Om det finns något folk är rädda för så är det aktiviteten ”moralisera”. De är rädda för att andra ska ”moralisera” kring deras livsval och de är rädda för att själv uppfattas som moraliserande. En får fan göra vad som helst i detta samhälle, till exempel föra en politik som gör att en massa människor hamnar i fattigdom, så länge en inte ”moraliserar”.
I vissa fall håller jag med om att moraliserande är något negativt. Jag skulle till exempel aldrig dra någon jävla harang om att en person inte ska klä sig slampigt, jag skulle inte heller hålla någon utläggning om att det som är överviktig, arbetslös eller fattig minsann får ”skylla sig själv” för att hen inte skaffade sig en bättre utbildning, åt mindre eller liknande.
Däremot tycker jag att det är rimligt och till och med viktigt att moralisera när det kommer till en mängd andra saker. Jag tycker till exempel att det är jätteviktigt att moralisera kring hur människor bygger sina förhållanden. Jag tar avstånd från alla former av förtryck och därför moraliserar jag mer än gärna kring människor som utsätter andra för förtryck. På samma sätt tar jag avstånd från miljöfarlig verksamhet, från sexism och rasism, från alkoholkultur och högerpolitik.
Det finns en uppfattning bland många att det skulle vara fint att hålla sina åsikter för sig själv och låta andra ha sitt liv i fred och ägna sig åt vad det nu är det ägnar sig åt, rösta på vad de nu röstar på och så vidare. Så kan allas liv fortsätta pågå i den privata sfären, och alla kan hålla sina åsikter om hur världen borde vara beskaffad för sig själva. Folk kan vara nykterister, polyamorösa, veganer, feminister och så vidare så länge de inte tvingar sina ståndpunkter på andra.
Jag tycker att detta är en fullständigt absurd hållning. Jag har ju gjort de livsval jag gjort för att jag tror att det är en del i att skapa ett bättre samhälle. Det är ju inte som att jag har vissa värderingar som är helt frikopplade från någon slags resonemang. Jag har valt bort alkohol för att jag tror att alkohol är ett destruktivt inslag i vår kultur, jag har valt bort tvåsamhet för att jag tror det är destruktivt och så vidare och så vidare. Varför skulle jag inte försöka sprida dessa värderingar till andra?
En kan ha olika åsikter om hur folk ska leva sina liv, men ta då diskussionen där istället för att hamna i det där tjafset om att en inte får ”tvinga på” sina värderingar på andra. Jag är beredd att acceptera att en person säger att de helt enkelt inte håller med eller att de av olika skäl inte kan ta till sig vad jag nu säger just då, men jag är inte beredd att acceptera det där lama ”tvinga inte på mig dina värderingar”-tjafset.
Det är klart att allt ska ske inom rimlighetens gränser, men jag har så jävla svårt att se poängen i att hålla sina värderingar och livsval helt för sig själv och inte försöka påverka andra i samma riktning. Om en nu är övertygad om något borde en väl försöka sprida denna tro. Samhället kommer inte förändras av att folk sitter på sin kammare och tycker saker, samhället förändras för att folk påverkar andra. Så länge vi har kvar den här idén om att vi inte kan moralisera kring andras livsval så kommet samhällsförändringen knappast gå framåt i något rasande tempo.
Om man vill förändra finns det dock olika metoder. Att moralisera är troligen inte den effektivaste metoden att få någon att förstå, eller att övertyga och vilja förändras. Snarare tror jag att den andra går i försvar, känner sin kritiserad och blir arg/ledsen istället.
Jag envisas istället med min synpunkt. Att först försöka förstå. Varför har någon gjort det val den gjort. Vilka övervägande har den ställts inför osv. Samtala sedan utifrån situationen den befinner sig i.
http://www.fnvc.se/nvc/
Det beror helt på vad en lägger i begreppet ”moralisera”. I mångas ögon verkar det vara precis alltid en har en åsikt om vilket agerande som är rätt.
Hej, du gick med i Grön Ungdom för ett tag sen om jag inte minns fel. Hur ser du på det idag? I och med att du listar högerpolitik som något du är emot & Miljöpartiet samarbetar en del med alliansen? Du sa också att du såg Vänsterpartiet som det mest feministiska utav de större partierna, är det något du funderar över att ”byta” till när du tar steget & börjar engagera dig mer igen?
Jag ser vänsterpartiet som det enda rimliga valet om jag ska börja engagera mig igen. Jag tyckte Mp verkade vettigt, men jag har ändrat uppfattning om mycket sedan dess. Däremot så finns det ju en mängd sätt att organisera sig på utanför partipolitiken.
Tror nog att Kommunistiska Partiet passar dig bättre.
Må så vara, men om jag organiserar mig i en så marginaliserad grupp så blir det knappast inomparlamentariskt.
Jag har också gjort den reflektionen. Hur svarar du om någon säger att den person som har andra åsikter än du har lika stor rätt att moralisera, i denna text verkar det som om du tycker att det är en rätt förbehållen dem med liknande åsikter som dina. Jag tänker att ordet moralisera används fel av dem som säger att man moraliserar när man ifrågasätter deras rätt att göra livsval som går ut över andra. Det borde användas för att kritisera dem som försöker pressa sin åsikt på andra utan att ha ett konkret skäl. Alltså, att klaga på någon som har kort kjol är att moralisera men att klaga på den som flyger ofta är en berättigad kritik eftersom hen förstör det jordklot som även jag bebor. Blir jag då anklagad för att moralisera är uttrycket felanvänt, kanske medvetet för att försöka få det att framstå som att jag inte har någon konkret grund för min kritik.
Jag tycker inte att det är en rätt förbehållen de med mina åsikter, men jag tycker såklart att det är rimligare eftersom jag tycker som jag tycker av en anledning. Min huvudsakliga poäng är att en ska ta diskussionen på saknivå, alltså ”varför tkr du det är fel/rätt att göra X” och inte på metanivån ”men sluta moralisera”. Om någon försöker trycka på mig en åsikt jag inte sympatiserar med så kritiserar jag hen inte för att hen försöker trycka på åsikter, utan för åsikten i sig, om du förstår.
Det onödiga moraliserandet är, just det, onödigt. Inom denna kategori återfinns saker som faktiskt egentligen inte spelar roll men som folk ofta tror spelar roll av nån konstig anledning. Typ antal sexpartners, klädstil, träningsform, sexualitet etc etc
Sen finns dom företeelser som skadar andra typ rasism. Eller kapitalism.Eller ojämställdhet i förhållanden. Dom kan jag gärna moralisera över.
Huvudsaken är att moraliserandet utgår från konsekvensetik – alltså vad blir konsekvenserna av detta i just detta fall? Vem kan skadas av det? På så sätt kan en moralisera över rätt och fel. Men det får aldrig bli så att en moraliserar över något med grunden att ”det finns alltid givna rätt och fel” för det är just sånt som skapar typ homofobi. En söker inte efter nyanser utan går tillbaka till nån slags allmängiltig sanning utifrån rådande normer, utan att problematisera what so ever. Tycker jag.
Instämmer i allt.
Bra skrivet 🙂