Hatar den där insikten som kommer ibland att jag måste börja ta hand om min hälsa. Jag röker alldeles för mycket, tränar för dåligt (försökte köra ett ryck med fick falsk ischias i typ en månad), äter alldeles för mycket socker, sover för sent, sitter stilla för mycket och så vidare och så vidare. Allt detta vet jag om, men orkar aldrig ta tag i ordentligt. Det jobbiga är att jag skiter i det även fast jag märker en direkt effekt på hur jag mår när jag gör det. Varför? Varför beter jag mig så korkat?
Jag verkar ju dessutom ha en viss tendens att gå ner mig i lättare depressioner vilket gör detta ännu mer puckat. Jag vet ju med mig att det hjälper att leva hälsosamt men jag gör det ändå inte.
Jag borde också ta och fixa ihop någon slags portfolio med texter så att jag kan söka skrivuppdrag. Ja, det är väl lite pretentiöst av mig att tänka att jag kan kamma hem något men det är ju dumt av mig att inte ens försöka. Är helt omöjligt för mig att ta tag i den typen av projekt av någon konstig jävla anledning. Märkligt, med tanke på hur troligt mycket tid jag lyckas lägga på att skriva utan att det utgör ett problem.
Åh. Orkar inte med mig själv ibland. Hatar att bete mig såhär puckat och ha såhär svårt för att bara få saker och ting gjorda.
Nåja. Imorgon börjar mitt nya liv. Eller nåt.
Men herregud, hur gammal är du? Du är ung. Sitt inte och må dåligt för att du inte tar hand om din hälsa när du är vadå, 23? Ändra en sak i taget och köp inte dom där ”måste sluta röka, börja träna, sluta äta socker”-grejerna. Dra ner på sockret, ta en promenix om dagen och se det som framsteg.
Det blir nog bättre när du kommer hem. Jag tror en bra idé för ens välmående är att umgås med folk. Jag ser mig själv som en människa som tycker om att vara ensam, men man behöver umgänge ändå. T ex nu när jag bor hemma hos min pojkväns familj (som jag tycker jättemycket om att umgås med) över sommaren så blir jag aldrig sugen på godis, för jag har fullt upp med att umgås!
”Varför beter jag mig så korkat?”
För att du är lat och bortskämd?
Eller nåt.
Men gud vad du var igång då. På med mer bara!
Människor är lata, bortskämda och lite korkade ibland. Ta det lite lugnt.
Det har nog mkt med vana och rutiner att göra, när du väl har vant dig vid att sova vid en viss tid, träna varannan dag, äta rätt etc. så är det inte så svårt, det svåra är att sätta vanorna. man måste vilja och ha disciplin, enklast är det om man är två.
Pallar inte göra det gemensamt med ngn pga blir så lätt hets och tävling. Tror inte jag fixar det nu.
Välj en vana att ändra, sätt en belöning (som du vill ha) om 1-2 månader som kan kosta en för dig lämplig summa pengar. Det är viktigt att summan inte är fix utan att den kan variera från 0-max, och att max är en summa som är märkbar relativt din privatekonomi. Varje dag/vecka som du följt din vana får du lägga 1/(antal dagar till slutdatum) eller 1/(antal veckor till slutdatum) av beloppet till potten.
Jag valde t.ex. att bjuda min pojkvän på restaurang på Alla hjärtans dag, och varje vecka som jag tränat tre gånger fick jag lägga 50 kr till matbudgeten. Antagligen den bäst fungerande metoden jag testat, klarade 7 av 10 veckor och var nära på ytterligare en.
Men ta bara en vana åt gången
Kan vara fruktbart. Sak ta en titt på denna metod.
Är du socker-hooked så kan det ju vara ett jävligt sneaky beroende, det är så lättillgängligt & suget är så starkt.
Skulle nog ej kalla mig ”hooked”, men äter för mycket onyttigt.
Okej, jag kommer säkert låta jätte-pretto nu, men testa yoga. Jag är sämst på att hålla träningsrutiner, enda gången jag gjort det var när jag gick en danslinje i gymnasiet, innan och efter det har det bara varit åt helvete. Men yoga är en sådan sak som man inte riktigt märker hur ansträngande det är, eftersom det är mer muskelträning än konditionsträning, plus att det inte tar så enormt lång tid. Jag gör kanske 20 min yoga varje dag jag befinner mig hemma nu, och om inte annat så är det ett bra sätt att få in någon form av start.
Jag gillar yoga och syssla räven med meditation. kanske kan vara något att göra hemma.
Jag kände mig också sådär, och har sjukt svårt att hålla vanor. För mig hjälper det att dels hitta något som funkar, dels ta det försiktigt. Innan var jag alltid ”NU ska jag bli hälsosam, imorgon!” och så var jag skitduktig i tre dagar men sen pallade jag inte. Men om man istället sätter upp mindre mål, och tänker att om man är lite mindre duktig men under en längre tid så kommer det vara sjukt mycket bättre än att sätta höga krav och inte kunna nå dom. Och att fortsätta försöka, jag brukar ofta börja hårt och när jag sen inte har gjort det på en vecka eller två så slutar jag helt, för jag tänker att det inte har funkat. Men om man fortsätter försöka, så kommer man någonstans så småningom.
Men jag är också en ganska naturligt lat människa när det kommer till sådana saker – jag vet att jag mår bättre när jag motionerar och äter bra men det tar emot att göra det! Men, sakta men säkert, om man kommer in i vanan och börjar känna sig starkare så känns det väldigt dåligt i kroppen när man inte motionerar, så då blir det lättare.
Lycka till!
Men fy vad jobbigt att ha det så. Känner också igen det eftersom jag har mina perioder då jag lever sjukt onyttigt, inte tar tag i saker m.m.. Det är svårt att veta vad en kan göra för att få tummen ur, men jag upplever i alla fall att när tummen väl går ur röven så brukar det flyta på av sig självt. Så det gäller väl att komma på nåt som gör dig tillräckligt peppad att ta det första steget. Kanske blir det bättre när du kommer hem, som någon sa? Kan också tänka mig att det där med att du äter mycket socker påverkar en del? Alltså, för mig är det i alla fall så att socker inverkar på mitt välbefinnande, gör mig slö & omotiverad. Så för mig är det väldigt viktigt att byta ut det vita sockret mot något annat, typ frukt, nötter & frön. Kan tipsa om att testa det ifall du inte redan gjort det (sen är det självklart inte alltid det funkar, det beror ju helt & hållet på varför en äter så mycket sötsaker).