Harry Potter och äktheten.

Minns när man var typ 13 och läste Harry Potter, då fanns det en massa personer som läste ”riktig” fantasy som tyckte att HP var så himla dåligt eftersom det inte var lika ”äkta” som t.ex. sagan om ringen. Så himla löjligt.

Harry Potter är ju verkligen helt otroligt bra, underbara böcker som slukade en hel generation och fick otroligt många människor att ta sig igenom tusentals sidor.

Blir alltid så himla irriterad på folk som hänger upp sig på att saker ska vara ”äkta” på olika sätt. Kan det inte bara få vara precis vad det är?

Apropå Harry Potter så har Hanna dragit igång en genusbokcirkel med Harry Potter-böckerna. Är inte tillräckligt fäst vid Hp för att delta själv, men tycker att det är ett kul initiativ att läsa böckerna man älskade som liten med en ny analysmetod.

14 reaktioner till “Harry Potter och äktheten.”

  1. Sagan om ringen trilogin har ett mycket svårare och mer gammaldags språk så det är inte så konstigt att fler ungdomar runt 13 år läser Harry Potter. De böckerna är roligare än vad Sagan om ringen trilogin är.

    1. Har aldrig gett mig på sagan om ringen, men har greppat att det inte riktigt är en ungdomsbok.

  2. Jo, men människor behöver inte vara så jävla nedlåtande jämt. ”Du läser inte riktigt fantasy”. Allt är väl riktiga böcker och de som sägs vara fantasy är väl också riktig fantasy. Om någon förstår vad jag menar.

    Jag älskar både sagan om ringen och harry potter och så är det med de flesta jag känner. Har alrig stött på att någon sagt så där till mig. Men sjukt tråkigt för de som har 🙁

  3. Det där är ju ett ganska återkommande fenomen, på flera håll inom kulturen. ”fin” och ”ful” litteratur ska alltid ställas emot varandra och det som många läser blir automatiskt mindre fint eftersom fint måste vara exklusivt. Jämför till exempel hela diskussionen kring Läckberg som skriver böcker som jättemånga läser och därmed automatiskt tappar jätte mycket prestige för om man skriver så att vanliga döingar orkar och vill läsa – ja då kan man inte vara så begåvad egentligen.

  4. Någonstans tycker jag att den som automatiskt placerar Sagan om Ringen högre upp på finhetslistan p.g.a. det mer komplicerade språket missar att Tolkiens böcker är skrivna i en tid när skriftspråket var annorlunda än nu. Vad jag vet prisades böckerna inte som något språkligt genidrag DÅ (inte nu heller, hoppas jag, för mycket av den blomstrighet som tillskrivs Tolkien ligger i Ohlmarks översättning, sägs det ju; inte för att jag har parallelläst och jämfört).

    Jag gillar att lägga mig i mitten, så jag skulle nog vilja säga att det finns bättre och sämre fantasy, precis som det finns bättre och sämre inom andra genrer. Jag (som läser mycket fantasy) stöter ibland på folk som inte gillar fantasy som har uppfattningen att om man gillar fantasy, så tycker man att alla böcker är bra, bara de innehåller drakar och trollkarlar, typ. Så är det ju inte (eller?). En dålig historia blir inte bra bara för att man låter den handla om trollkarlar, den blir bara en dålig historia om trollkarlar. Ett dåligt språk är dåligt oavsett miljön. Jag skulle absolut inte sätta HP som exempel på dålig fantasy (däremot kanske man gör det om man är vuxen och missar det uppenbara att HP faktiskt egentligen är en barn/ungdomsbok; liknande har ju f.ö. även gjorts med Sagan om Ringen, som bl.a. fått skit för att den innehåller för lite sex). Dålig fantasy är, tycker jag, t.ex. Terry Goodkinds böcker om Rickard Skiffer, som har ett språk som typ min lillasyster spöade när hon var fjorton och hade författardrömmar. Men jag har sett folk som tycker att de böckerna är skitbra, och det är inte som att jag drar igång värsta diskussionen då. Man måste ju få läsa vad man vill!

    Sedan tycker jag att det blir svårt när vissa böcker blir allmänt bespottade så till den grad att man nästan inte FÅR tycka att de är dåliga, eftersom man då automatiskt blir placerad i något slags elitistfack. Jag har försökt ge både Läckberg och Marklund en ärlig chans, men jag tyckte verkligen att böckerna sög. Är jag en allmänbefolkningsföraktande elitist då? Jag läser ju liksom en hel massa annat skräp, så det känns väldigt konstigt.

    1. Underbart att den fått skit pga avsaknad av sex. Som om det avgjorde kvaliten.

  5. Rowling utnyttjar fantasygenren för att skriva en utvecklingsroman i sju delar. Språket och berättarstilen växer med personerna. Det är strålande!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *