Hen.

Ordet ”hen” har väckt mycket debatt i bloggvärlden såväl som i samhället i stort. Ni har säkert läst spaltkilometer om detta men jag vill ändå göra ett försök att reda ut det hela ytterligare en gång. De flesta som använder ”hen” ser det mest av allt som ett praktiskt ord. När man talar i allmänna termer eller inte vet könstillhörigheten är det lättare satt skriva ”hen” istället för ”hon eller han”, ”personen” eller ”vederbörande”. Den som har ett twitterkonto fattar vilka otroliga vinster detta kan leda till. Att hen är ett praktiskt ord råder det egentligen ingen större tvekan om utom hos den grupp människor som envist påpekar att det betyder höna på engelska, ett argument som är ganska konstigt med tanke på att det är ett förslag på ett svenskt ord.

Men det finns även en feministisk poäng med ”hen”. För något år sedan väckte förskolan Egalia stor uppmärksamhet när folk förstod att de försökte undvika att använda könade ord. Istället för att säga ”flickor” eller ”pojkar” säger de ”kompis” eller ”person”. Visst använder de ”hon” och ”han” men försöker varva det med det könsneutrala pronomenet ”hen”. Egalia anklagades för att vilja sudda bort könen och i samma veva ansågs alla som använde ordet ”hen” vara inne på samma spår. Att inte säga könet på personer även om man känner till det kan anses vara en extrem form av ”hen”-användande, det är dock inte så de flesta använder ordet.

Om jag vet könstillhörigheten på en person så använder jag ”hon” eller ”han” som personligt pronomen. Jag ser ingen mening med att använda ett könsneutralt pronomen när jag vet könet. För mig blir det bara krystat och dumt, med det inte sagt att det inte funkar utmärkt för andra. Även om jag primärt använder ”hen” av praktiska skäl och inte heller använder det när jag vet könet så har det en feministisk tanke bakom sig, nämligen att bekämpa mannen som norm.

Även om fördelningen av kvinnor och män över jordklotet är nästintill lika så antas mannen vara norm. Om könet inte anges eller det finns någon typiskt kvinnligt kodad egenskap med så antas det generellt att det är en man det handlar om. Det finns en anledning till att det så ofta specificeras när kvinnor har varit med i bilden eller att man aldrig säger ”manlig läkare” men ofta påpekar att det rör sig om en kvinnlig sådan. Om ingen säger något annat så antas det röra sig om en man även om det lika gärna skulle kunna vara en kvinna.

Trots att vi har två olika personliga pronomen i Sverige, ett kvinnligt och ett manligt, så är det nästan alltid ”han” som används när det talas eller skrivs i allmänna termer, typ i en lagtext. Om ”hon” används så reagerar folk tydligt, då anses möjligheten att det rör sig om en man vara utesluten. Om ”han” används så uppfattas det som normaltillståndet även om det i själva verket är könskodat. Det är i sammanhang som dessa som ”hen” behövs. Där mannen annars lätt blir norm så kan man enkelt förtydliga att det rör sig om en person som kan vara både en man, en kvinna eller varken eller.

Jag tror inte att ”hen” kommer uträtta några underverk för jämställdheten. Däremot tror jag att det är ett litet steg på vägen för att komma bort ifrån ”mannen som norm”-tänket, detta även om man använder ”han” och ”hon” när man talar om en specifik person som man vet könet på.

  • Ordet ”hen” har debatterats länge och väl i både bloggvärlden och övriga samhället. ”Hen” är ett könsneutralt personligt pronomen som oftast används för att ersätta ”hon eller han” när könet är okänt eller man talar i allmänna termer.
  • Förskolan Egalia väckte stor uppmärksamhet när folk fick reda på att de sade ”hen” istället för ”hon” eller ”han”. Nu var det inte så att de på Egalia inte använde ”hon” och ”han” alls men om så hade varit fallet hade deras henanvändande varit ganska extremt i förhållande till hur de flesta använder ordet, som ett praktiskt alternativ till ”hon eller han”.
  • Även att använda ”hen” i situationer där könet är okänt har en feministisk poäng eftersom ”han” ofta används när könet är okänt. Att istället säga ”hen” är ett effektivt sätt att markera att könsidentitet är okänd.
  • Anledningen till att ”han” ofta används när könet är okänt beror på att mannen ses som norm i samhället och kvinnan som undantaget. Det är ett viktigt feministiskt uppdrag att försöka komma bort från det och där kan ordet ”hen” spela en liten roll.

3 reaktioner till “Hen.”

  1. Hej!

    Du skriver:
    ”Om jag vet könstillhörigheten på en person så använder jag ”hon” eller ”han” som personligt pronomen. Jag ser ingen mening med att använda ett könsneutralt pronomen när jag vet könet. För mig blir det bara krystat och dumt, med det inte sagt att det inte funkar utmärkt för andra.”

    Samtidigt har jag noterat att du använder ”hen” om personer vars biologiska kön du känner till (exempelvis: https://twitter.com/sinoes/status/383156337040846848). Själv använder jag ”hen” på det sätt du skriver om i den här texten. Vill du berätta om vad som har fått dig att ändra uppfattning?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *