Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Hår.

Jag kollar ju ganska ofta på Top Model och i varje säsong så ska tjejerna få sina makeovers i håret vilket alltid är extremt känsloladdat. Jag tycker att det är väldigt fascinerande med tanke på att alla tävlande är medvetna om det här momentet i tävlingen, det kommer liksom inte som någon överraskning. Ändå så är det varje gång någon som totalt bryter ihop.

Kvinnor som har rakat eller till och med bara kortklippt hår vittnar om att de ofta hör att de är modiga av kvinnor som säger att de själva aldrig skulle våga, trots medvetenheten om att det växer ut igen. Många cancerpatienter vittnar om att just hårtappandet var det jobbigaste i sjukdomsupplevelsen.

Jag tänker att just håret för kvinnor verkligen är nyckeln till just att behaga. Långt hår uppfattas som ofarligt och kvinnligt, behagfullt. Klipper man det kortare så uppfattas man som rebellisk och tuff.

En annan sak är att äldre kvinnor förväntas klippa sig kort alternativt sätta upp håret mer eller mindre konstant. Man ser väldigt sällan äldre damer med långt utsläppt hår.

Jag tror det finns få saker som förknippas så mycket med kvinnlighet som just långt hår. Samtidigt så ska kvinnor vara hårlösa på alla andra ställen på kroppen vilket är lite märkligt med tanke på att det egentligen är övrigt kroppshår som är ett tecken på mognad, alltså att man är en kvinna. Det är ändå himla intressant tycker jag, hur vissa saker får så otroligt starkt symbolvärde i vår kultur.

12 kommentarer till Hår.

  • Karl skriver:

    Jag minns att jag funderade över fenomenet att äldre kvinnor sällan har långt (utsläppt) hår redan när jag var liten, och att jag frågade en kvinnlig släkting om det då. &rduqo;Därför att annars ser man ännu gamlare ut!” fick jag till svar. I populärkultur är äldre kvinnor med långt, utsläppt hår ofta häxor. Även många män som förlorar hår med åren uppfattar det som pinsamt, annars skulle det inte finnas marknad för (ibland rent skadliga) produkter som döljer eller motverkar det. Det är ju en specifik effekt av manliga könshormoner, och man kunde vänta sig att det skulle värderas positivt om man ville framhäva könsattribut, men samtidigt förknippas det väl med åldrande, som inte värderas högt i vår kultur.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Att manlig håravfall är skamlig vet jag, men det är först när det kommer till just avfall som det är det. Typ frisyrer/färg är inte alls lika känsligt för män skulle jag säga.

      • Karl skriver:

        Ja, det låter rimligt. Har intrycket att kvinnor t.ex. oftare färgar grått hår än män (kanske även män med någorlunda mycket hår kvar). I övrigt verkar det som om det alltid förekommit en massa mytbildning kring hår och hårförlust; se på bibelhistorien om Simson, med styrkan i håret. Carl-Herman Tillhagen har i boken Vår kropp i folktron ett avsnitt om skallighet, där han ger exempel på föreställningar som att troll är skalliga och att skalliga människor kan trolla.

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Är väl ganska återkommande inom de flesta kulturer som jag förstått det. Inom många religioner täcker man ju håret, i Indien är det ngn slags ritual att raka av sig det etc.

  • Kissowa skriver:

    För ungefär 1½ år sen klippte jag av mitt långa hår som gick ner över rumpan till en väldigt kort frissa, en fauxhawk. Första gången jag gick ut på krogen efter det fick jag frågan om jag var flata. Två gånger. Uh, va?

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Förvånar mig inte det minsta. Skönt sätt att slippa klantiga raggningsförsök på.

  • Mia skriver:

    jag uppfattade huvdhår och fingernaglar som jämlika i snyggstatus tills jag klippte av håret för första gången 2009. Jag vet inte hur många gånger någon med lysande ögon frågade ”Vad tycker din mamma om det där?” och liknande. Fy fan vilket uppvaknande det blev

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Lustigt att de frågar vad din morsa tycker. Nu vet jag förvisso inte din ålder, men kan tycka det är en märklig fråga att få oavsett.

      • Mia skriver:

        Jag var 19 och fattade inte heller vad det menade först. Men efter att ha funderat mycket av alla sjuka reaktioner tolkade jag det som att min mamma hade misslyckats att uppfostra mig till en riktig tjej i deras ögon. Behaga behaga…

  • SannaM skriver:

    Kommenterar trots gammalt inlägg (normbrytare!!) för jag funderade på hår just ikväll. Unga tjejer och flickor ska ju definitivt ha långt hår på huvudet, och det är inte axellångt som gäller ens utan långt ner på ryggen. På högstadiet där jag jobbar går ca 240 tjejer och ALLA har långt hår. Är inte det helt galet? Min systers klasskompis blev mobbad pga att hon hade kort hår i femman – även av vuxna.

Arkiv