kompisar har blivit ”dumpade” av henne och ”tillbakatagna” minst en gång) och fortfarande mår dåligt kan ju jag tycka att hon kanske borde se sig om efter andra lösningar. Men jag tror inte hon har den självinsikten. Det är så lätt att skylla på andra.
Har svårt för rensandet som sker bara för rensandets skull, att man liksom ska sitta och väga för/nack-delar i olika relationer för att sedan bestämma sig vilka vänner som ska få kvar och vilka som inte ska vara det… jag har även svårt för uttrycker energitjuvar. Låter så töntigt.
Att däremot ”rensa bort” (plocka bort är kanske ett bättre uttryck) vissa som man vet med sig att man mår dåligt av att umgås med, eller som inte ger en nåt, ser jag inget märkligt med. Det är precis som vissa skriver: man kanske umgås med en del personer av gammal vana, eller för att man inte vet hur man ska avsluta relationen. Att då en dag komma till insikt om att man inte längre kan utsätta sig för detta, och därmed börja fundera över hur man ska ”göra sig av med” de här personerna och sedan rensa/plocka bort dem… det ser jag bara som positivt.
Kan inte annat än hålla med. På samma tema, något jag tycker än mer illa om: Att nätverka. Vilket för mig är en omskrivning för ”välj dina vänner utifrån vilken karriärmässig/ekonomisk vinning de kan ge dig”. En så fullständigt egoistisk och cynisk människosyn.
Jag har en person i min närhet som anklagade mig för att göra henne sjuk (jag har haft ätstörningar och depression. Jag har ALDRIG försökt uppmuntra henne att göra detsamma kan tilläggas). Jag fick kommentaren ”hur kan du göra så här mot mig?” – hon är en person som får allting att vändas till att bli hennes problem. Vet ärligt talat inte varför. Tyvärr har hon alltid varit så här.
Jag tycker absolut inte att man ska bryta med en vän så fort ett problem dyker upp (då kommer man få byta vänner onödigt ofta) men samtidigt: om en person ständigt får än att må dåligt och inte kan bryta ett dåligt mönster så varför är jag skyldig att stanna kvar?
Har väldigt svårt att formulera mig just nu, men alla ovanför beskriver det jag vill få fram väldigt bra, tycker jag.
Himla smarta läsare du har förövrigt, snubblade in här av en slump.
”Tänker fan aldrig rensa ut bland mina kompisar”. Energitjuvar är ju dock inte kompisar. Om någon i ens omgivning tar mer energi än ger så borde man kanske inte hänga så mycket med honom/henne?
Det är själva uttrycket ”rensa ut” jag har svårt för.
Jag tycker att begreppet ”energitjuv” i sig är rätt problematiskt. Det är ju knappast så att någon bryter sig in i din lägenhet och stjäl din kista med energi, så det blir lite märkligt för mig att låtsas att det helt och hållet skulle vara någon annans fel att ditt umgänge med dem är energikrävande för dig. Ta lite eget ansvar, liksom.
Jag håller med. Jag har även svårt för uttrycket ”tar mer än de ger”. Som om vänner är ett vinstdrivande företag. Som att det måste finnas en vinnare, och som om man måste vara den vinnaren annars är man inte nöjd. Men om man är så noga med att alla ens relationer alltid ska ge mer än de tar, så kan man ju fundera över om det är en själv som är energitjuven. Måste man tvunget sluta på plus, så kanske ens vän är den som slutar på minus.
När allt är på topp för förstås båda ut ”mer än de ger” samtidigt. Men annars är det nog så i de flesta relationer att man får vara beredd på att turas om.
Sedan undrar jag lite hur en utrensning går till egentligen. Skickar man en uppsägning? Talar man om för personen ifråga att den är utrensad? Eller är det mer ett dramatiskt sätt att säga ”jag är lite trött på Annikas gnäll nu så jag ringer nog inte henne på ett tag”.
Haha! Det där sista blev jag också väldigt nyfiken på.. hur exakt går den här uppsägningen till? Får personen ifråga veta att den blivi dumpad eller får man gå runt och undra varför ”Lisen” aldrig svarar i telefon?
Det är faktiskt sällan man ser över sina relationer med vännerna, något man gör hela tiden med sin partner..
Eftersom jag själv varit i den situationen att jag har ”avslutat” en relation med en vän så kan jag inte hålla med dig. I mitt fall handlade det om en vän som jag känt sedan barnsben men som jag inte längre hade något gemensamt med, vare sig intressen eller samtalsämnen. I slutändan gick vår relation enbart ut på att jag skulle lyssna på och älta hennes problem (stora som små)(detta pågick i 3 års tid). Självklart ska man finnas där för sina vänner i vått och torrt och jag är den första att lyssna och försöka hjälpa när det behövs men ibland kommer man till en punkt där man drar sig för att träffa någon för att man helt enkelt bara mår dåligt av det och inte orkar ge mer av sig själv. Precis som en kärleksrelation bygger en vänskapsrelation på ett ömsesidigt givande. Nu menar jag verkligen inte att man ska avsluta en vänskapsrelation så fort det är lite problem i relationen men man stannar ju inte i en kärleksrelation som man mår dåligt av så varför skulle man göra det i en vänskapsrelation?
Jag tycker att några kommentarer här inne förminskar dem som faktiskt avslutat relationer med vänner av olika anledningar. Det är inte direkt så att man sitter och väger för- och nackdelar mot varandra, man skriver inte någon lista. Jag tycker att det känns förlöjligande. Det är skitjobbigt att känna ett tvång att umgås med någon som av olika anledningar får en att må dåligt och det känns som en klassiker att skylla på den som väljer att ”avsluta” vänskapen, att det är personen som sa stopp som det är fel på.
Självklart vill man finnas där för sina vänner, man lyssnar och stöttar… men samtidigt så vill man ju ändå kunna känna att man också får det tillbaka när man behöver, så ja, man kan faktiskt känna att man är den enda som ger. Men det betyder ju inte att man tänker att man ska hamna på plus hela tiden och med varenda relation man har.
Det är sjukt jobbigt att avsluta en vänskapsrelation och det är inget som bara sker över en natt.
Tycker att Cicci och Linda förklarade det väldigt bra, förhållanden med en partner ser man väldigt ofta över… Men sällan relationer med en vän.
Håller inte med. Jag har gjort mig av med ett par energitjuvar under de senare åren, och det ångrar jag inte. Varför ska man ha kvar någon som kompis, när den bara tar och tar och aldrig ger?
Jag har haft en relation med en så kallad ”energi”-tjuv vi kan kalla hen A. En person som kräver, och tar mer energi än vad den ger. I mitt fall handlade det mycket vi var mycket olika. Hade olika behov av att umgås. Vad en energitjuv gör att använde sig av att manipulera för att få en kanske umgås mer än vad man egentligen orka, ge en dåligt samvete ”jag lägger ner så mycket tid på oss”. Inte lyssnar när man säger ”snälla håll tillbaka ge mig lite tid för mig själv”, är svartsjuk på ens umgänge med andra, inte kan hantera att man ibland inte umgås med personen i fråga men kanske någon annan.
Att haka upp sig på ord och formuleringar tycker jag är lite överdrivet. Att en få ta sitt eget ansvar är självklart. Men jag tror många med mig upptäckte att man hade en energitjuv när man redan var intrasslad i manipulationen. Jag har väldigt många andra vänner och är rätt omtyckt av de flesta som känner mig. Ingen har sagt åt mig att jag skulle vara en dålig människa än iaf. Den här personen fick mig att må dåligt och tänka att jag var en dålig kompis som inte umgicks tillräckligt mycket med vänner, eller egentligen var det ju A det handlade om. Energitjuvar är otroligt själv centrerade. Att umgås med A var att man och andra om de var fler var statister i hens drama.
Artiklar som denna hjälpte mig och säkert andra som får dåligt samvete när de tänker tanken på att vara just som folk som var kritiska till formuleringarna att man ska sitta och värdera människor sådär. Men ibland måste man ta sitt ansvar , på med handskarna och bara slå slag i saken.
Jag sa ifrån. Sa upp kontakten och mår mycket bättre nu. Mindre stressad och trött.