Man kan inte läsa sig till psykiskt välbefinnande.

Denna kurs som alla tjejer i högstadiet i Lundvika kommun ska gå verkar så jävla vidrig. Alltså, det är en skitbra grej att förebygga psykisk ohälsa men för det första tvivlar jag på att depression är något man kan förebygga genom en jävla kurs, speciellt inte då fokus ligger på att tänka ”positiva tankar” (jävla hittepåbegrepp) och distrahera ”negativa tankar” genom att typ göra pedikyr och hitta på namn till sina framtida barn (hej könsroller och heteronormen!). Dessutom så är väl depressioner knappast vanligare hos tjejer än hos killar?

Jag tror dessutom att initiativ som dessa skapar mer skam kring psykisk ohälsa. Dels för att man förutsätter att det skulle vara könsbundet men också för att man skapar en väldigt individualiserad syn av hur problemet ska lösas. De tio procent som blir deprimerade förväntas lösa det hela genom att göra lite pedikyr, och så var det inget mer med det. Samhället har gjort sitt och det är upp till individen att må bra. Jag tror att det mest leder till en extremt schablonartad bild av psykisk ohälsa, där alla förutsätts må dåligt av samma skäl och ha samma lösningar på sina problem, något som i slutändan endast kan vara negativt.

Om ni vill hindra psykisk ohälsa bland unga föreslår jag att ni satsar pengar på skolhälsovården, det lär vara den i särklass mest effektiva metoden. Att tvinga alla tjejer till att genomföra någon jävla skämtkurs för att en av tio är deprimerade är inte konstruktivt, lägg då hellre resurserna på att ge de som faktiskt mår dåligt individanpassad hjälp och att skapa en trygg och inspirerande miljö på skolan. Man kan inte läsa sig till psykiskt välbefinnande.

9 reaktioner till “Man kan inte läsa sig till psykiskt välbefinnande.”

  1. Det finns ju en annan aspekt på det här också, och det är hur man bidrar till osynliggörandet av psykisk ohälsa hos killar. Det är inte direkt som att det är någon nyhet att tjejrollen (och även kvinnorollen, när de vuxit upp) ger mer utrymme för att må dåligt än vad killrollen gör, och vad leder det till?

    Jag har f.ö. rent allmänt väldigt svårt för den här inställningen att livet är något slags projekt som man förväntas jobba på och lyckas med efter insats. Typ ”ah, så du mår bra och fungerar, vad duktig du har varit” och ”oj, så du mår dåligt och fungerar inte, vad har du då gjort för fel?” Hej reproduktion av den gamla fördomen att det är ”ok” att må dåligt i kroppen och ”inte ok” att må dåligt i knoppen – och för den delen att det skulle finnas några vattentäta skott mellan kropp och knopp.

  2. Saxat från min egen blogg: ”Läser Amanda Carlssons essä Sjuk i huvudet eller kanske inte ändå… i antologin Ätstört. Det handlar om ätstörningar förstås, men då hon skriver om hur sjukdomar uppfattas och hur det skapas en bild av vem som drabbas av sjukdomar beroende på hur de porträtteras i media och reklam börjar jag tänka på min egen sjukdom. Amanda skriver om hur kvinnliga patienter i större utsträckning än manliga får en psykiatrisk diagnos, även om samma symtom uppvisas hos båda könen. Hon tar depression som exempel på en sjukdom som feminiserats, där vår uppfattning om vem som kan lida av sjukdomen påverkats av hur den porträtterats.” http://peachmebaby.wordpress.com/2011/12/17/annu-en-hemsnickrad-teori/

  3. När jag gick i gymnasiet hade vi schemalagd KBT-terapi varje tisdag eftermiddag. Jag brydde mig inte så mycket men jag vet flera stycken som tyckte det var skitjobbigt att vi skulle skriva typ en ”känslodagbok” där vi skulle beskriva alla våra känslor. Känns rätt oseriöst att alla flickor på hela skolan ska behöva gå en kurs mot depression, kommer det inte osynliggöra de som verkligen är deprimerade och verkligen behöver hjälp?

    1. Tjejer som mår dåligt blir deprimerade, ätstörda, utvecklar självskadebeteenden. Killar som mår dåligt blir utagerande, börjar ta droger, dras in i kriminell verksamhet. Varför är det bara tjejerna som ska få verktyg (dessutom helt felaktiga!) för att ta sig ur sitt dåligmående? Ska man se det rent samhällsekonomiskt så kostar killars dåligmående dessutom samhället mer pengar än tjejers gör, eftersom tjejer ofta lider i det tysta.

  4. Ska man ha en kurs för att motverka depressioner så tycker jag att den borde gå ut på att berätta vilka olika stödinsatser som finns för unga med psykiska ohälsa, hur eleverna kan få kontakt med dessa och ge exempel på när det kan vara aktuellt.

  5. Väldigt konstig kurs… pedikyr, filosofera om vad ens barn ska heta etc?! Wtf, det kallas fritid. Och det är ju killar som mer sällan kommer ur depressioner, så varför ska bara tjejer gå? Sannerligen en skum kurs. Dock är ”positiva tankar” alltid bra o ha, negativa tankar leder direkt till stress och ångest.

    1. Ja, det är jättebra att ha en positiv grundinställning till livet. Men att använda positiva tankar för att tänka bort dåligmående, dålig självkänsla och så vidare är bara ren bullshit tycker jag. Det förminskar ju verkligen personen och hennes känsloliv att föreslå typ ”när du känner att du inte tycker om dig själv, tänk ’jag är bra’!” Det funkar liksom inte riktigt så. I KBT hade den personen antagligen fått lära sig att avbryta innan tankarna går för långt eller låta tankarna ta en annan väg, men det går liksom inte att flåshurtigt heja sig själv ut ur en depression.

      1. Nej nej, men i allmänhet så är det bättre med positiva tankar istället för negativa. Men denna kurs handlar ju inte om att få dem ur en depression, utan att förhindra den. Självklart gäller det inte att bara ”tänka glada tankar” så blir man aldrig deprimerad, men t o m fysiska sjukdomar så som cancer blir värre med negativt tänkade. Så positiva tankar är aldrig en dålig sak.

Lämna ett svar till Sara Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *