Hela mitt liv har jag anpassat mig efter män, jag tänker inte göra det i feminismen också.

Vad som stör mig i hela frågan om manshat: att en som ickeman alltid ska vara den ”större människan” och ha förståelse för mäns skit. Nej tack. Jag är trött på att vara den större människan, jag är trött på att ursäkta mäns skit med att jag ska ha förståelse för dem. Jag går inte med på det längre. När män ger mig skit får de skit tillbaka, så enkelt är det. Den mån som inte har förståelse för detta har inte förståelse för min situation i patriarkatet och är därför heller inget att ha i den feministiska kampen.

Jag är trött på att anpassa mig för mäns skull, jag har gjort det hela livet och jag tänker inte göra det i ett sammanhang som ska handla om kamp för mina rättigheter.

Frigörelse kommer inte komma ur ytterligare anpassning, det kommer ur kompromisslös kamp. Och i den måste vi alltid alltid sätta ickemäns frigörelse framför mäns sårade ego.

En kommentar till “Hela mitt liv har jag anpassat mig efter män, jag tänker inte göra det i feminismen också.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *