Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Kamp kommer före försoning.

Då och då hyllar människor så kallad försoningspolitik, politik som går ut på att olika stridande grupper ska förlåta varandra och kunna leva med varandra. Det talas om att människor som kämpar emot rasism, sexism och kapitalism ska ”lägga ner sina vapen” och ”försonas” med de som förtrycker oss.

Det talas om att hämnd inte löser någonting. När en talar om politisk kamp emot förtryck som ”hämnd” så skapar en bilden av att det finns två jämstarka grupper som strider mot varandra och turas om att göra varandra illa, ungefär som att till exempel kvinnor och män, vita och rasifierade, förtryckte varandra lika mycket men i olika ordning.

Jag är helt emot olika former av politik som går ut på att hämnas för gamla oförrätter. Politik för mig är inte en fråga om att skipa rättvisa utan om att skapa ett samhälle som är bra för alla att leva i, såväl män som kvinnor, arbetarklass som kapitalister och så vidare. Där är vi inte nu.

Kravet att förlåta åläggs människor som i denna stund blir utsatta för förtryck, och det är jävligt orimligt. Försoning är något som kan äga rum EFTER att förtrycket har upphört, inte när det fortfarande står i full blom. För oss att ”försona” oss med våra förtryckare är att också acceptera att fortsätta bli förtryckt. Hur kan någon förvänta sig det?

Det är inte som att feminismen, socialismen eller antirasismen handlar om gamla oförrätter, utan dessa rörelser tar avstamp i saker som sker just nu, bekämpar rasism, sexism och klassklyftor som existerar idag. Vi kan inte ”försonas” med de som fortfarande förtrycker oss.

Först och främst måste vi bekämpa förtrycket, sedan kan vi börja diskutera försoning. Men jag tror inte att det är många som vill ”hämnas” på sina förtryckare, de flesta vill nog mest bara leva utan att bli utsatta för förtryck. Och det är väl inte så jävla farligt?

5 kommentarer till Kamp kommer före försoning.

Lämna ett svar till Cornelia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv