Fat acceptance.

Tog ju upp detta med folk som säger sig lida av fettfobi på twitter och fick följande svar. Jag är så jävla trött på alla människor som ska komma och ha åsikter kring hur andra människor ska sköta sin vikt. Som helt sonika konstaterar att det ”bara” handlar om att äta nyttigare och röra sig mer. Det är välbelagt att de flesta som lider av fetma/övervikt (dvs att det utgör ett hälsoproblem) har väldigt svårt att gå ner i vikt och stanna på sina nya vikt långsiktigt. Det är helt enkelt inte ”bara” att äta nyttigare och röra sig mer utan kan vara betydligt mycket svårare än så. Man hör väldigt sällan samma argument emot till exempel rökare eller alkoholister. Det handlar väl om att folk fattar att de flesta skulle sluta med ett beteenden som skadar en om det var så enkelt.

Jag vet inte mycket om fetma/övervikt som samhällsproblematik men det borde väl fan inte krävas mycket hjärnkapacitet för att inse att det är något mer komplext än att bara ta sig i kragen. Jag skulle önska att det skapades en något större medvetenhet kring detta i samhället för jag är fan så jävla trött på att höra om att feta/överviktiga ska ta sig i kragen och äta nyttigare.Blir så jävla trött på denna allmänna inställning att det är helt okej att racka ner på feta/överviktiga i alla möjliga sammanhang. Till och med när det rör sig om folk som säger sig ha fobi, som alltså är en psykisk sjukdom, för tjocka så är det den tjocka som ska ändra på sig. Har aldrig innan hört någon föreslå den lösningen på folks fobier.

Då är det trevligt att det finns de som sysslar med fat acceptance som typ Happy Happy Fatgirl och Alice när man själv inte orkar sätta sig in i det.

14 reaktioner till “Fat acceptance.”

    1. Ja verkligen. Är så otroligt idiotiskt från början till slut helt enkelt.

  1. Läs boken ”fettpaniken” den handlar om just den allmänna rädslan för ”fetmaepedemi ” och det faktum att vissa är överviktiga precis som vissa är långa och att bantning då är rent skadligt. Kommer inte ihåg vad författaren hette…

  2. Tack för länkningen! Och ja, jag behöver väl knappt påpeka att jag håller med dig.

    Det är rätt tröttsamt med det massiva förringandet av de problem som finns kring viktnedgång (typ att det har en sucess rate på några få procent över lång tid) och nästan ännu mer tröttsamt med smala personer som verkar tycka att tjocka personer har någon skyldighet att gå ner i vikt. För de smala människornas skull, dessutom.

  3. Hmm vad föredrar jag? elaka och ytliga människor som kommenterar andras utseenden negativt, eller människor som är lite tjocka?

  4. liknande grej sker ju även när kvinnor talar öppet om post-natal depression. då är man ju inte människa, utan en extremt dålig mor som inte ens borde fått lov att bli gravid in the first place. för är man ”lite nere” efter att man fött, ja då ska man bara ”rycka upp sig” och get over it. och angående fetma/övervikt, jag har själv haft ätstörningar pga jag blev så himla hetsad/fick panikångest när folk förklarade för mig att det enda jag behövde göra var att ”börja träna” och ”ät lite mindre, bara”. kram bra det gick, hade anorexi i 1 år som snabbt blev 6 års bulimi. har inte ens blivit 100% ”frisk” ännu. jag, lilla trettonåriga jag, 1.61 centimeter och 58 kilo jag. jag vet inte ens om det var jag som var svag kanske. men det kändes så jävla självklart, så jävla ”ja men om du tycker att du är tjock så är det väl bara att banta lite!” KRAM att jag gick på ”dieter” som innebar en veckas fasta, bara dricka vatten, samt träna varje dag minst 1½ timme. hur jävla sunt var det då? okej, nu gick jag nog off on one, men seriöst, är så jävla fucked up psykiskt samt fysiskt av den jävla bulimin och VARFÖR fick jag det ens in the first place? jo för att VUXNA MÄNNISKOR (ex. släktingar, SKOLSYSTER etc) sa att jag borde banta vid 13-14 års ålder. för att jag var tjock. JAG VÄGDE 58 KILO!!!!!!!! det är knappt ens mulligt!!!!!! vet inte hur jag ska hantera den här infon, hur jag ska acceptera att jag inte förstod bättre än att låta det ske mig, ta över mitt liv. gud. ja.

    1. Jag förstår att du är arg – jag har också haft ätstörningar (fast under kortare tid) och jag blir verkligen förbannad över att leva i ett samhälle där bantning och osunda beteenden kring mat och kropp normaliseras och uppmuntras. Det är otroligt frustrerande! Det är också förbannat svårt att ha en positiv relation till sin kropp och mat i en så pass destruktiv omgivning.

      Jag hoppas dock att du vet, eller kommer få insikt om i framtiden, att det inte är ditt fel att du fått ätstörningar. Det brukar vara en kombination av genetik och miljö som ligger bakom det, inte att den som drabbats har gett något slags godkännande för att få en psykisk sjukdom. Hoppas att du får den hjälp du behöver!

  5. Helt jävla sanslöst av folk att kräva att jag ska sluta vara fet för att passa in i deras störda bild av verkligheten. Att ens föreslå att tjockisar ska sluta vara tjocka för att tillfredställa dom här sjuka människornas krav är helt absurdt.

    Det spelar ingen roll om det är svårt eller lätt att gå ner i vikt, om det så bara var att knäppa med fingrarna för att bli smal, det här KRAVET på se ut på ett visst sätt för att inte framkalla kräkning hos någon i icakön är helt SJUKT.

    1. Används väl inte riktigt på samma sätt där eftersom ingen säger sig ha fobi för islam för att göra ett argument mot muslimer utan mer för att förlöjliga de som är kritiska mot islam. Jag har dock generellt svårt för att man använder sig av psykiska diagnoser på ett sådant sätt.

Lämna ett svar till Alice Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *