Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Fanny är en skarp debattör men…

Ibland stöter jag på det här med att folk ska kritisera mig. Då kan det låta: ”Fanny är en skarp debattör men…” och sedan följer en JÄVLA sågning av allt vad jag är och står för.

Jag undrar lite: varför inte bara dissa mig rakt av? Eller ännu bättre: argumentera emot mig istället för att fälla något utlåtande om min karaktär? Varför lägga in det där falska ”Fanny är bra men…” när det är så jävla uppenbart att en tycker att jag är helt ute och cyklar?

Det är den här märkliga idén om att en ska hålla ”god ton” genom att först ge den en tänker såga en komplimang. Jag ska berätta: det funkar inte så. Det upplevs inte som trevligare om du är snäll först, det upplevs bara som att du är en jävla översittare.

”God ton” är egentligen bara ett sätt att täcka upp sina dissar i något typ fint omslagspapper. Jag blir så matt, jag önskar att folk bara kunde hålla sig till att säga vad de vill ha sagt utan att linda in det i någon tramsig och låtsad ”respekt” för sin motståndare. Det bästa sättet att respektera någon är att ta dennes argument på allvar, inte att göra en läpparnas bekännelse.

39 kommentarer till Fanny är en skarp debattör men…

  • Lingon skriver:

    Fast måste det handla om inlindande? Jag tror att man måste skilja på åsikt och person. Man kan tycka att din förmåga att debattera är bra och att du argumenterar på ett sätt som tilltalar en viss publik men detta behöver inte innebära att man håller med dig i sak. Det fungerar på samma sätt fast omvänt. Somliga suger på att framföra sina budskap fast man instämmer med deras tankar och synsätt. Av alla politiker så gillar jag Maria Wetterstrands retorik och debatteknik bäst. Hon är tydlig och svarar med relevanta svar. Jag håller däremot inte med henne i hennes politik och åsikter.

    • Sonja skriver:

      Det är fint att du kan tala så gott om Maria Wetterstrand, det glädjer mig när folk talar gott om varandra, men att du inte håller med henne i hennes åsikter och politik tycker jag ändå är ett bevis på att du är inhuman och vill samhället illa. Alltså dina avsikter är de godaste!!! Men du skadar samhället…

      … nä ja skämta bara heheheh :PpPPp

  • Sara Schmenus skriver:

    Tja, jag kan ju ta bladet från munnen här eftersom jag skrev nästan exakt det du beskriver, i det här inlägget, igår.
    Jag ser ingen anledning till att skriva att du är en idiot eller att skippa respekten för dig. Bara för att jag tycker i den frågan jag beskriver att du har fel. Du ÄR en vass samhällsdebattör och du är har en skarp hjärna. Varför ska jag då inte kunna skriva det?

  • Cissi Wallin skriver:

    Fast om man tycker du de facto ÄR en skarp debattör men inte håller med dig i särskilt mycket alls. Varför är det inte okej att säga det? Du får väl framföra kritik hur du vill, men jag skiljer gärna på sak och vad jag tycker är en duktig och driven debattör (som fler varit inne på här). Ligger det inte i könsnormen att kvinnor förväntas ta allting så himla personligt? Känner ju inte dig så har liksom inget vettigt underlag för att konstatera att du är en idiot.

    • Fanny skriver:

      Du kan ju strunta i att göra ett omdöme om min person öht utan bara bemöta mig på ett värdigt sätt istället.

      • Cissi Wallin skriver:

        Nu hänger jag inte med. Jag tycker många är skarpa debattörer och vill gärna lyfta det för att just inte framstå som att jag är ute efter att ”sätta dit någon”.

        • Fanny skriver:

          Okej. Jag tycker som sagt att det är viktigare med hederlig argumentationsteknik än att säga ngt snällt om sin motståndare.

      • ozzy skriver:

        Jag tycker det är väldigt värdigt att säga att du är en skarp debattör fast man inte håller med om det du skriver. Det är inte att dissa dig som person utan bara det man inte håller med om.

        • Fanny skriver:

          Jag tycker att det är väldigt mkt av en härskarteknik, speciellt när det följs av en massa ohederliga argument där jag misstolkas eller förolämpas, vilket ofta är fallet.

  • ka skriver:

    Jag tror att det kan röra sig om en känsla av osäkerhet. Om jag råkar i debatt med nån är risken att jag förlorar; stöter jag på dumhet blir jag arg och då kan jag inte verbalisera mig. Då kan jag i någon form slänga in brasklappen som säger att min meningsmotståndare är bättre än jag på att debattera men hur hen än dribblar runt mina argument kan hen inte vinna över mig på sin sida.

  • Cissi Wallin skriver:

    Jag är rädd att du får leva med att folk som läser vad du skriver inte ser det så svart/vitt som du tycks göra ang detta. Du kan inte kräva att alla ska formulera sig precis som du vill eftersom du annars tolkar det som någon härskarteknik istället för att betänka att vederbörande faktiskt bara menar: jag gillar Fannys starka röst i debatten, men jag håller inte med i sak.

    • Fanny skriver:

      Problemet är när folk skriver att de tkr jag är en skarp debattör och sedan bemöter mig som om jag vore ett jävla barn. Inte konstigt att en inte tolkar det så då liksom.

  • Cissi Wallin skriver:

    När har tex jag och Sara (som skrev just de orden ang skarp debattör) behandlat dig som att du vore ett jävla barn? Är att inte hålla med om/tycka att någons resonemang är ute och seglar att reducera denne till ett jävla barn? Vill eg inte prata för Sara, men ganska övertygad om att även hon låtit bli att kalla dig skarp debattör om hon inte tyckt det.

    • Fanny skriver:

      Ja, om du inte tycker du gjort det så behöver du ju inte känna dig träffad, inte sant? Tänker inte kolla igenom allt du skrivit för att bevisa att du har gjort såhär, men du kanske kan tillämpa lite självrannsakan?

  • Sofia skriver:

    Jag håller med. Jag ser inte poängen med att berömma en meningsmotståndare för någonting som liksom ligger utanför själva ämnet som diskuteras, dvs personliga egenskaper eller förmågor. Skulle aldrig falla mig in att inleda en diskussion med säg en moderat med att säga att hen är grym på att framföra sin åsikt när åsikten i sig är totalt jävla blaj enligt mig. Verkar jättekonstigt och finge jag själv motta en sådan ”komplimang” skulle jag bli förbannad. Jag är inte intresserad av vad du _tycker om mig_ , jag är intresserad av om du klarar av att argumentera för din ståndpunkt utifrån vad jag just har framfört. Klart att jag kan tycka att personen i fråga är duktig men jag skulle hålla det för mig själv.

    • Fanny skriver:

      Men precis. Det är så stort fokus på individ och så blir det liksom ingen diskussion alls. Tycker det är jättefånigt.

  • Emma skriver:

    Jag kan ju bara tala för mig själv, men i de fall jag formulerar mig liknande om någon på min blogg så handlar det om att det just är en blogg. I en debatt irl hade jag antagligen inte formulerat mig likadant, men då det handlar om text som läses av fler än den som det gäller kan jag ibland tycka det är viktigt att framhålla så andra förstår att detta är en person jag i övrigt tycker skriver bra saker och har vettiga åsikter, då jag kanske förutom i just en enda fråga faktiskt vill uppmana andra att de del av det personen skriver. Eller för att det kanske rör sig om en fråga som man anser såpass viktig att man känner att man måste delge sin åsikt fast trots detta inte vill få det att framstå som att man totalsågar personen då man i övrigt anser personen vara en stark och viktig röst i debatten.
    Men så anser jag ju också att vänlighet/god ton är viktigare än vad du tycker (som jag uppfattar det).
    Jag vet också att det säkert kan uppfattas när jag skriver som om jag ”behandlar andra som barn” eller liknande, men det handlar mer om att jag har en tendens att bli övertydlig för att jag inte vill missuppfattas. Vilket är idiotiskt egentligen då folk alltid tolkar det man skriver på ett annats ätt än man avsåg det.

    • Fanny skriver:

      Såhär: jag uppskattar när folk faktiskt bemöter mig och argumenterar emot mig, problemet som jag upplever det är att folk som inleder såhär sällan gör det utan snarare sysslar med att recensera mig. Jag tycker att en kan bemöta någon på ett respektfullt sätt genom att ta dennes argument och åsikter på allvar och bemöta dem på ett respektfullt sätt, och om det görs så behövs det sällan någon brasklapp. Jag uppfattar dock att folk ofta skriver ”fanny är skarp men…” och sedan kommer med någon jävla svada som är förminskande osv, och då blir jag bara provocerad av att de försöker vara ”snälla” i början.

      • Emma skriver:

        Jo jag kan i och för sig förstå din känsla och ditt resonemang om någon inleder ”vänligt” och sedan bara tillrättavisar, och på det sättet förminskar. Vid självreflektion kan jag erkänna att jag nog själv ibland gjort misstaget att recensera ett blogginlägg i min egen blogg istället för att bemöta det som skrivits med en kommentar. Har mer sett det som ”textanalys” men du har ju rätt i att det kan bli lite som att sitta i en diskussion, höra någons åsikt och istället för att bemöta den vända sig om till personen bredvid och tala om vad man tyckte var fel.
        Så jag ser din poäng. Kul när man får tänka till och se saker ur ett annat perspektiv :)

        • Fanny skriver:

          Jag tycker i och för sig att det kan vara ok att blogga om andras inlägg också, det är väl mest det falska i att först ge en komplimang och sedan såga som stör mig. En kan ju besvara på ett schysst sätt även inför andra.

          • Emma skriver:

            Jo jag ser vad du menar. Jag tror i och för sig att en del människor är ganska omedvetna om att det de skriver kan uppfattas som, eller rent av är, en ren sågning. I alla fall i skrivandets stund då en del (jag bland annat) ofta skriver i lite i affekt när man läst något man verkligen inte håller med om. Men visst är det nog ofta så i de lägena att man just då känner att personen är helt ute och cyklar och då kanske man inte skall försöka undertrycka det och vara till ytan respektfull.

            Och, inte för att det har så stor betydelse vad just jag tycker och tänker, men vill ändå skriva att jag verkligen uppskattat dina kommentarssvar och att du tog dig tid att förklara vad du menade. Har alltid varit lite rädd för att kommentera på din blogg, vilket inte handlar om dig utan att jag kan vara en ganska lättskrämd person som inte alltid är så bra på att debattera och därför skräms av självsäkra människor med god retorik då jag är rädd att tryckas till och bli ledsen. Men om det inte hade varit för just de egenskaperna hos dig så hade jag kanske inte själv börjat reflektera och inse att det just handlar om mina egna svagheter.
            Kanske helt ointressant för andra att ta del av, men för mig var det intressant.

            • Fanny skriver:

              Jo, så tror jag absolut att det kan vara. Jag försöker att inte skriva i affekt just pga detta, och ofta struntar jag i att kommentera det som gör mig mest upprörd. Jag tycker det är jobbigt när folk är nedlåtande men ändå tycker de är fina pga ”god ton”.

              Och: det spelar såklart roll vad du tycker och tänker. Jag uppskattar kommentarer där det resoneras och läggs fram andra perspektiv mycket, men vet att jag ibland kan vara otrevlig i mina svar eller inte svara alls. Det beror på tidsbrist och att jag ofta har taggarna utåt eftersom jag bemöts med så mycket skit.

              • Emma skriver:

                Jo men det kan jag ju förstå. Hade nog själv inte klarat av alls att ta så mycket kritik. Undviker gärna diskussioner på nätet av just den anledningen, då jag anser att det ofta är svårt för människor att diskutera utan att bli nedlåtande eller rent elaka. Har säkerligen hänt att jag själv uppfattas som nedlåtande utan att jag varit medveten om det, då jag tyvärr insett att jag tar till omedvetna härskartekniker i trängda lägen eller då jag känner mig påhoppad. Väljer dock alltid att lämna diskussioner om jag känner att stämningen blir för hätsk eller om man riktar kritiken enbart mot min person och inte det jag skriver/säger.

  • Lars skriver:

    Jag tycker dock att en del sådana inledande kommentarer kan fylla en funktion. Om jag t.ex. håller med om huvudpoängen av något men är tveksam till en specifik mindre del kan jag ibland inleda med att påpeka att jag håller med om det mesta och att personen skrivit klokt/bra/utmärkt etc etc. Detta för att helt enkelt vara tydlig med var jag står i frågan. Ser en risk annars att någon kanske uppfattar min kritik mot en mindre del av något som en kritik mot huvudpoängen när det inte alls är min åsikt. Även om jag kan förtydliga vad jag menar om personen skulle missuppfatta det finns ju risken att andra läser det, får en felaktig uppfattning om min åsikt och sedan inte läser delen där jag förtydligar vad jag menar. Sen spelar det väl kanske mindre roll när diskussionen sker anonymt.

  • Andrea skriver:

    Visst kan en inleda konstruktiv kritik med att säga något positivt, men då gäller det ju att resten av kritiken håller samma nivå av respekt för personen. Annars känns det bara förnedrande. I HanaPees blogg häromdagen tog hen upp en kommentar som började typ: ”Hanna, jag älskar verkligen dig och läser din blogg varje dag, men du kan vara så fruktansvärt osympatisk ibland”. Där tycker jag att det hade varit betydligt mer konstruktivt att antingen strunta i det här med god ton och bara säga: ”Ibland kan du vara så jävla osympatisk, Hanna!” eller att faktiskt hålla samma ton i hela kommentaren genom att säga typ: ”Jag tror inte alls att du är osympatisk, men ibland uttrycker du dig på ett sätt som jag tycker känns lite nedvärderande mot vissa”. Vissa saker, typ att någon är osympatisk eller inte fattar någonting, går helt enkelt inte att säga om en vill hålla en god ton. Om en känner så och inte vill släppa på den goda tonen är det väl ”Säg ingenting alls om du inte har någonting trevligt att säga” som gäller.

  • Emma Hå skriver:

    Jag ser faktiskt inget problem i att framföra sina åsikter på ett sätt som inte gör det uppenbart att man vill den andra personen illa. Att langa dissar hit och dit är väl otrevligt om något, men att bemöta ett argument och samtidigt framhålla att man respekterar andra egenskaper hos en person är väl snarare trevligt? Ibland vill man faktiskt inte såra den andra, bara förklara varför man inte håller med om en sakfråga.

    //Emma Hå

    • Fanny skriver:

      Tycker jag var tydlig med att det rör sig om tillfällen då kritiken framförs jävligt otrevligt sedan. tycker dock att det är onödigt att hålla på och komplimera sin motståndare oavsett.

Lämna ett svar till RödaHund Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv