Mary and Max.

För drygt en vecka sedan såg jag och Emanuel Mary and Max på bio.

Filmen handlar om en mobbad tjej som skickar ett brev till en slumpvis utvald person, som råkar vara den autistiska new york-bon Max. Deras brevväxling utvecklas till en djup vänskap och de får båda ut mycket av varandra. Jag tänker inte skriva mer om själva innehållet, för det skulle förstöra filmen, men den var verkligen otroligt fin. Animation var assnygg och historien väldigt söt och rörande, jag började gråta ca 5 ggr under filmen, men det har nog mer med mina hormoner att göra.

Max.

Jag älskar hur de skildrat Max i filmen, han ger verkligen en autistiskt intryck. I en scen blir han arg och skriver ”Jag känner en massa känslor just nu, nu ska jag lista de känslor jag känner i den ordning de känns mest”, fruktansvärt roligt och träffsäkert. Sen älskar jag hans ångestanfall och han sökande efter trygghet, det känns väldigt trovärdigt.

Marys mamma.

Mary.

De lyckas också bra med att skildra tragiken i historien på ett lättsamt och komiskt sätt, utan att det för den sakens skull förlorar tyngd eller blir svulstigt. Marys hemförhållanden är tragiska, men skildras med glimten i ögat, Maxs ångestattacker lika så.

Hursomhelst är det en film jag kan rekommendera.

En kommentar till “Mary and Max.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *