Aftonbladets politikerkollblogg skriver ett otroligt tramsigt inlägg om att före detta värderånare Liam Norberg (som det för övrigt finns en schysst dokumentär om här) hjälper kristdemokraterna genom att medverka i ett seminarium om kriminella ungdomsgäng. Inte för att Aftonbladet skriver det rakt ut, men det finns ett jävligt tydligt drag av sensationsjournalistik över den rubriken. Jag tänker på ”granskningen” samma tidning gjorde om huruvida nämndemän var dömda eller ej.
Det är väl fantastiskt att personer som sadlat om från den kriminella banan ändå är intresserad av att prata om sitt förflutna? Ännu bättre är att ett parti som Kristdemokraterna vågar ta med deras röst i sitt evenemang.
Detta är anledningen till att jag vill läsa kriminologi (ska göra det på distans och halvfart bredvid nationalekonomin i höst). Människors inställning till kriminella är för taskig. Jag läste i boken Åtgärdslandet som jag tipsade om innan att människor i allmänhet står till höger när det rör sig om frågor om brott och straff, men till vänster i frågor om fördelningspolitik. Jag läste även i Jämlikhetsanden (som du kan läsa Erikas braiga referat av här) att man i mer jämlika samhälle tenderar att ha en mycket mer human inställning till kriminella.
Jag ser samtidigt hur synen på kriminalitet tuffas till i samhället. I mina ögon är detta ett tecken på sämre sammanhållning, på större demonisering av ”de andra” och därmed mindre vilja till förlåtelse. Det finns inga belägg för att hårda straff minskar kriminaliteten, snarare tvärtom. Det här skulle ja så gärna vilja utforska och förändra. Jag tror att det säger väldigt mycket om ett samhälle hur man ser på kriminella.
Här tycker jag att media har ett stort ansvar. Jag förstår att det är bekvämt med denna typ av sensationsjournalistisk. Folk blir upprörda över att regeringspartier samarbetar med ”kriminella” (fast de sedan länge skrotat den banan) länkar på facebook och ba ”gu så hemskt”. Man kan fråga sig: varför tillmäts detta ens nyhetsvärde? Personer med olika bakgrunder och erfarenheter bli såklart bjudna till seminarium, och det är väl enbart rimligt att man på ett som berör kriminalitet bjuder in en person med erfarenhet. Tråkigt att Aftonbladet ska vända detta som de gör, anspela på folks fördomar och moralistiska uppfattningar kring kriminalitet istället för att hylla tilltaget.
Åh Liam, han var min teaterlärare 🙂
Kan inte säga att jag håller med. Har nog skrivit tidigare om vad jag anser om tabloidjournalistik (de är kommersiella produkter och ska ej fungera som moralsättare; har inget som helst ansvar för att förändra folks åsikter eller göra dem till bättre människor), men kan förstå att många tycker att det vore bra om det vore så.
”Man kan fråga sig: varför tillmäts detta ens nyhetsvärde?” – ptja, du klickade ju in dig, och det är allt som räknas. Aftonbladet rapporterade om när Blondinbella fick lusbajs i sina märkesväskor. ”Nyheter” är ju vad folk är beredda att betala med pengar eller sin tid för att läsa. Vill man ha lite mer seriösa nyheter kan man ju läsa en dagstidning istället. Sedan minns du nog inte detta, men när Sökarna kom ut (finansierat av rånade pengar) och när transportrånet inträffade så var det verkligen enorma nyheter. Så på det sättet är väl Liam fortfarande lite news worthy såhär 20 år senare.
Fast du lackar ju själv på tidningar som du vet skriver skit? Jag tycker ansvaret hos media är större än så.
Jag lackar på när folk skriver skit öht, men det är skillnad på skit och skit. Här handlar det ju om vinkling, mer än innehåll. De skulle kunna vinklat rubriken på ett positivt sätt istället, men goda nyheter väcker inte lika stort intresse som dåliga- eller ”skandal”nyheter.
Sen är det ju skillnad på att tycka en artikel är fånig och på att anse att en industri ska förändra ett vinnande koncept.
Jag tycker absolut de ska förändra sig för media har också ett ansvar. Precis som jag tycker konfektionsbranschen ska styra upp villkoren för sina arbetare, även om konceptet med låglöneslit visat sig vinnande.
Jag tycker både vinklingen och innehållet är skit. Skvaller hör hemma i skvallerpressen, nyheter i nyhetstidningar. Nu kan man ju inte undgå att bli duschad med schlagerskvaller och allsång på skansen-press när man handlar en kvällstidning. Är det så att ingenting händer i världen, eller bara så att kvällspressen har förlorat sin självrespekt?