Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Varför jag använder könsneutralt språk.

Eftersom jag får frågan ganska ofta från, antar jag, nya läsare, så tänkte jag att det är läge att skriva om det igen. Alltså varför jag skriver hen fast jag vet könet på människor. Detta är en förändring jag gjorde i samband med att Dn avrådde sina skribenter från att använda ordet, då jag bestämde att bloggen skulle vara könsneutral. Detta är alltså skälet till att jag konsekvent använder ”hen” och ”en” istället för ”man”, efternamnar alla personer, använder ”föräldrar”, ”partner”, ”syskon” och så vidare istället för motsvarande könade uttryck.

Anledningarna är många. Ett viktigt skäl är att det blev krångligt att alltid välja mellan könsneutralt språk eller inte. Om en hamnar i situationer där en faktiskt är osäker på någons kön eller vill anonymisera så drar en uppmärksamhet till det genom att använda könsneutralt språk bara vid de tillfällena, det blir mer neutralt om en alltid använder det så att folk inte reflekterar över det. Det händer ibland att en inte kan placera människor könsmässigt och då tycker jag att det är bättre om en inte göra en så stor grej av det genom att hålla på och byta språk, alternativt ignorera det och gissa med risk för att göra fel.

Ett annat skäl är att jag tror att det är viktigt med invänjning, både för mig själv och andra. Jag tror helt enkelt att folk får lättare att acceptera ett könsneutralt språk om de ser det ofta, och förhoppningsvis också börjar lägga mindre vikt vid kön när de läser. Jag har själv märkt hur jag började tycka att det var mindre viktigt efter att ha läst mycket text med könsneutralt språk. Detta föregicks av ett inledande skede av förvirring, som alltid med förändringar, vilket å andra sidan gav mig en tankeställare kring hur viktigt jag tycker kön är och varför. Det faller sig mycket mer naturligt för mig att skriva könsneutralt nu än vad det gjorde innan, och det handlar såklart mycket om träning.

Ett tredje skäl är underhållningsvärdet i folk som kommer in och seriöst blir sura över att en skriver ”hen” fast en vet könet. Ofta säger de typ ”men ni [feminister/genusmänniskor] sa ju att ni bara skulle använda det när ni inte vet könet”. De känner sig svikna och lurade, verkar det som ibland. Det tycker jag är roligt. Jag hoppas att även dessa personer kan få sig en tankeställare kring varför de tycker ett ord är så upprörande, även fast jag tvivlar på att de har någon förmåga till kritiskt tänkande.

33 kommentarer till Varför jag använder könsneutralt språk.

  • Rivka skriver:

    Jag har helt klart märkt av en invänjning hos mig själv sen du började skriva könsneutralt. I början reagerade jag varje gång det stod ”en” istället för ”man”, inte så att jag störde mig på det (jag tycker det är ett bra initiativ), men det gick inte att inte lägga närke till det och liksom haka upp sig i läsandet. Men det har blivit mycket bättre nu, jag kan läsa en hel text du skrivit och knappt notera att det står ”en” istället för ”man”, eller, jag noterar det ju, men inte så att det hakar upp läsningen.

  • Alice skriver:

    Hur lågt får man sjunka? Det är en väldigt trevlig attityd du har. Fint att du istället för att debattera istället försöker förminska dina motståndare genom att säga att de är oförmögna till kritiskt tänkande etc.

    Jag ställde frågan då du själv har skrivit att det bara ska vara för att det är smidigt när man inte vet könet. Det är även det argumentet man alltid stöter på. Därför kan man ju tycka att det är ganska idiotiskt när folk byter ut honeller han mot hen. Sedan tror jag inte ett dugg på att feminismen kommer att tjäna på att man byter ut ord till ord som bara tar uppmärksamhet från vad folk egentligen vill säga och gör ett quuerpolitiskt statement. Men men, då vi har olika åsikter får jag väl helt enkelt anta att du inte kan tänka kritiskt.

    Och man känner sig varken lurad eller sviken, kommenterar bara hur ni radikalfeminister inte lever hur ni lär. Du måste ha en väldigt konstig uppfattning av svek och lureri när du tror att folk som ifrågasätter en sådan grej känner sig lurade eller svikna. Med tanke på allt du ifrågasätter ligger du väl och gråter i sängen hela dagarna. Du verkar vara den typen som utåt sätt har ett enormt ego och alltid ska ha rätt, förespråkar saker som låter bra som att man ska hålla en god ton och debatten levande men i själva verket vill du egentligen bara predika för de redan frälsta och verkar inte ha någon förståelse för hur man kan tycka annorlunda för du har ju rätt med stort R. Bredda dina vyer eller uppsök hjälp. Du kan ju inte må bra som förväntar dig såna reaktioner från andra.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Värst vad du blev provocerad. Har ju blockat dig men verkar som om jag får göra om det.

  • brad skriver:

    I personally find it very silly to use the word hen when the gender is known. On the other hand, I find it VERY important to use a gender neutral pronoun when the gender is not known.

    In my opinion, by using the word hen in all cases, you simply are taking away the importance of using hen when the subject’s gender is unknown.

    • kimtheunicorn skriver:

      I think that gender isnt that often known – even if someone has a ”feminine” body and name doesnt mean they’re a woman for example. So its more or less only people who say ”this is my gender” or ”this is my preferred pronoun” where using the genderinclusive ’hen’ is pointless. And even then, if you write -about- someone and the reader doesnt know the gender, using genderinclusive language may prevent the reader from suffering from gender bias.

      That said, if someone says ”i prefer to be called hon” (or han) i do think its rude not to do that. For many people, especially some trans* people, getting ones gender recognized and accepted can be important. I try to use hen as often as possible, but when talking about transmen/transwomen i use han/hon respectively unless they ask me not to. And of course for cis people too if they ask me to.

      • brad skriver:

        I’d counter that and say gender is very often known as we often speak or write about a person who is known to have a certain gender. For example, I might speak to my friend about their sister. Both of us know the gender of the sister and to me it would be silly to refer to the sister as ”hen”. I think that we do know the gender the majority of the time when we refer to someone when communicating.

        • kimtheunicorn skriver:

          That is true when it is someone so close to you both that you both know the gender of the person in question. However, on for example a blog like this, when referring to for example Al Gore (as was done in a previous post that led to a comment asking why use genderinclusive language when the gender is known), first of I don’t know Al Gores gender for sure and we don’t know if Åström does either. Also, many readers might not know the gender of Gore.

          There’s nothing to lose by referring to Gore with genderinclusive language – probably it won’t make any difference, but the difference it could make are only positive (reinforcing acceptance of gender inclusive language, or if Gore doesn’t have the gender most people assume etc).

          • brad skriver:

            I would counter and say that Al Gore is ”allmant känd” to be male so using the male pronoun is simply no issue if the person doing the speaking understands that. If the person doing the speaking or writing isn’t sure then I think a gender neutral pronoun should be required, otherwise not and in that case I see no purpose and in fact a watering down of the more important use of ”hen”.

            As I wrote in another comment, the focus for me of using the word ”hen” is where it really does make an impact and really is very important. That would be any case where the gender is unknown for an individual OR in the case when a pronoun could be used poorly to strengthen gender bias such as the doctor/male nurse/female example.

            I realize that some might argue that hon/han should be removed all together. While I don’t support that view I find it more logical than your position.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Hur menar du att den effekten inträffar. Greppar inte riktigt.

      • brad skriver:

        Let me give an example. Today I was talking generally to my 12 year old about going to a doctor, i.e. not a specific doctor but rather one in general. It would have been very easy for me to make a mistake and to say ”him/han” when referring to the doctor but I was careful not to do that. It is this type of gender assumption based on context, e.g. a doctor is a man, a nurse is a woman, etc. that I find troubling.

        I’d like to see those assumptions end as they contribute directly to the stereotypes and gender bias. I see no such similar problems with using han or hon when the gender is in fact known.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Fattar dock inte varför mitt agerande skulle göra detta mindre effektivt. Alltså jag är helt ok med att du själv inte gör det, men jag tror inte att det skadar att jag gör det, vilket du verkade insinuera.

          • brad skriver:

            Skada is probably too strong of a word to describe what I’m after. To put it another way, I believe the important usage of the word ”hen” to be in those situations where gender truly isn’t known and in particular when the usage of han/hon supports gender ”norms” in a harmful manner. Additionally, I believe it will be much easier to get broad acceptance of the word hen for those gender unknown situations rather than generally. Therefore, general usage makes it harder to gain broader acceptance as it forces the acceptance of the word even when the gender is known.

            Do you support the removal of hon/han all together?

  • Sam skriver:

    Har också kommit till den slutsatsen; för att inte köna någon fel är det bättre att inte köna alls, eller i alla fall tills du har frågat vad den föredrar för pronomen. Och det är en så häftig grej när folk får ta makten över sitt eget pronomen! Är så glad att jag själv fick den möjligheten av nya vänner som frågade vad jag föredrog, och fick mig att inse att jag inte alls ville bli kallad för det som folk alltid kallade mig för innan.

  • Binki skriver:

    Det könsneutrala språket är väldigt uppfriskande, och lätt att vänja sig vid. Språk förändras kontinuerligt, både medvetet och omedvetet, så jag kan inte förstå denna upprördhet över några futtiga pronomenförändringar.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Nej, det är konstigt. Skönt att ”hen” trots detta vinner ny mark.

  • Henny skriver:

    Varför kallar du dig själv för Fanny?
    Blir det inte enklare och mindre komplicerat om alla namn ersätts med det könsneutrala namnet Henny.
    Alla som kommenterar borde också ta efter detta och från och med nu kalla sig själva (och andra) för Henny!

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Hur skulle det förenkla något menar du? Det är ju relevant att göra skillnad på individer.

  • Hanna skriver:

    Jag undrar hur du ser på varje persons rätt att själva välja pronomen. För mig är en av de starkaste argumenten för hen att det faktiskt finns människor som vill tilltalas med detta pronomen, som inte känner sig bekväma med han/hon. Men då tänker jag att det på samma sätt måste vara alla människors rätt att definiera sig själva, även om man vill vara han/hon.

    Håller annars med om din argumentation, men just argumentet ovan tycker jag är problematiskt.

    Sen vill jag bara säga att även om jag står bakom principen att efternamna, eller iaf vara konekvent med detta då det finns en könad dimension, så har det flera gånger hänt att jag inte vetat vem du pratat om i din text. Speciellt när du omnämner personer med vanliga efternamn som Andersson etc.
    Själv försöker jag att konsekvent att först omnämna en person med för+efternamn i fall någon inte känner till hen, och när jag sedan återrefererar använder jag efternamnet. Förstår att detta inte funkar för dig, men kände ändå att jag ville påpeka att dina texter ibland inte går att förstå.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Generellt brukar jag länka till något annat när jag skriver vanliga efternamn, och då tänker jag att en kan gå in där och kolla. Det är ju inte alltid att en vet vem det är även om en skriver för och efternamn. Säger t.ex. ”Lena Andersson” dig något (för att exemplifiera med senast jag skrev om någon med efternamnet Andersson)?

      När det kommer till att få definiera sig själv kan en kanske tycka att det vore optimalt, men jag tänker att vi idag lever i en värld där det finns en stor press på att definiera sig som en hon eller en han, och därför kanske en borde öka acceptansen för hen först. Sedan blir det såklart hemskt knepigt om jag ska fråga varje person jag skriver om.

      • Hanna skriver:

        Ja, Lena Andersson vet jag vem det är, och jag minns att det var en av de gånger jag först blev förvirrad men sen fattade.

        Sen har det hänt även nån gång när du skrivit om typ Cissi Wallin, men där är det nog mer för att hon verkligen alltid omnämns med hela namnet så när man läser bara efternamnet kan det bli lite förvirrat och ta en stund att koppla just för att det är ovant.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Ser en på, jag skulle nog inte kopplat bara på namnet. Oavsett så tänker jag att det ofta framgår av något jag länkar till eller att det är ganska oviktigt pga är ändå inte just vem personen är som räknas, men det är klart det försvårar i vissa sammanhang.

  • Zooey skriver:

    Jag håller med om allt här och försöker själv skriva (och tala) så könsneutralt som möjligt. Men jag tycker det är väldigt svårt att vänja av sig vid ”han”, ”hon” och ”man” i tal. Pratar eller bara skriver du könsneutralt? :)

  • Haj kul att läsa även om det var ett tag sen du skrev det :)

    Har själv börjat använda en istället för man nu och ska försöka lite mer
    när jag pratar, är mestadels nör kag skriver som jag använder könsneutralt. Haha börjar störa mig/haka upp mig på texter som använder man haha :)

    Dock är jag lite frågande till att henna när en vet könet på personen, även fast det kan bara svårt utan att fråga pronomen på personen först, men precis som transpersoner inte vill att en hannar eller honnar dom så kan en tänka sig att en ska spela likvärdigt att respektera personer som vill bli hannade eller honnade. Dock kan jag förstå att isåfall kanske det bryter mot att skriva helt könsneutralt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv