Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Hur kan en säga sig företräda människors lika värde och inte vilja kämpa emot strukturer?

Twittrade om hur soft det måste vara att vara liberal och medelklass eftersom en då tror att alla ens framgångar i livet beror på ens eget slit. En person menade på att hårt slit lönar sig oavsett. Nå, detta må vara sant, inte vet jag, men fortfarande så är ens bakgrund en väldigt avgörande komponent i var en hamnar, skulle säga att den står för i alla fall 80-90 % om en begränsar sig till olika människor i Sverige. Jag påtalade detta och fick ett smått nedlåtande svar som löd ungefär: ”nej, världen är inte rättvis, men en får jobba ifrån sin utgångspunkt”, underförstått att det inte är någon mening med att kämpa mot strukturellt förtryck utan att det bästa är att bara svälja det och köra på. Kämpa hårdare.

Detta är standardsvaret från liberaler när en påtalar att det finns strukturella faktorer som påverkar människors levnadsbana. Först ett förnekande, sedan ett uppfodrande ”jamen kämpa på så blir det bra, hårt slit lönar sig”. Läste bland annat en debattartikel av Cwejman med titeln ”offra offermyten”, som tyvärr verkar vara nedtagen men som finns i en cachad version här,  som handlade om att invandrare inte borde tänka så mycket på att de är strukturellt förtryckta utan istället borde kämpa hårdare:

Många av de jag växte upp med uppmanades av sina föräldrar att anstränga sig dubbelt så hårt. De insåg att deras barn hade sämre ekonomiska förutsättningar men också färre kunskaper om samhället, dess arbetsmarknad och sociala koder än de jämnåriga kamraterna. Därför var kraven högt ställda. Man visste att det inte gick att falla tillbaka på något.

Cwejman erkänner alltså det strukturella förtrycket. Hen medger att den som har invandrarbakgrund måste jobba dubbelt så hårt för att nå samma resultat. Ändå ser hen inte detta som ett tecken på ett samhälle som måste förändras, utan endast som ett argument för att den enskilda individen måste kämpa hårdare. Lösningen på strukturellt förtryck är därmed given: kämpa dubbelt så hårt. Tyvärr är det ingen kamp emot förtryck som åsyftas här, utan en kamp för att personligen få komma in i samhällets finrum, eller ens kunna leva ett någorlunda drägligt liv. Det spelar inte roll om enskilda individer gör detta, förtrycket kommer ändå kvarstå.

Dessutom så är det där ”hårda slitet” som det alltid talas om ingen obetydlig småsak. Att slita mer på arbetet är ingenting en bara väljer att göra, utan det är något som tar på en. Det tar av ens tid och ens kropp, ja faktiskt av ens liv. Det handlar inte bara om typ målmedvetenhet utan det handlar om att strukturellt förtryckta måste ge mer av sig själva för att kunna nå samma resultat som någon som inte är förtryckt. Det handlar om att slita mer på sin kropp och sitt psyke, om att offra mer av tiden med vänner och familj. Detta kommer inte heller att upphöra när en ”kommit in” och ”nått framgång”, utan överpresterandet är något en måste fortsätta med även efteråt. Det som strukturellt förtryckta personer betalar med är alltså sina liv. Det är liksom ingen småsak detta, även om det är så vissa försöker framställa det genom att säga att det ”bara” är att kämpa hårdare.

Det förbryllar mig att en person som är uttalat liberal och borde ha någon slags idé om människors jämlikhet och okränkbara värde kan se och erkänna förekomsten av strukturellt förtryck och ändå inte vilja lösa det på ett politiskt plan. Jag trodde att det var en grundläggande idé inom liberalismen att människor ska ha samma möjligheter i livet. Vissa liberaler går runt detta genom att helt enkelt förneka att det existerar förtryckande strukturer över huvud taget, vilket må vara idioti men åtminstone troget ideologin, men detta resignerade konstaterande av strukturer som sedan ändå följs upp av ett ”men det är inget att göra åt, utom att kämpa hårdare såklart” övergår mitt förstånd. Hur kan en säga sig företräda människors lika värde, frihet och så vidare och samtidigt inte vilja kämpa emot strukturer som utgör en faktiskt begränsning av dessa.

14 kommentarer till Hur kan en säga sig företräda människors lika värde och inte vilja kämpa emot strukturer?

  • brad skriver:

    Yep, and you don’t need to bring in förtryck to get the discussion started. It has very much to do with the ”starting point” in life as well as the structures ones meet along the way.

    btw – It is very possible to combine the Liberal attitude with one that does address structural inequalities. They are not mutually exclusive by any means.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Ja, det finns ju en del liberaler som gärna talar om strukturellt förtryck. Upplever dock att det är ganska ovanligt inom svenskt liberal debatt generellt.

  • Emelie skriver:

    Detta är första gången jag verkligen uppskattar ditt könsneutrala språk, eftersom jag inte visste vem Cwejman var.
    Att inte veta fick mig att febrilt fundera på vilket kön hen kan tänkas ha, och försökte könsbestämma utifrån det du skrev om krönikan. Samtidigt som något fick mig att inte vilja klicka på länken för än jag läst klart ditt inlägg.
    I mitt enfald tänkte jag ta ställning till personens krönika EFTER jag fått reda på vilket kön hen har. Som om det skulle ha betydelse.
    Insåg snabbt att detta var en liten utmaning för mig själv. Vill gärna inte gärna bestämma orsaken till människors åsikter utifrån dess kön, men kom på mig själv att vilja göra precis detta.
    Detta med ditt könsneutrala språk har ju ifrågasatts av en del, och jag är inte en av dem, men ändå är jag inte sen med att erkänna att det är svårt att vänja sig vid, eftersom en är så van vid att könsbestämma för jämnan.
    Insåg dessutom att ett sådant språk du skriver på bör underlätta för de som sympatiserar med feminismen och de som inte gör det att kommunicera. När en skriver som du, så utelämnar en fördomar om kön och möjliga avfärdanden av individens åsikter, och kan istället fokusera på och diskutera sakfrågan.

    Angående krönikan
    Jag har sällan funnit likar i den liberala rörelsen. Däremot är jag inte främmande för att tala om individuella val en människa gör i sitt liv. Men tycker liksom du att det är märkligt att erkänna ett strukturellt förtryck för att sedan inte vilja göra något åt det.
    Att Cwejman’s föräldrar tjatade konstant om hur viktigt det var med skolan kan jag tänka mig beror på deras egna misslyckande (ett misslyckande som beror på många olika faktorer och inte bara de ”individuella valen”). De själva kanske hade relativt bra arbeten i landet de flydde/flyttade från. Kanske sådana arbeten de var utbildade till, hade erfarenhet i eller helt enkelt tyckte om. Men i dagens Sverige och så som vårt land såg ut när hens förändrar kom hit, så fick de kanske inte ens skuggan av en chans till liknande arbeten. På grund av strukturellt förtryck. Fördomar. Såklart försöker de få sina barn att lyckas bättre, eftersom de själva misslyckats.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Halva poängen är ju att det är svårt att vänja sig, jag hoppas att folk kan få upp ögonen för hur mycket de avgör efter kön då, vilket du ju verkar ha gjort!

  • Fanny, du har rätt i att liberalismen värderar människor lika och självfallet ser det som självklart att alla ska få en bra start i livet.
    Talet om strukturer krånglar till saker. Lite för akademiskt. Det är en gammal accepterad sanning att den som växer upp i ekonomiskt och politiskt fattig miljö har sämre framtidsutsikter än andra.
    Men sedan de fattiga blev en minoritet här i landet så har kunskapen om detta försämrats. Att stödja dem ”där nere” är ett evigt gnetande som aldrig får upphöra.
    Detta gäller givetvis även i arbetslivet.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Hur menar du att strukturer krånglar till saker? Tycker det är ganska lätt att begripa. Verkar mer krångligt att förklara orättvisor utan strukturer. Vidare så är det lite konstigt att förkasta en verklighetsbeskrivning för att det är för komplicerad; verkligheten är inte enkel.

  • Personligen föredrar jag en enklare, mer lättbegriplig svenska. Ordet struktur har många synonymer. Vanligen menar man uppbyggnad eller system. Det kan också betyda yta. Och mycket annat. Menar man till exempel underläge kan man ju skriva underläge. Menar man fattigdom kan man skriva fattigdom. Och så vidare.
    Men var och en får ju välja sitt eget språk och hoppas det är begripligt för läsaren. Själv är jag inte särskilt rabiat på den här punkten.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Okej, så att ett ord har flera betydelser gör att en inte ska använda det? Det verkar som om det skulle krympa möjligheterna för vad vi kan säga väldigt mycket. Det är väl bara att fråga var personen menar om det är oklart, men ofta kan en ju begripa utifrån kontexten.

      Min undran är om det är själva ordet som är problemet, eller om det är teorierna bakom. Är det bara ordet så är det en lite konstig feedback på inlägget att lägga fram det som en kritik mot själva innehållet. Om det är innehållet eller teorin u menar får du nog fokusera lite mer på att kritisera det innehållsligt.

      En behöver inte vara rabiat för att använda ett ord som strukturer. Fånigt av dig att insinuera det.

  • Som du väl inser vet jag vad struktur kan betyda. Nämligen många saker. Och då är det faktiskt inte fånigt att efterlysa en precisering i det enskilda fallet.För dig handlar det uppenbarligen om en teori. Du betecknar dig som kommunist, Kan det ha med saken att göra?
    I en diskussion är jag noga med fakta. Sen får vi acceptera varandras olika ideologiska förhållningssätt.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jamen be mig precisera då istället för att förkasta att jag använder ordet alls. Förstår inte vad det skulle ha att göra med att jag är kommunist att göra, eller vad din noggrannhet med ”fakta” har med saken att göra.

    • emil skriver:

      Om en diskuterar samhället är det ju rimligt att anta att ordet struktur används med en samhällsvetenskapligt betydelse, inte i betydelsen textur. Diskuterar man mänsklig anatomi och någon använder ordet ”slida”, känner du dig då nödgad att påpeka att vi inte vet om det är delen av det kvinnliga könsorganet eller ett knivfodral som åsyftas?

      Att strukturer existerar är inte en teori, det är ett observerbart faktum. Hur strukturer påverkar oss och hur de uppkommer däremot finns ju ett flertal förklaringsmodeller kring, alltså teorier.

  • Nå. Jag försökte bara påpeka att jag inte förstår hur strukturen ser ut i det aktuella ämnet. Handlar det bara om det enkla faktum att fattiga befinner sig i underläge? Huruvida det handlar om ideologi är det inte min uppgift att förklara.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Det är tråkigt för dig att du inte förstår. Det finns emellertid ingen brist på texter som förklarar hur såväl klassamhället som rasism fungerar och tar sig uttryck. Att du är okunnig och inte vill fylla ut dina kunskapsluckor är inte mitt fel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv