Vet ni vad? Jag klarade mig hela kvinnodagen utan att läsa ett enda ”men varför finns det ingen mansdag”-uttalande, och jag försökte inte ens undvika det! Är glad över att det inte dök upp i min Facebookfeed eller på min Twitter, inte ens i något av de blogginlägg, artiklar eller krönikor jag läste!
Mansdagen infaller den 19 November och har så gjort sedan 1999. Personer som klagar över att den inte finns borde fan få förbud på att uttala sig om jämställdhet i fortsättningen för är man inte tillräckligt intresserad av att kämpa för mäns rättigheter för att ens göra en snabb googling på ”mansdag” så finns det absolut ingen anledning till att man ska tas på allvar.
Människor som säger så avslöjar bara sin egen ignorans. Att man mer än gärna kastar ur sig påståenden som man inte brytt sig om att kolla upp ens det minsta lilla innan bara får att få ”rätt” i någon jävla poäng som är helt felaktig. De lägger ju krokben för sig själva genom att inte bara visa på okunnighet utan även ovilja att över huvud taget sätta sig in i fråga ens det minsta lilla.
Jag har inget intresse av att diskutera med personer som inte är intresserade av att diskutera utan bara vill framföra sin åsikt oavsett om den är rätt eller fel. Jag har inget problem med oinsatta människor men jag har ett problem med människor som pratar som om de vet något när de egentligen inte har en aning.
Jag klarade mig nästan.. Fick förklara för en stackare att han visst hade en mansdag att fira. Tröttsamt.
Själv stötte jag på människor som önskade gratulera alla kvinnor på internationella kvinnodagen, så bisarrt. Samt en som ville döpa om dagen till ”riktiga män-dagen” eftersom alla män faktiskt inte slår kvinnor. Bisarrt det med, har lite svårt för fraserna ”riktiga män” och ”riktiga kvinnor”. Jag tror att de bara ökar klyftorna mellan könen ännu mer, och skapar en onödig press på män som sedan leder till sådant som motverkar arbetet med könsroller & jämställdhet. Fast det kunde jag inte förklara utan att anklagas för att ”inte tillåta folk att ha sina åsikter”.
Ibland blir jag bara så trött.
Hade en lång diskussion med en kille som tyckte precis det, var just en sån person som inte hade någon vettig åsikt eller var påläst överhuvudtaget. Kändes som slöseri med mina argument, men men. Har inte vågat stå upp för vad jag tycker innan, jag är på krigstigen och tänker säga ifrån varje gång någon säger något dumt!
Har förresten inte kommenterat här innan, men jag har läst din blogg ett tag och jag tycker att du är så jävla grym, ville bara säga det.
Problemet med de där ”varför finns det ingen mansdag”-typerna är ju att de egentligen inte bryr sig. Skulle de göra det så skulle de veta att det finns en mansdag, och ville de att mansdagen skulle bli en lika stor grej som kvinnodagen så skulle de själva vilja arbeta för det. Det handlar snarare om en sån där sandlåde-retorik: de är som ungar som vill ha leksaken som ungen bredvid leker med, även om de själva inte är intresserade av att leka med den. De är personer som egentligen inte själva har något som helst intresse i att ta ställning och på något vis arbeta för mansfrågor i någon utsträckning överhuvudtaget (att arbeta för frågor behöver inte handla om att ordna demonstrationer, föreläsningar med mera, för så mycket orkar de flesta inte engagera sig, utan kan vara något så enkelt som att skriva en facebookstatus om saken), de vill bara klanka ner på kvinnodagen och störa sig på att media och så vidare ägnar en hel dag åt att uppmärksamma kvinnors situation.
Och så de där som säger ”grattis på kvinnodagen”, så jävla bisarrt. Grattis till vadå? Fast det har överhuvudtaget gått inflation i grattis, jag stör mig också på folk som säger grattis på fars-/morsdag och alla hjärtans dag. Känns typ som att säga ”grattis på påsken” eller liknande. Grattis säger man när någon fyller år (i och för sig också lite märkligt, som om man skulle åstadkommit något i och med att födas på en viss dag) och när någon lyckas med något.
Intresse av att ta ställning ska det vara, inte intresse i. Det är en annan sak.