I frågan om menskonstens vara eller icke vara så har mycket sagts och åtskilligt mer kommer att sägas. Vissa känner sig tvungna att hävda att mens är äckligt, andra att mens faktiskt inte är den viktigaste frågan, vissa menar på att det är exkluderande mot kvinnor som inte har mens och så vidare.
Jag kommer fan aldrig att begripa varför människor hävdar att mens är äckligt. Det är för det första inte sant, det är inte äckligare än någon annan kroppsvätska. Hela poängen är ju att detta som kopplas samman med specifikt kvinnor ska skambeläggas. Jag själv har inte en särskilt ansträngd relation till min mens, och mycket har blivit bättre i och med att jag skaffade menskopp. Jag tycker inte att mensfläckar är genanta, jag gömmer inte min menskopp och så vidare. Detta är väldigt skönt, jag vet många som tycker att mens är skamligt och jag tycker synd om dem. Det måste vara jättejobbigt att skämmas inför något som ”drabbar” en så ofta. Att komma över sin skam inför mens kan nog vara en stor livsförbättrare för många kvinnor, och det tycker jag verkligen inte att en ska vifta bort som en obetydlig fråga. Ja, det finns viktigare frågor såklart, men det gör det inte obetydligt.
Med bakgrund i det ovan nämnda så kan jag ibland ha svårt att se poängen med menskonst. Jag har helt enkelt inte de problem som menskonsten avser att lösa. Jag tänker att alla inte kan relatera till alla kvinnliga erfarenheter och att det ligger i sakens natur när vi talar om hälften av jordens befolkning, men det gör såklart inte menskonsten meningslös. Uppenbarligen är det många kvinnor som upplever detta som ett problem, och de kan väl få hållas då? Jag ser verkligen inte vad det finns att störa sig på.
Den som uppfattar mens som äckligt borde kanske ta sig en funderare på varför istället för att bräka på om det. Kanske en kommer fram till något viktigt.