Politiskt engagerade borde sluta vara så snobbiga.

En grej jag har fått mer förståelse för på sista tiden är människor som inte bryr sig om politik. Jag har insett hur mycket det egentligen krävs för att vara insatt och ha något att säga till om i olika frågor. För mig har ju det där alltid kommit naturligt eftersom jag har ett intresse och också omger mig av människor som är intresserade av politik. Jag har alltså närt detta intresse under lång tid och har därför ganska bra koll, vilket gör att jag känner mig säker när jag ska diskutera något.

Ofta när det rör sig om politik tror jag dock att människor som inte är sådär jätteinsatta känner att de inte har rätt att uttrycka sig. Den politiska sfären kan ofta vara väldigt snobbig. Många som är intresserade av politik kan agera mot oinsatta personer på ett sätt som är väldigt föraktfullt för att de liksom ser sig som lite finare.

Det är tråkigt tycker jag för jag tror att alla skulle kunna vara engagerade i åtminstone någon politisk fråga. Politiken är något som rör oss alla och då är det faktiskt ett problem att de politiska kretsarna är exkluderande. Det hade varit så mycket bättre om fler kände sig säkra i att dra politiska paralleller från sina personliga erfarenheter av samhället.

Jag skulle vilja att alla som är politiskt engagerade faktiskt gav sig lite mer på att försöka snacka politik med folk som inte är det. Och då inte för att ”lära upp” någon utan för att försöka skapa ett intresse och dra fram det engagemang som personen troligen har inom sig. Helt enkelt sluta vara så snobbiga och släppa till lite mer, diskutera politiska frågor utan att kräva att den man pratar med ska känna till ideologier, olika partiers och personers förslag och uttalanden och så vidare.

4 reaktioner till “Politiskt engagerade borde sluta vara så snobbiga.”

  1. Det är precis sådär jag känner! Vill gärna vara engagerad, men på en ”lagom” nivå. Och om man inte är så engagerad att det är mitt enda intresse så känns det inte som att jag är välkommen.

  2. Åh. De där snobbiga typerna känner jag igen. Som flinar lite slött och klappar en på huvudet när man försöker diskutera politik.

    Jag är inte speciellt engagerad i politik längre (jag hade min ”storhetstid” när jag var 15-16 år, konstigt nog) men diskuterar gärna om tillfället ges. Vill, precis som Hanna ovanför, hålla det på en lagom och trevlig nivå.

  3. Jag försöker ofta. Kan nog vara lite snobbig ibland, men jag ser ju hur folk tar det och då försöker jag ta upp någon fråga som jag kanske vet intresserar den personen. Ibland lyckas man och ibland lyckas man inte.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *