Tycker Karins Konstgrepp skrev intressant om det här med att censurera sin kropp, i det här fallet sina bröst.
Ja, sen den dagen mina bröst började expandera har jag dragit upp halsringningen på linnet, och knutit sjalar som ska gömma det som finns där under. Mina bröst har inte varit mina. Trots min inställning att de enbart är två fettklumpar som vid eventuellt barnafödande eventuellt kan börja producera mjölk, så har jag tillåtit andra att definiera vad mina bröst har för värde och vad de står för. Något sexuellt. Och har således valt att gömma dom.
Jag har också ganska stora bröst, och detta har varit laddat på olika sätt. Å ena sidan har jag varit ”stolt” över mina bröst, men jag har också tyckt väldigt illa om dem. Jag minns en gång när jag och en vän diskutera våra favoritkroppsdelar (vad är det ens för samtalsämne) och jag sa att min näsa är min favoritkroppsdel och hen ba ”nej alla vet ju att det är dina bröst” och hur förlägen det gjorde mig.
Grejen med brösten var att jag var tvungen att förhålla mig till dem. Detta gäller nog i och för sig alla som uppfattas som kvinnor, eftersom kvinnors bröst är sexualiserade i det här samhället. Men just bröstens storlek gjorde det liksom extra laddat eftersom detta anses ”sexigt”. Jag har till exempel inte känt mig särskilt bekväm med att bära djupt u-ringat trots att jag tycker det är snyggt och bekvämt eftersom det kan se ”vulgärt” ut och så vidare. I andra perioder klädde jag mig på ett sätt som framhävde brösten extra mycket. Men aldrig att det har varit något neutralt.
Ofta utgår människor ifrån att kvinnor som ”sexualiserar” sig själva är förtryckta på olika sätt, och att sexualisera sig innebär ofta att inte gömma olika kroppsdelar som anses just sexuella, såsom bröst. Om en låter sina bröst vara alltför synliga så antas det direkt vara en fråga om att en ”sexualiserar sig själv” trots att det inte alls är det som är tanken.
Speciellt kan det finnas en idé om att personer som inte anses vara sexiga inte heller ska försöka vara sexiga, alltså skyla sig. Till exempel äldre personer eller personer som anses vara för tjocka och så vidare. Då anses det extra fel och vulgärt att visa för mycket av brösten, för i patriarkatet så tolkas det som att en vill vara ”sexig” fast en inte ha ”rätt” till det eftersom en inte anses sexig i patriarkatets ögon. Egentligen kanske en bara till exempel vill ha kläder som inte är varma. Eller så tycker en att en ser bra ut i u-ringat, men det kanske inte nödvändigtvis handlar om att en vill vara ”sexig”. Ja, ni fattar.
Jag är så trött på att min kropp blir tvångssexualiserad, och att jag också sexualiserar mig själv på det viset att jag anstränger mig för att inte framstå som om jag försöker framstå som ”sexig”. Jag skulle inte heller kunna lägga upp en bild på min ”klyfta” bara sådär, även om jag skulle tycka den var snygg.
Jag håller med. Ett jävla pyssel med tuttarna jämt. Aldrig bara en naturlig känsla kring dessa kroppsdelar… :S
Själv har jag små bröst men känner ändå igen mig i det här att brösten aldrig får vara ifred… Jag känner också mig obekväm med att ha för tighta toppar och vill bara ha vissa bhar under vissa tröjor etc. Inget jag vill behöva tänka på men har liksom blivit så eftersom en blivit itutad all den här sexualisering runt brösten… Skulle egentligen gärna gå utan bh eftersom jag tycker det känns skönast men vill heller ha fokus på brösten och att de ska ”synas mer”, så går bara bh lös hemma.. Himla fånigt egentligen men så är det.
..vill INTE ha fokus på brösten ska det förstås stå..
PREACH!
Fan vad jag (numera) är less på mina bröst. Jag har, när jag var yngre, pressat ned dom i diverse push ups, allt för att flytta fokus från resten av kroppen och få snubbar att tycka jag var het. Jösses alltså. Är så skönt att inse saker och förstå hur galet det är.
Hatar dessa kroppsdelar och de har spenderat de senaste åren nedstoppade i sportbhar för min egna bekvämlighets skull. Äger ett par i storlek E som är ganska svåra att gömma hur mycket jag än skulle vilja.
Jag har spenderat så mycket tid med att övertyga mig själv om att de endast är helt vanliga kroppsdelar och ingenting att lägga fokus vid men jag tvivlar på att jag någonsin kommer kunna övertyga mig själv.
Alltså JA! Har man ett vanligt linne så stirrar alla som om man ”bjöd ut sig” och ”ber om det”. Och så får man skämmas och måste anstränga sig (gömma sig) för att folk inte ska tro att man försöker vara sexig 🙁 Det tar så mycket energi. Det är faktiskt så jävla orättvist att vi aldrig får vara neutrala. Och ibland VILL man ju liksom vara fin och ha en klänning eller nåt? Utan att behöva bli antastad 🙁