Jag föredrar att diskutera saker som berör folk på riktigt.

En argumentationsmodell som är förbluffande vanlig kring till exempel sexistisk reklam är följande: ”jag har inget emot att män eller kvinnor objektifieras, men varför diskuterar vi bara objektifieringen av kvinnor och varför blir det inte en lika stor grej när en man objektifieras” där den huvudsakliga poängen inte är att kritisera objektifieringsdebatten som sådan utan bara att säga att det måste vara ”lika”. Samma modell hör en kring rasism (varför diskuterar vi den här rasistiska nidbilden men inte den här stereotypen av en vit person). Poängen är nästan alltid att personen ifråga inte bryr sig om den där grejen egentligen, men tycker att den också ska diskuteras i rättvisans namn.

Jag undrar i mitt stilla sinne hur en kan vara så neurotisk kring att en inte alltid står i fokus att man alltid måste dra uppmärksamheten till sig själv i debatter oavsett vad det rör sig om. Om en nu inte tycker att det finns et problem med till exempel rasism mot vita, varför ska det då diskuteras? Det faller sig väl naturligt att en diskuterar saker där det faktiskt finns upplevda problem och inte uppehåller sig med ickedebatter.

Objektifieringen av kvinnor diskuteras mer än objektifieringen av män för att den helt enkelt är betydligt mycket mer omfattande, och svårare än så är det inte med den saken. ”Vi” diskuterar inte heller varenda objektifierande bild som produceras, då skulle vi fan inte göra annat. Det som diskuteras är ibland extremfall, men framförallt ett fenomen där man knappt kan interagera med sin omvärld utan att få hundratals bilder av avklädda, åmande kvinnor i sexiga poser och med särade läppar upptryckta i nyllet. Det rör sig inte om enskilda bilder, det rör sig om ett helt jävla samhällsbygge.

Om en faktiskt tycker att något är ett problem så tycker jag att en kan ta upp det istället för att likt en femåring gnälla om saker som någon annan hade kunnat uppleva som och diskutera som ett problem istället för vad de nu diskuterar nu. Kanske skulle någon lyssna och diskutera frågan (vilket förövrigt görs rörande en massa ideal och normer som drabbar män), kanske skulle det upplevas som irrelevant. Poängen är att denna metadiskussion om saker någon annan hade kunnat uppleva som ett problem och diskutera istället är så satans tröttsam.

Om nu ingen har tagit illa vid sig av en reklam, varför ska den diskuteras? Jag diskuterar gärna mansfrågor där folk faktiskt upplever ett problem (med vissa undantag) såsom mäns utrymme för att visa känslor, mäns kontakt med sina barn och så vidare. Däremot vill jag inte diskutera mansfrågor där inte ens den som tar upp dem faktiskt upplever situationen som problematisk. Det är ju fan bara en ickefråga, något som diskuteras för sakens skull och inte för att det i realiteten upplevs som ett problem. Tack, men då föredrar jag att diskutera saker som faktiskt berör folk på riktigt.

3 reaktioner till “Jag föredrar att diskutera saker som berör folk på riktigt.”

  1. Håller med. Alla olika grupper i samhället har inte samma relation till alla olika fenomen. Det skulle vara skitmärkligt att begära att en ska diskutera tillgängligheten i samhället för personer utan funktionsnedsättningar, bara för att det ska vara ”rättvist”, så jag förstår inte riktigt varför många begär lika meningslösa diskussioner när det kommer till kön och hudfärg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *